Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla / 1211-1212 (1899) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isoëtes ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

*Isoëtes (Braxengräs), bot. Braxnen anses under
lektiden från sjöbottnen upprota braxen-irräset,
som då flyter upp på vattnet.

Isofenger. Se Isofoter. Suppl.

Isofoter (af Grek. isos, lika, och fos, ljus),
linier, som förena de punkter på en yta, hvilka vid
gifven belysning hafva samma belysningsintensitet. Vid
bestämning af isofoterna utgår man från den satsen
att belysningsintensiteten på ett visst gifvet
ytelement är proportionel med cosinus för vinkeln
mellan ytelementets normal och ljusstrålarnas
riktning. Genom att på grund häraf konstruera olika
isofoter för en grafiskt gifven yta erhåller man en
ledning för riktig färgläggning af ytan. Isofoterna
användas ganska mycket, då man på tekniska ritningar
vill genom lavering framställa buktiga ytor. —
Beslägtade med isofoterna äro isofenger (af
Grek. fengos, glans), linier, förenande de punkter
på en yta, hvilka vid gifven belysning hafva samma
skenbara belysningsintensitet. Vid bestämning af
isofengerna inverka derför icke blott den verkliga
belysningen utan också vinkeln mellan ytelementet och
synriktningen. Isofengernas grafiska konstruktion,
som kan vara af nytta, särskildt då man på tekniska
ritningar vill genom lavering framställa svagt
glänsande ytor, användes dock tämligen sällan, dels på
grund af sin besvärlighet, dels emedan den enklare
isofotkonstruktionen lemnar tillfyllestgörande
resultat. P. H.

Isohyeter l. isohyster (af Grek. isos, lika, och
hyetos, regn), linier, som på kartan sammanbinda
orter med lika stor regnmängd.

Isohypser (af Grek. isos, lika, och hypsos, höjd),
linier, som på kartan sammanbinda alla punkter af
samma höjd öfver hafvet,

Isohyster. Se Isohyeter. Suppl.

Isokinolin. Se Växtbaser.

*Isokron. Se vidare Ur, sp. 1505.

*Isolator. Om isolatorer vid elektriska ledningar se
d. o. Suppl.

Isolerande språk. Se Monosyllabiska språk.

*Isomeri. 1. Läran om isomeri har under senaste
årtionde blifvit betydligt utvidgad. Metamerien kan
vara tillfällig, såsom fallet är med alkohol C₂H₅.OH
och metyleter (CH₃)₂O, eller väsentlig, då ett nära
samband mellan de isomera ämnena förefinnes. Af det
senare slaget skiljer man mellan strukturisomeri, då
molekylarbyggnaden är olika, antingen genom en olika
anordning af kolatomerna (s. k. kärnisomeri) eller
genom olika ställning af någon radikal inom molekylen
(s. k. ortsisomeri), och ställningsisomeri l.
stereokemisk isomeri, då motekylbyggnaden är lika,
men radikalerna hafva en olika ställning i
rummet. Exempel på kärnisomeri äro de bägge kolvätena
CH₃ . CH₂ . CH₂ . CH₃ och (CH₃)₂ . CH . CH₃. Exempel
på ortsisomeri äro de bägge klorpropionsyrorna
CH₂ Cl . CH₂ . CO₂ H och CH₃ . CHCl . CO₂H samt de sp. 878
omnämnda fallen af isomeri hos benzolderivaten. Nära
beslägtade med dessa fall äro isomerier, som bero på
ett olika bildningssätt hos en radikal inom molekylen
(heteromerier), t. ex.

CH2 | CH2

> O

och

CH3
|
C {	H O

och CH₃ . C : N och CH₃ . N : C
eller på en olika placering af dubbelbindningar,
t. ex. CH₃ . CH : CH . CO₂H och CH₂ : CH . CH₂ . CO₂H.

Läran om ställningsisomerien daterar sig från 1874,
då samtidigt Le Bel och Van’t Hoff för förklaringen af
vissa, med olikheter i optiska egenskaper förbundna
fall af isomeri, uppställde hypotesen att dessa
isomerier bero derpå att när en kolatom binder fyra
olika radikaler, tvänne molekyler, som förhålla
sig som spegelbilder till hvarandra, böra uppstå,
t. ex. om vi med c beteckna en kolatom och med a, b,
d, e de fyra radikalerna
och

De bägge föreningarna, som hafva alldeles
lika struktur, men en olika ordningsföljd hos
radikalerna, äro i regeln ganska lika i kemiskt
afseende, men deremot olika i fysikaliskt. Bägge
äro nämligen optiskt aktiva, d. v. s. hafva
förmågan att vrida polarisationsplanet åt höger
eller venster. Sammanblandas lika mängder af
de bägge isomererna, upphäfva de hvarandras
vridningsförmåga och en optiskt inaktiv (racemisk)
substans bildas. Erfarenheten har på ett glänsande
sätt ådagalagt riktigheten af denna teori och
undantagslöst visat, att föreningar, som innehålla
en kolatom, hvilken binder fyra olika radikaler
(s. k. asymmetrisk kolatom), alltid förekomma i en
venster-, en högervridande och en optiskt inaktiv
eller racemisk form, samt att den sistnämnda genom
lämplig behandling kan uppdelas i optiskt aktiva
ämnen. Uppdelningen af ett optiskt inaktivt ämne i
isomeriska aktiva komponenter visades först 1848 af
Pasteur, som äfven (1858) fann det intressantaste och
numera mest använda medlet att åstadkomma en dylik
klyfning, d. v. s. inverkan af mögelsvampar och
mikrober. Dessa låga organismer förtära nämligen
med större aptit den ena af de optiskt aktiva
komponenterna och rata den andra. Tydligt är, att
om flere asymmetriska kolatomer ingå i en molekyl,
flere än tre ställningsisomera former äro möjliga. Af
vinsyra, som innehåller två asymmetriska kolatomer,
känner man t. ex. en höger-, en venstervridande
form och tvänne optiskt inaktiva, af hvilka den ena
(drufsyran) är racemisk och kan uppdelas i de bägge
optiskt aktiva, men den andra låter icke klyfva
sig. Af föreningar med drufsockrets sammansättning,

CH2 . OH
CH . OH
CH . OH
CH . OH
CH . OH
C {	H O

kan man enligt teorien förutse tillvaron af 16 optiskt
aktiva former, och af dessa känner man redan 11.

På basen af Le Bels och Van’t Hoffs teori har
Wislicenus 1887 utvecklat en annan teori för att
förklara vissa fall af isomerier hos strukturidentiska
föreningar. Om nämligen tvänne kolatomer inom en
molekyl binda hvarandra genom en dubbelbindning,
uppstår ett fast system, vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>