Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongostaten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstnärsförbundet, en förening af svenske konstnärer,
hvars syfte är »att motarbeta alla otids-enligheter,
som kunna skada, och befrämja alla reformer, som
kunna anses gagna Sveriges konst och konstindustri»,
framgick ur en mot Konstakademiens organisation
och undervisningssätt riktad oppositionel
rörelse bland Sveriges konstnärer i midten af
1880-talet. Närmaste yttre impulsen till denna rörelse
gaf det förhållandet, att akademien sedan 1877 icke
anordnat någon konstutställning i Stockholm. Med
anledning deraf beslöt
1884 en del i Paris studerande svenska konstnärer
att i Blanchs konstsalong anordna en (d. 1 April
1885 öppnad) utställning, som kallades »Från
Seinens strand» och omfattade 100 verk af
18 utställare. Då hade redan den hos de unge,
i fransk skola utbildade svenske konstnärerna mot
akademien sedan åratal rådande misstämningen gifvit
sig luft. Först kommo E. Josephsons lifliga artiklar
»Om den konstnärliga uppfostran i Stockholm»
(i »Dagens Nyheter» d. 29 Nov. och 10 Dec. 1884),
i hvilka ett helt, ehuru något konfyst affattadt
program framlades för reformering af akademiens
undervisningssätt. I en d. 27 Mars 1885 till
akademien ingifven skrift begärde 86 konstnärer
af de mest olika grupper nedsättandet af en komité
bestående till hälften af akademister, till hälften
af »opponenter» i syfte att utarbeta förslag
till akademiens omorganisation, hvarjämte en
del reformförslag framställdes. Akademien gaf
d. 30 Maj s. å. ett afböjande svar och hänvisade
»opponenterna» till K. M:t. Opponenterna, som
haft stor framgång med sin vårutställning, beslöto då
att icke deltaga i den utställning, hvarmed akademien
firade sin 150-åriga tillvaro, utan anordnade
en egen höstutställning (i Blanchs konstsalong),
hvilken räknade 50 utställare med 150 konstverk.
Samtidigt uppsade opponenterna tills vidare all
gemenskap med akademien och förbundo sig att vägra
mottaga dess titlar, värdigheter och utmärkelser.
1886, samtidigt med öppnandet af sällskapet »Valands»
i Göteborg utställning, i hvilken såväl akademister
som opponenter deltogo, kom underrättelse,
att K. M:t, efter hörande af akademien, afslagit
opponenternas till K. M:t ingifna begäran om en
reformkomités tillsättande. De i Göteborg samlade
bland opponenterna proklamerade då det redan vid
årets början bildade Konstnärsförbundet. Dettas
program framlades i broschyren »Hvad bör staten
göra för konsten?». Der föreslogs en mindre
kostsam organisation af akademiens läroverk,
hvarigenom större summor än dittills kunde användas
på inköp af konstnärers arbeten, och yrkades på
årliga utställningar och akademiprofessorernas
tillsättande genom val af landets
konstnärer. Förbundet organiserade sig med tvänne
samverkande styrelser — i Stockholm och Paris — för
att sålunda uppehålla förbindelsen med de i utlandet
vistande svenske konstnärerna. Redan d. 8 Okt. 1886
öppnade förbundet sin första utställning, i Stockholm
(i Blanchs konstsalong), med 59 utställare och 150
konstverk. Sedermera hafva utställningar anordnats
1887 (i Göteborg), 1888, 1890, 1891 (samtliga i
Stockholm), 1892 (i Göteborg och i Köpenhamn), 1894
och 1895 (bägge i Stockholm), hvarjämte förbundet
tog initiativet still att den svenska konsten blef
representerad,
och med lysande framgång, på verldsutställningen
i Paris 1889. På utställningarna i Chicago
1893, Berlin 1896 och Stockholm 1897 deltog förbundet
med egen jury (under hvars granskning vid de båda
senare tillfällena äfven många konstnärer utom
förbundet ställde sig), och det vida öfvervägande
antalet medaljer eröfrades vid dessa tillfällen af
förbundets medlemmar.
Emellertid hade Akademien 1887 erhållit ett
nytt reglemente, hvilket visserligen innebar ett
framsteg till det bättre, men i det stora hela
lät allt förblifva vid det gamla. Våren 1890
beslöt förbundets Stockholmsfraktion, till svar
på af motparten ofta framställda spörsmål, att
formulera sina fordringar derhän att utställningarna
i Sverige skulle ordnas ej af akademien, utan af hela
svenska konstnärskåren genom af denna årligen valda
förtroendemän; att statsinköp skulle förrättas
vid dessa utställningar; att Konstakademiens
ledamöter skulle väljas af konstnärerna en corps;
att statsstipendier skulle kunna sökas äfven af
konstnärer, som ej varit elever vid akademien. Detta
beslut gillades dock ej af Parisfraktionen (hvars
ledare voro P. Hasselberg och R. Bergh), hvadan
det aldrig blef sanktioneradt af förbundet i dess
helhet. Inom Stockholmsfraktionen blef den radikala
oppositionen de mera moderate ledarna (arkitekten
C. Möller och målaren O. Arborelius), öfvermäktig,
hvadan de senare trädde ut ur förbundet, efter
hand följda af öfriga arkitekter samt de äldre
bland målarna. I Jan. 1891 bildades på initiativ
dels af flere förbundsmedlemmar, dels af konstnärer
tillhörande det akademiska partiet en alla Sveriges
konstnärer omfattande förening, Svenska konstnärernas
förening, hvars närmaste mål voro åstadkommandet af
ett konstnärshus med expositionslokal och anordnandet
af årliga större konstutställningar. Till det
blifvande konstnärshuset hade redan betydliga medel
samlats genom de konstlotterier, som föranstaltats af
Konstnärsklubben 1885 och Konstnärsförbundet 1887. Då
Konstakademien, som 1890 fått anslag till ombyggnad
af sitt hus, erbjöd sig att kostnadsfritt
2 månader årligen ställa sin blifvande
utställningslokal till svenska konstnärernas
förfogande, svarade förbundet, som fruktade,
att ett tillmötesgående skulle leda ej till en
omfattande reform utan till kompromisser, definitivt
nej och ordnade fortfarande sjelf sina utställningar.
De mest verksamma medlemmarna i förbundet, hvilket
numera nästan uteslutande består af målare och
f. n. (1898) räknar öfver 40 medlemmar, hafva varit
P. Hasselberg, R. Bergh. K, Nordström, A.
Zorn, R. Thegerström, N. Kreuger, E. Josephson
och Eva Bonnier, hvilka samtliga utmärkt sig för en
oböjlig konseqvens, samt C. Larsson, G. Pauli och
O. Björck, hvilka intagit en mera medlande ställning.
Det ursprungliga syftemålet: akademiens reformerande,
har under årens lopp alltmer trädt i bakgrunden,
och hufvudsyftet har blifvit brytandet af det
dödande konservativa stillaståendet på konstens
område i Sverige och införandet af en sökande
lifskraftig konst, som står i närmaste samband
med utlandets strömningar. Förbundets verksamhet
såväl för höjandet af konstintresset i Sverige som
uppskattandet af svensk konst i utlandet har varit
af den största betydelse, och det kan med fog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
