Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifräddningsstationer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å Ängsholmen (Jerna station). L. har visserligen tagit
lärdomar af såväl det franska friluftsmåleriet som
den japanska konsten, men hufvudsakligen utvecklat sig
genom ett oaflåtligt studium på egen hand af mellersta
Sveriges natur och djurverld. Han är icke blott
Sveriges störste mästare i djurmålning och en af dess
främste i landskapsmålning, utan i dessa båda arter
en af verldens störste konstnärer. Redan hans tidigare
arbeten visa en japansk träffsäkerhet i återgifvandet
af djurens rörelser, och denna förmåga har med tiden
fullkomnats. På de senare åren har landskapet i hans
djurtaflor intagit en mera dominerande plats. Han är
en mästare i att återgifva skogens stillhet, insjöns
glans och framförallt skärgårdsnaturens haf och
klippor. Penselföringen har vunnit alltmera i bredd
och must liksom koloriten i lyskraft. L. har deltagit
i den s. k. opponentrörelsen och i Konstnärsförbundets
utställningar samt många utländska expositioner,
vid hvilka han vunnit lysande utmärkelser. Hans
förnämsta arbeten äro Tjäderspel (silfvermedalj
på verldsutställningen i Paris 1889, Pinakoteket
i München), Räf, som tagit en hare (Galleriet
i Dresden), Tjäderskytt (stora guldmedaljen i
München 1889, prins Karl), Uf (1895, Fürstenbergska
galleriet), Sträckande svanor (mindre guldmedaljen
i Berlin 1896, G. Wolde i Bremen), Hafsörnar (1897,
Nationalmuseum) och Svanor (s. å.). Bland L:s öfriga
arbeten märkas Fem djurbilder (1885, Fürstenbergska
galleriet), Räffamilj (1886, Nationalmuseum),
Tjäderlek (1888, Göteborgs museum), Räfjagt (1889),
Kråkor (1891, Fürstenbergska galleriet), Tjäderspel
(C. R. Lamm, Stockholm) m. fl. Vintern 1897 anordnade
L. en separatutställning i Stockholm. Som utmärkt
illustratör visar L. sig i planschverket »I skog och
mark», i P. Rosenius’ »Naturstycken» (1897) o. s. v.,
hvarjämte han utfört karrikatyrer och skämtteckningar
för tidningar och kalendrar. J. K–e.
*Liljegren, J. G. (r. 17–18), efterträdde Sundel
såsom sekreterare 1829 och blef 1835 riksarkivarie.
Liljendals kapell. Se Pernå.
*Liljenstrand, A. V., skref ytterligare De nordiska
byggningabalkerna (1881–82) och afd. Juridiken
(1890) i »Åbo univ:s lärdomshistoria» (utg. af
Sv. lit. sällskapet i Finland). Han dog å sin
egendom Sorola i Kangasala d. 1 Sept. 1895.
M. G. S.
*Lilla Bedinge. 1,093 har. 786 innev. (1896).
Lilla blodomloppet, anat. Se M. R. Colombo. Suppl.
Lilla Buchariet. Se Turkestan, sp. 969.
Lilla generalitetet kallades en vid 1738 års riksdag
bildad förening af generalmajorer (Ch. E. Lewenhaupt,
K. Sparre, Fuchs, G. F. von Rosen, P. Adlerfelt,
Buddenbrock och Düring), som höll gemensamt bord
och utgjorde medelpunkten för de för ett krig mot
Ryssland stämde officerarna.
Lilla Java. Se Bali.
Lilla Lule-elf. Se Lule-elf.
Lilla Rimkrönikan. Se Rimkrönikan.
Lilla Rågö. Se Rågö.
Lilla tullen. Se Konsumtionsskatt och Tull.
Lilla Volga. Se Kama.
*Lille hade 216,276 innev. 1896. Stadens universitet
består af 4 fakulteter (utom de båda nämnda äfven
faculté de droit och fac. des lettres).
