Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kivusjön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Klebs, E., kallades 1895 till föreståndare för
en kuranstalt och ett bakteriologiskt seminarium i
Asheville, Nord-Carolina.
Kleczewo [kletsjevo]. Se Klissov.
2. Kleen [klēn], Fredrik Herman Rikard, diplomat,
folkrättslig författare, den föregåendes son, f. på
Karlsborg d. 17 Mars 1841, student i Upsala 1859,
der han 1863 aflade examen till rättegångsverken,
attaché 1864, andre sekreterare i Utrikesdepartementet
1866, förste 1870, legationssekreterare i Wien
1874, försatt i disponibilitet 1877, har skrifvit
bl. a. Naturrätt och rättsliga förbegrepp (5 dlr,
1883–85), Neutralitetens lagar (2 dlr, 1889–91)
och De la contrebande de guerre (1893). K. är
led. af Institut du droit international (1891) och
sedan 1892 ordf. i dess utskott för lagstiftningen
ang. krigskontraband.
*Klefva. — 2. Bruksegendomen, hvars namn i jordeboken
är Kibbe, har fått namnet K. efter den 3 km. derifrån
belägna Klefva grufva, hvars malm förr bearbetades
vid Kibbe. Sedan egendomen 1896 öfvergick i Ädelfors
guldverksaktiebolags ego, hafva nickelhyttorna
ändrats till guldextraktionsverk; äfven qvarnen
användes numera för detsamma. Det hela kallas numera
Ädelfors.
Klein, K. S., stod under ministèren Estrup
i opposition mot dennes provisoriska politik,
ehuru han ändock ej slöt sig till venstern. Genom
denna sjelfständiga hållning bibehöll han ett
ej ringa inflytande i folketinget och var ej
sällan ordförande eller referent i utskott
rörande vigtiga lagförslag. Han hade plats i de
skandinaviska vexellags- och sjölags-komitéerna
och var till 1887 ordförande i styrelsen
för de nordiska juristmötena. 1891 blef han
overpresident i Köpenhamn och 1893 ordförande i
den nya kommissionen för rättsväsendets ordnande.
E. Ebg.
Klein, Gottlieb, rabbin, f. i Homonna, komitatet
Zemplen, Ungern, d. 18 Febr. 1851,
studeradg i Eisenstadt, Mainz, Heidelberg och Berlin samt
blef rabbin i Schüttenhofen (Böhmen) 1876, Elbing
1878 och Stockholm 1883. Han höll 1885–86 i Upsala
föreläsningar öfver utvecklingen af judiska läran från
Exilen till 3:dje årh. e. Kr. och har, utom artiklar
i »Zeitschr. der deutschen morgenl. gesellsch.» och
»Jahrbücher für protest. theologie», skrifvit Über
das buch Judit (i 8:de Orientalistkongressens förh.,
1889), Står Gamla testamentets moral verkligen på
barbarernas utvecklingsskede? (1892), Predikningar
m. m. 1896 erhöll han professors n. h. o. v.
Kleinenberg, Nikolaus, tysk biolog, blef docent i
zoologi i Jena, var sedermera Dohrn behjelplig med
grundandet af den verldsbekanta zoologiska stationen
i Neapel samt blef derefter professor i zoologi i
Messina och Palermo. Död i Neapel 1897. K. måste
anses för en af den moderna morfologiens, särskildt
embryologiens, allra förnämsta banérförare. Sedan
han 1872 i en monografi öfver Hydra (ett af de
ursprungligaste bland de flercelliga djuren) påvisat
nervsystemets första framträdande inom organismernas
serie, följde han i sina arbeten öfver flere
maskformers embryologi dess individuella utveckling
ett stycke uppåt på organismernas skala, på samma
gång han lemnade grundläggande bidrag
till vår kännedom om en del andra organs
bildningshistoria. Hans företal till den tyska
uppl. af Balfour’s handledning rörande hönsäggets
embryologi väckte på sin tid mycket uppseende på grund
af den satiriska skärpa, med hvilken K. gisslade en
del missriktningar inom den morfologiska vetenskapen.
L–e.
Klein-Glogau. Se Glogau.
Klein-Popo. Se Grand Popo. Suppl.
Klein-Schwechat. Se Schwechat.
*Kleist, E. C. von. Hans Der zerbrochene krug utgafs i
festupplaga med teckningar af A. Menzel 1877. Stycket
uppfördes 1895 på Dram. teatern i fri öfvers. (»Den
sönderslagna krukan») af N. Personne.
*Kleistogami. Kad. 6–7 och 14 står kosmogama bör
vara kasmogama.
Klemis (F. Lemi), imperielt pastorat af 3:dje kl.,
Villmanstrands kontrakt, Nyslotts stift, Finland,
Viborgs län, Lappvesi härad och domsaga. Areal 254
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,209 pers. (1894).
*Klemming, G. E., tog afsked från
öfverbibliotekarie-befattningen 1890 och dog d. 31
Aug. 1893 på Kesäter i Södermanland. Han begrofs å Nya
kyrkogården vid Stockholm, der »Pietas amicorum» d. 6
Okt. 1895 reste honom en minnessten. — K:s största
lifsgerning är skapandet af den i K. Biblioteket
befintliga afdelningen af svensk literatur och af
literatur rörande Sverige till år 1700, i hvilken
de flesta böckerna äro försedda med bibliografiska
anteckningar af hans hand. Intet land har en sådan
samling. De af K. samlade, i hufvudartikeln omnämnda
latinska medeltidshymnerna utgåfvos 1884–87 i 4 bd
under titeln Latinska sånger. Han utgaf vidare Ur
en samlares anteckningar (1883–86) och en utvidgad
uppl. af »Samtida berättelser om Sveriges krig»
(1888–91). Till Sveriges bibliografi 1481–1600,
utg. och redigerad af Aksel Andersson (sedan 1889),
upprättade K. den fullständiga bokförteckningen med
utkast till de flesta beskrifningarna, af hvilka
dessutom åtskilliga varit förut tryckta i andra
hans bibliografiska arbeten. K. utgaf 28 bd af
Fornskr. sällsk:s skrifter. Antalet af de af honom
utgifna arbeten öfverstiger 60. Jfr Aksel Andersson:
»Bibliographia Klemmingiana» (1890).
2. Klemming, Anna, operasångerska, den föregåendes
brorsdotter, f. i Stockholm d. 6 Febr. 1864, elev af
Håkansson i konservatoriet 1882, senare af Arlberg,
konserterade i Köpenhamn 1886 och debuterade följande
år i Stockholm på Operan såsom Matilda i »Vilhelm
Tell» samt framförallt Julia i »Romeo och Julia»
med sådan stormande framgång, att hon genast fick
engagement och blef använd i de mest olika uppgifter
(Agata i »Friskytten», Elsa i »Lohengrin», Venus
i »Tannhäuser», Anna i »Don Juan», Valentine i
»Hugenotterna», Regementets dotter m. fl.), till
och med så flitigt, att hon blef öfveransträngd och
i förtid skördades af döden, d. 8 Aug. 1889. Hon egde
väl ej snille, men deremot en harmonisk förening af
flere för en operasångerska lyckliga egenskaper,
yppig, nordisk skönhet, osökt naturligt uttryck
samt en särdeles klangskön och jämn sopranstämma.
A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
