Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ikonodul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lista att uppräkna namnen på de vetenskapsmän i
Amerika och Europa, som bidragit till detta studium. —
Rörande den amerikanska rasens härkomst har man
ännu icke kommit till någon enighet. I st. f. den
förr antagna möjligheten af en invandring från
n. v. öfver Beringssund har Brinton uttalat sig för
en invandring öster ifrån öfver en landbrygga, som
under istiden förefanns mellan Europa och Grönland
öfver England–Island. — Antalet språk, som talas af de
amerikanska infödingarna, har uppskattats mycket olika
af vetenskapsmän och resande, beroende af bristen på
fast nomenklatur eller deraf att man stundom uppfattar
en för olika stammar gemensam jargon som ett särskildt
språk. Brinton beräknar antalet kända språkfamiljer
i Nya verlden till 150–160, och denna siffra synes
vara tämligen nära sanningen, ty Powell antager ensamt
för den del af kontinenten, som ligger n. om Mejico,
59 språkfamiljer. Ett märkligt faktum framgår af
studiet af Powells språkkarta, nämligen att de flesta
språkfamiljerna äro grupperade i den vestra bergiga
delen af Nord-Amerika, så att af de 59 språkfamiljerna
40 ligga inom det jämförelsevis lilla området mellan
Stilla hafvet och Klippbergen, medan hela det öfriga
Nord-Amerika är deladt mellan endast 19. Samma
iakttagelse har man gjort i Syd-Amerika; språken på
den atlantiska sidan kan man reducera till ett tiotal
grupper, medan man i Anderna och på Stillahafssidan
finner en stor mängd språkfamiljer utan något
samband sinsemellan. Brinton har i sitt arbete
»The american race» (1891) indelat de amerikanska
folken i 5 stora språkgrupper, men har uraktlåtit att
angifva på hvilka gemensamma karakterer han grundat
denna klassifikation, som i sjelfva verket är endast
geografisk. Dessa grupper äro: den nord-atlantiska,
den nordpacifika, den centrala med Mejicos naturfolk
och Central-Amerikas stammar, den sydpacifika, med
Columbias stammar och det perúanska kulturfolket samt
den syd-atlantiska, som omfattar Syd-Amerikas öfriga
folk. — Många af de i hufvudartikeln nämnda stammarna
äro utdöda, andra, företrädesvis i Syd-Amerika, har
man på årtionden, ja århundraden ej hört omtalas,
och af andra återstår endast ett eller annat tiotal
representanter. Enligt nyare beräkningar anses
den oblandade indianbefolkningen kunna anslås till
omkr. 7 mill.; af dessa bo i Dominion of Canada (1891)
121,688, i Alaska (1890) 23,274 och i Nord-Amerikas
Förenta stater omkr. 250,000.
*Indianterritoriet omfattar nu, sedan territoriet
Oklahoma (se d. o. Suppl.) afsöndrats, endast öst
i a hälften af det förra, med en beräknad areal af
81,320 qvkm., och hade 1890 180,182 innev., af hvilka
51,279 indianer, 110,254 hvita samt 18,649 negrer
och andra, samt uppgafs 1892 hafva 192,602 innev.,
af hvilka 70,391 indianer, 107,987 hvita och 14,224
färgade. Af indianerna hörde 69,056 till de fem
civiliserade stammarna, de öfriga 1,335 likaledes
civiliserade indianerna tillhörde stammarna guaparo,
seneka, wyandotte, peoria, ottawa, modok, miami och
shawnee. Dessa odla säd och hafva husdjur, men äro
det oaktadt till en del nomader. De hvita och färgade
hafva mot all rätt slagit sig ned
inom området, hvilket 1837 tillerkändes indianerna
såsom deras uteslutande hem, och unionsregeringen
förpligtade sig att icke störa dem i besittningen
deraf och att hindra hvita nybyggare att slå
sig ned der. Dessa rättigheter bekräftades 1866;
likväl hafva landhungriga hvita i massa slagit sig
ned der, och 1889 köpte regeringen af creek-stammen
ett stort område, Oklahoma, som uppläts för hvita
nybyggare. Mot fördragen och utan att gifva indianerna
ersättning för i anspråk tagen jord hafva flere
jernvägsbolag dragit jernvägslinier genom området,
såsom Atchison–Topeka–S:ta Fé.
*Indien. — 2. Britisk-indiska kejsaredömet
omfattar hela Vestra indiska halfön, med undantag
af 509 qvkm. franska och 3,658 qvkm, portugisiska
besittningar, vestra delen af Östra indiska halfön, en
del af Östra Afganistan, Belutsjistan och sydöstra
Kafiristan samt sträcker sig från 61° till 103°
ö. lgd fr. Greenw. Arealen uppskattas till 4,930,990
qvkm. och med inbegrepp af de till I. räknade Aden,
de arabiska protektoraten, Somal-kusten och Sokotra
till 5,147,340 qvkm. Enligt den 1891 anställda
census var antalet innevånare i britiska I. jämte
dithörande besittningar 291,444,952, af hvilka
221,184,952 i de omedelbara och 70,260,000 i de
medelbara besittningarna. För lättare orientering må
tjena följande öfversigt:
| I. Omedelbara besittningar. | |||
| 1. | Af generalguvernören direkt förvaltade: | ||
| qvkm. | innev. | ||
| Adschmir-Menvara | 7,021 | 542,358 | |
| Berar | 45,888 | 2,897,490 | |
| Coorg | 4,100 | 173,055 | |
| Andamanerna och Nikobarerna | 8,269 | 27,609 | |
| Kettadistriktet | ? | 27,270 | |
| 2. | Under guvernörer: | ||
| Madras med Lakkadiverna | 365,665 | 35,630,440 | |
| Bombay med Sind och Aden | 324,110 | 18,901,123 | |
| 3. | Under vice-guvernörer: | ||
| Bengalen | 392,480 | 71,346,987 | |
| Nordvestproviserna med Audh | 278,421 | 46,905,085 | |
| Pendjab | 283,616 | 20,866,847 | |
| 4. | Under »chief-commissioners» | ||
| Assam | 126,915 | 5,476,833 | |
| Birma | 443,985 | 7,605,560 | |
| Centralprovinserna | 224,028 | 10,784,294 | |
| ――――――――――――――― | |||
| Omedelbara besittningar | 2,507,498 | 221,184,952 | |
| II. Medelbara besittningar. | |||
| 1. | Stater under Indiens regering: | ||
| qvkm. | innev. | ||
| Haidarabad | 214,179 | 11,537,040 | |
| Maissur | 72,351 | 4,943,604 | |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
