Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eyre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ton stångjern och stål jämte andra tillverkningar
af smidesjern och stål, 373,7 ton gjutgods samt
manufaktur och maskiner, dragen tråd, sågblad,
stängseltråd för 309,000 kr. vid F. Antalet arbetare
vid Vestanfors var omkr. 100, vid F. omkr. 500,
hvartill komma de vid grufvorna, skogsrörelsen och
jordbruket sysselsatta, så att hela arbetsstyrkan är
omkr. 1,150.
Faggor (urspr. säkert fagger), ett i riksspråket
endast i uttrycket »hafva (en sjukdom, febern
o. s. v.) i faggorna», d. v. s. känna förebud till en
sjukdom o. s. v., men i dialekterna i bet. af »gömmor,
förvar, värjo» nyttjadt ord, som till sin härledning
och ursprungliga betydelse är outredt. Enligt
Spegel (1712) betyder det »trasor», »paltor», och
uttrycket skulle således vara liktydigt med »hafva
något i kläderna», »gå och bära på (eller dras med)
något». Jfr det norska fagga, »kludre noget sammen»,
vårdslöst sammanveclda. R. G.
Fagocytläran (af Grek. fagein, uppäta, och kytos,
cell). Se Bakteriologi. Suppl., sp. 531. Jfr
Histolys. Suppl.
Fahak, zool. Se Tetrodon.
Faham-te (Faam-te). Se Angraecum.
Fahey [fēhi], Edward Henry, engelsk målare, f. 1844,
son till landskapsmålaren James F. (1804–85), har
målat genretaflor.
Fahlbeck, Pontus Erland, universitetslärare,
född d. 15 Okt. 1850 i Ölme socken, Värmland, blef
student i Lund 1870, filos. doktor derstädes 1880,
docent i allmän historia s. å., e. o. professor i
historia och statskunskap 1889. F. tjenstgjorde som
sekreterare i 1888 års tullkomité. 1894 utnämndes
han vid Köpenhamns universitets reformationsfest
till juris hedersdoktor. Från trycket har han
bl. a. utgifvit Kritiska studier öfver det frankiska
rikets äldsta samfundsskick (1880), La royauté et
le droit royal français (1883), Den s. k. striden
mellan Svear och Götar (i Hist. tidskr.»,
1884), Beowulfsqvädet såsom källa för nordisk
fornhistoria (i »Ant. tidskr. för Sverige», 1884),
Den ekonomiska vetenskapen och näringsskyddet (1887),
Betänkande rörande grunderna för den ekonomiska
mellanrikslagstiftningen mellan Sverige och
Norge (1888), Sveriges nationalförmögenhet, dess
storlek och tillväxt (1890), Sveriges och Norges
handelspolitik under senare tid (1891; i »Schriften
des vereins für socialpolitik», 1892), Stånd och
klasser. En socialpolitisk öfverblick (1892), Det
svenska jordbrukets afkastning (1893), Das finanzwesen
Schwedens (i G. Schanz’ »Finanz-Archiv», 1893), Die
ländliche arbeiterfrage in Schweden (i »Schriften
des vereins für socialpolitik», 1893).
4. Fahlcrantz, Carl Johan, bokförläggare, son
till biskop F. (se F. 3), född i Upsala d. 12
Juli 1849, filos. doktor derstädes 1872, grundlade
1877 bokförläggarefirman Fahlcrantz & komp., som
fortfarande innehafves af honom ensam. Bland hans mera
framstående förlagsartiklar märkas det i stor skala
anlagda »Svenska biblioteket» (1884–89), som omfattar
handböcker i historia, geografi, naturvetenskaper,
helsovårdslära, lagkunskap m. m., vidare »Svenska
parnassen» (20 hftn, 1888–91; ett urval ur Sveriges
klassiska literatur), »Universalbibliotek» (1888–92;
mästerverk ur verldsliteraturen i nya öfversättningar)
och »Vetenskap för alla» (3 bd, 1878–80), den på
barnböckernas område banbrytande »Barnkammarens bok»
(1882), praktverken »Vårt land» (1884–88) och
»Mälardrottningen» (1896) m. fl.
5. Fahlcrantz, Axel Erik Valerius, landskapsmålare,
den föregåendes broder, f. i Stockholm d.
5 Sept. 1851, blef student 1872 och studerade
1873–74 vid Konstakademien i afsigt att blifva
skulptör. Sedermera har han efter någon
privatundervisning af P. D. Holm utbildat
sig till landskapsmålare. Hans främsta arbete
är Motala ström (1895; i Göteborgs museum).
J. K–e.
6. Fahlcrantz, Kristian Alfred, skolman, latinsk
skald, son till F. 2, född i Stockholm d. 8 Dec.
1835, blef student i Upsala 1853, filos. doktor 1857,
docent i latin derstädes 1858, lektor i svenska,
latin och filosofi vid Upsala katedralskola
1866 och lektor i grekiska, latin och filosofi
dersammastädes 1869. F. har på latinsk vers
talangfullt öfversatt bl. a. A. W. Schlegels elegi
»Rom» (1857), »Batrachomyomachia» (se d. o.;
1862), »Bacchanterna» af Stagnelius (»Bacchae»,
1874, i Upsala univ:s Årsskrift) och V. Rydbergs
jubelfestkantat 1877 (1878; 4:de uppl.
1885). Han har diktat latinska högtidsverser och
utgifvit en skolupplaga af Horatius’ oder och epoder
(1864) m. m.
Fahlman, Louise Johanna, skådespelerska, född Jensen
d. 30 Juni 1856 af danska föräldrar å Svartvik,
Njurunda socken i Medelpad, blef 1875 gift med
banktjenstemannen Eug. Fahlman och 1876 enka efter
honom. Hon studerade ett år för fru B. Tammelin
och debuterade 1878 på dåv. Nya teatern i Stockholm,
bl. a. som Maria Letellier i »Familjen Fourchambault»,
innehade 1878–79 engagemang der och 1879–81 vid Stora
teatern i Göteborg, hvarest hennes förnämsta roller
voro Regina von Emmeritz, Beatrice i »Mycket väsen
för ingenting» samt titelrollerna i »Främlingen» af
A. Dumas och i operetten »Boccaccio». 1881–87 var
fru F. ånyo föst vid Nya teatern i Stockholm, der
bl. a. hennes varmblodiga spel såsom Prinsessan Eboli
i »Don Carlos» och Messalina i »Arria och Messalina»
väckte uppmärksamhet. Efter lyckade gästuppträdanden
1887 på Södra teatern (som Cyprienne i »Låtom
oss skiljas») och på Djurgårdsteatern erhöll hon
s. å. engagemang vid Kungl. teatern och vardt medlem
af Dramatiska teaterns association 1888. Hennes första
rol på denna scen var Thalea i »Hexan»; derefter
har hon nästan uteslutande fått komedi-uppgifter,
bland hvilka må framhållas hennes M:lle d’Ange i
»Falska juveler», titelrollen i »Lilla svärmor»,
Sanda i »Bröllopet på Valéni», Grefvinnan Elena i
Giacosas »På nåd och onåd» samt Odette, en förträfflig
prestation. Fru F. är en yppig brunett med behagligt
utseende, mjuk och klar stämma och spirituelt väsende.
Fahrende leute [löjte], T. (»kringdragande personer»,
d. v. s. medeltida spelmän och recitatörer). Se Tyska
literaturen, sp. 1084.
*Fahrenheit, G. D. Rad. 8–7 nedifr. läs hypsometrisk.
*Faidherbe, L. L. C., afled i Paris d. 28
Sept. 1889. Han var sedan 1884 ledamot af Institutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
