Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlossningstång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabriksherrarna hvar för sig på ett år valda ledamöter,
hälften arbetstagare, hälften arbetsgifvare. Hvarje
tvistighet skall först hänskjutas till ett
utskott, som verkställer nödig utredning, innan
frågan förelägges nämnden i dess helhet. Vid lika
röster eger, såsom en ogerna anlitad nödfallsutväg,
ordföranden utslagsröst. Beslutet »anses bindande»
för båda parterna. Nämnden sammanträder i regeln en
gång i qvartalet, men oftare, ifall omständigheterna
så kräfva. Frågor rörande arbetslönen kunna tagas
under öfvervägande, endast om anmälan en månad i
förväg skett till sekreteraren. Hvarken strejk eller
stängning får förekomma, så länge tvistefrågan är
föremål för nämndens pröfning. Hela tyngdpunkten
ligger i förlikningen, och något lagligt tvångsmedel
för att bringa nämndens beslut till genomförande
förutsättes icke. — I sistnämnda afseende intages
en olika ståndpunkt af det från år 1865 inom
byggnadsindustrien i Wolverhampton tillämpade
s. k. Wolverhampton-systemet, hvars upphofsman är
domaren Sir Rupert Kettle (f. 1817, d. 1894), som
1864 togs till råds af arbetsgifvare och arbetare
i Wolverhampton efter en 17 veckors strejk inom
byggnadsfacket. Vid lika röstetal inkallas en utanför
stående skiljeman, och anordningar äro införda, som
gifva skiljeutslaget bindande kraft. I detta syfte
upptager nämnden till afgörande tvistigheter blott
från de parter, som förut i sitt arbetsaftal träffat
kontraktsenlig öfverenskommelse att underkasta sig
skiljenämnds beslut. Härigenom kan detta, så vida
det icke är lagstridigt, exeqveras af de vanliga
grefskapsdomstolarna. — Den form för nämnden, som
numera vanligen förekommer i England, är, såsom namnet
»board of conciliation and arbitration» antyder, en
sammansmältning af Mundellas och Kettles system. Ett
försök att gifva lagens auktoritet åt denna
kombinerade förliknings- och skiljenämndsinstitution
på frivillighetens grund är den s. k. Arbitration
act af 1872, författad af Kettle och af Mundella
framburen i parlamentet. Enligt densamma skola
båda parterna — ifall arbetsgifvare och arbetare
förklarat sig önska, att mellan dem uppkommen tvist
skall slitas genom skiljenämnd — vara bundna af dess
utslag, så vida detsamma inom 48 timmar vunnit deras
godkännande. Sedan detta skett, behåller utslaget,
så vida icke annorlunda särskildt öfverenskommits,
sin giltighet, så länge arbetsaftalet varar. —
I flere af Nordamerikas Förenta stater har man, i
synnerhet efter de väldiga industriella striderna i
början af 1880-talet, skapat lagstadgade former för
förliknings- och skiljenämnder. Nämnderna äro dels
lokala för vissa industrier inom mindre områden,
dels statsnämnder, hvilkas verksamhet sträcker sig
öfver en hel stat, och till hvilka man i vissa fall
kan vädja fi ån den lokala nämnden. För att gifva
en antydan om de lokala nämndernas anordning, må här
i korthet redogöras för lagen i Pennsylvania. Denna
lag gäller närmast jern-, stål-, vålnads-, glas- och
stenkolsindustrierna. Vederbörande distriktsdomare
eger meddela förordnande åt skiljenämnd, så snart
begäran om dess inrättande framställes af minst
50 arbetare och 5 eller flere arbetsgifvare, som
sysselsätta minst 10 arbetare hvardera. Bisittarna
skola vara minst 4, hälften arbetare, hälften arbetsgifvare.
De väljas för ett år i sänder. En särskild skiljeman
väljes samfäldt af arbetare och arbetsgifvare. Han
inträder först i händelse det befinnes omöjligt
för nämnden att efter tre sessioner enas om
utslag. Han är edsvuren och eger att inom 10 dagar
fälla den slutliga domen. Vittnen höras på ed både
af nämndens bland bisittarna valde ordförande och
af skiljemannen. En »förlikningsbyrå», bestående
af ett utskott, valdt bland domstolens ledamöter,
skall i första hand pröfva hvarje fråga. Om byrån
är enhällig, kan den utan vidare afgöra saken. I
annat fall måste målet hänskjutas till nämnden i
fullsutten rätt. Alla frågor, som beröra arbetares och
arbetsgifvares gemensamma intressen — äfven löneskala
med tillämpning för framtiden —, kunna dragas
under skiljenämndens värjo. Kostnaderna bestridas
genom frivilliga bidrag. Men ljus, bränsle och
nyttjanderätten till lokal och möbler skola bestås
af kommunen eller distriktet. (Jfr A. Raphael:
»Arbetsgifvare och arbetare. Förlikningsmetoder
vid deras intressetvister i England och Förenta
staterna», 1888). — En egendomlig form för dessa
nämnder är införd i Frankrike genom lagen af 1892,
hvilken antogs af kamrarna under intrycket af de stora
strejkerna i Carmaux. På derom från endera parten
till fredsdomaren framställd begäran eger denne att
föreslå motparten att ingå på tillsättandet af en
förlikningsnämnd (comité de conciliation), bestående
af högst 10 delegerade, män eller qvinnor, utsedda
till halfva antalet af arbetarna, till halfva antalet
af arbetsgifvarna. Antages förslaget, sammanträder
nämnden under fredsdomarens ledning. Uppnås icke någon
öfverenskommelse, hänskjutes saken till skiljedomstol
(conseil d’Carbitrage), i det hvardera parten utser
en eller flere skiljemän eller ock en gemensam
skiljedomare. Enas icke skiljemännen, kunna de å sin
sida utse skiljedomare sig emellan. Komma de ej häller
öfverens härom, skall sådan skiljedomare utnämnas af
presidenten i närmaste civildomstol.
På vissa håll har man utsträckt yrkes-
l. fabriksdomstolarnas förlikningsprocedur
äfven till intressetvisterna. Så i Tyskland,
der näringsdomstolarna (gewerbegerichte),
upprättade enligt lagen af d. 29 Juli 1890,
verka äfven såsom förliknings- och skiljenämnder
(einigungsämter) rörande framtida arbetsaftal
och med frivilligt hanskjutande från vederbörande
parter, hvilka utse hvardera lika många ombud att
deltaga i förhandlingarna. Vid lika röstetal kan
ordföranden nedlägga sin röst och tillkännägifva,
att öfverenskommelse icke kunnat komma till
stånd. Misslyckas förlikningen, eger nämnden
att afgifva skiljeutslag. Fälles skiljedom,
ega parterna inom viss tid att förklara om de
foga sig i densamma eller icke. Uteblifvandet af
sådan förklaring anses betyda detsamma som ett
afböjande svar. — I Sverige finnas veterligen
inga stående förliknings- eller skiljenämnder,
sedan den för måleriyrket i hufvudstaden 1890
tillsatta åter upphört. Inom riksdagen hafva
förslag om utredning rörande lagstiftning i
denna fråga sedan 1887 framburits vid flere olika
tillfällen, utan att dock vinna riksdagens bifall.
E. Bn.
Förlossningstång, kir. Se Chamberlen. Suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