Lille, Axel, finsk publicist, f. i Helsingfors d. 28
Mars 1848, blef student 1866, filos. kandidat
1872 och magister 1873, juris kandidat 1879
och juris doktor 1882, var 1880–88 kurator för
Nyländska studentafdelningen och är sedan
1886 ordförande i direktionen för städernas i Finland
allmänna brandstodsbolag. L. beträdde 1870 den
publicistiska banan såsom en af grundläggarna
och utgifvarna af tidningen »Vikingen» (se d, o.).
1873 var han ansvarig utgifvare af »Viborgs
tidning». Sedan han sysselsatt sig med
juridiska specialstudier och 1882 utgifvit en afh. om
Försäkringsväsendet, dess historiska utveckling
och nationalekonomiska betydelse, återvände han
till den publicistiska verksamheten 1883, då han
blef hufvudredaktör för »Nya Pressen» (se d. o.),
som grundlades för att utgöra ett hufvudorgan för
de svenska bildningsintressena i Finland. L. har
derjämte varit verksam vid landtdagarna såsom
representant i borgareståndet 1885 och 1888 för Gamla
Karleby samt 1891, 1894 och 1897 för Helsingfors.
M. G. S.
*Lillherdal, socken. 2,407 qvkm., 1,708 innev. (1896)
i Jämtlands län och 51 i Kopparbergs län.
*Lillhärad. 5,123 har. 584 innev. (1896).
Lillia, Georg. Se Stiernhielm.
*5. Lilliehöök, K. B., dog d. 3 Mars 1890 i Grenna. —
Hans brorson John Fredrik tog 1897 afsked från
chefskapet för Lifregementet till fot (såsom Nerikes
regemente och den dermed sammanslagna Lifregementets
grenadierkår kallades fr. o. m. 1893) och utnämndes
till generalmajor i armén.
Lillja, Nils. Se Lillienanckar.
*Lilljeborg, V. Hans Fiskarne fullbordades i 3 bd 1891.
Lilljekvist, Johan Fredrik, arkitekt, f. i Stockholm
d. 8 Okt. 1863, studerade vid Tekniska högskolan
1880–84 och vid Konstakademien 1884–87. Han är sedan
1887 anställd i Öfverintendentsämbetet och sedan
1895 derjämte slottsarkitekt vid Gripsholm. L. är mest
bekant genom sin pietetsfulla och vackra restaurering
af Gripsholm samt anläggningen Gamla Stockholm (vid
Stockholmsutställningen 1897). Bland hans öfriga
arbeten märkas förslag till restaurering af Strengnäs
domkyrka, Kobergs herresäte i Vestergötland och Hôtel
Rydberg, Idrottsparken (1896) samt det smakfulla huset
n:r 15 Stureplan (1897) i Stockholm, Villan Samsö
och andra villor vid Djursholm samt industrihallen
(tillsammans med F. Boberg), kungl. paviljongen
och turistföreningens paviljong m. fl. byggnader
vid 1897 års Stockholmsutställning. L. har med
framgång uppträdt äfven såsom skriftställare
i arkitektoniska och konstindustriella ämnen,
t. ex. med de i »Sv. slöjdför:s medd.» införda
uppsatserna Det svenska rummet under renässansen
(1887), Det svenska rummet under barocktiden (1889)
och Textil konst i Strengnäs domkyrkomuseum (1891)
samt med skriften Strengnäs och dess domkyrka (s. å.).
J. K–e.
*Lillkyrka. 1. Socken i Upsala län. 1,491 har. 360
innev. (1896). — 2. Socken i Örebro län. 5,945
har. 1,347 innev. (s. å.). — 3. Socken i Östergötlands
län. 889 har. 171 innev. (s. å.).
Lillpommern. Se Pommerellen.
*Lilybaeum heter nu Kap Boeo (ej Boco).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
