Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla / 1989-1990 (1899) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sercq ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvervägande (mot resp. 11 och 21 proc. infödingar);
deremot finnas i Jakutsk endast 30,000 ryssar mot
254,000 infödingar (241,000 jakuter och lamuter,
1,000 tunguser samt 12,000 tillhöriga andra nordiska
stammar). Af generalguvern. Amurs befolkning äro
280,000 icke ryssar, näml. 228,000 infödingar, resten
utländingar (mandsju, kineser, koreaner, japaner
o. s. v.). De största städerna äro Tomsk (52,430
innev.), Irkutsk (51,484), Omsk (37,470), Thuaen
(29,588), Barnaul (29,408) och Tobolsk (20,427). —
Om klimatet (sp. 976) må följ. förtydligande tillägg
göras. Största delen af S. har en årstemperatur
under 0°. Denna isoterm går genom Tobolsk, Tara,
Kainsk, något s. om Tomsk, n. om. Krasnojarsk,
går derefter tämligen tvärt mot s. ö. och s. öfver
sydligaste delen af Baikal, följer sedan ungefar
50:de breddgraden, kröker mot n., skärande Sachalin,
och n. ö. genom Ochotska hafvet för att snedt gå
igenom Kamtsjatka upp till 60:de breddgraden. Söder
om denna isoterm ligga de områden, som ryssarna kalla
»det sibiriska Italien», men 4°-isotermen knappast
mer än vidrör S. s. om Altai, går derefter genom
kinesiskt område för att nå sibiriskt i södra delen
af Kustprovinsen, och endast de sydligaste delarna
af Tomsk, Irkutsk, Transbajkalien och Amurprovinsen
hafva en årstemperatur af +2°. Isotermen –18° har
formen af en sluten kroklinie, en ellips af omkr. 400
km. längd i n. och s. och 200 km. bredd, i hvars ena
centrum, det södra, ligger Verchojansk (se
Köldpol. Suppl.). Minst 1/4 af S. har en årstemperatur
af –10°. Juli-isotermerna variera mellan +2° och
+24°, men de mellan +2° och +8° gå nästan helt och
hållet i hafvet n. om fastlandet, och isotermen +24°
berör endast sydligaste S., s. om Altai, hvarför det
hufvudsakligen är isotermerna mellan +10° och +22°,
som tillhöra S. Januari månads medeltemperatur är
knappt någonstädes högre än –12°. Isotermerna –12°,
–14° och –16° utgå från Ural i bågar mot s. omkring
största delen af S. och nå dess område endast längst i
ö., i Japanska, Ochotska och Berings haf. Isotermerna
–18° och –20° skära sydligaste delarna af S. och gå
mot s. ö. genom norra Kina för att åter uppträda
i ryska Mandsjuriet och stiga mot n. ö. genom
tjuktjernas område. Isotermerna mellan –40° och –48°
bilda koncentriska cirklar omkring Verchojansk,
och af dessa går endast –40°-isotermen ut i hafvet
n. om Ustjansk, de öfriga stanna på fastlandet. —
Under mer än 1 1/2 årh., från 1726, då guld först
började eftersökas, anses S. hafva lemnat guld för
omkr. 2,5 milliard kr., med fallande afkastning efter
1875, och silfver för omkr. 550 millioner kr. För
öfrigt finnas stenkol och salt flerestädes, flere
slags ädelstenar (diamanter, safirer, smaragder,
beryller, topaser m. fl.) på den sibiriska sidan
af Uralbergen samt i Altai och Nertjinsks berg. —
Sädesodling går i Ural och Obs bäcken till 60° n. br.,
på Jakutsks longitud till 62°, i Aldans bäcken till
61°, i granskapet af Ochotska hafvet till 54 1/2° och i
det inre af Kamtsjatka till 53–54°. Den mark, som med
fordel låter bruka sig för spanmålsodling, beräknas af
Nordenskiöld till 4,5, af ministeriet för statsdomänen
till 2,6 mill. qvkm. (1/2–1/4 af Europa). Af hästar
har S. i förhållande till folkmängden
nära 7 gånger och af nötkreatur 1 1/2 gång mer än
Vest-Europa, men antalet är i förhållande till
landytan mycket litet. — De första mera bestämda
uppgifterna om deportationen till S. härröra från
1807, och antalet deporterade från denna tid till
1881 uppgår enligt Jadrintzev till 642,000 (enligt
nyare officiella uppgifter var antalet deporterade
1823–1889 767,849, deraf 167,145, som frivilligt
följt deporterade anförvanter).

Sibiriska jernvägen, en hela Sibirien från Ural
till Stilla hafvet genomskärande jernväg, om hvars
anläggning redan på 1830-talet började väckas fråga,
utgår enligt beslut 1891 såsom en fortsättning af
den ryska Samara-Miass-linien från Tjeljabinsk på
europeiska gränsen och har sin ändpunkt i Vladivostok
vid Stilla hafvet. I Maj 1891 börjades arbetena
på sistn. plats i närvaro af dåv. tronföljaren (nu
kejsar Nikolaus II). Hela linien från Tjeljabinsk
till Vladivostok, uppgående till 7,609 km., indelades
i distrikt:

1)	Tjeljabinsk–Ob	1,421	km.
2)	Ob–Irkutsk	1,877	»
3)	Irkutsk–Mysovskaja	312,5	»
4)	Mysovskaja-Strjetensk	1,080	»
5)	Strjetensk–Chabarovsk	2,140	»
6)	Ussuribanan:
	norra: Chabarovsk–Grafskaja	370	»
	södra: Grafskaja–Vladivostok	409	»

För att underlätta och påskynda arbetenas gång delades
det första distriktet i två delar: Tjeljabinsk–Omsk
och Omsk–Ob, och andra distriktet likaledes i två
delar: Ob–Krasnojarsk och Krasnojarsk–Irkutsk,
hvarjämte man beslöt att samtidigt börja arbetet på
skilda punkter och så mycket som möjligt begagna
de naturliga flodvägarna till transporter af
material. Jernvägsarbetena hafva drifvits med stor
energi och skrida snabbt framåt, så att den beräknade
tiden för fullbordandet, 1905, möjligen kan något
förkortas. Sträckan Tjeljabinsk–Krasnojarsk öppnades
för trafik hösten 1896 (afståndet från Petersburg
till Krasnojarsk är 4,918 km.), och linien derifrån
till Irkutsk öppnas sannolikt under 1898. Linien
Irkutsk–Mysovskaja (på Bajkalsjöns östra strand)
är dragen från Irkutsk till Listvennitsjoina (vid
sjöns vestra strand), och transporten öfver sjön
förmedlas tills vidare af stora ångfärjor. På sträckan
Strjetensk–Chabarovsk hafva arbetena instälts till
följd af den rysk-kinesiska öfverenskommelsen 1896,
enligt hvilken en jernvägslinie från någon punkt
af den transbajkalska banan kommer att dragas öfver
floden Arguns öfre lopp genom Mandsjuriet, förslagsvis
Zizichar, Chulantsjen, Ninguta till Nikolska stationen
å södra Ussuribanan. Den sistnämnda öppnades för
trafik hösten 1895. Norra Ussuribanan, som först
var bestämd att dragas till största delen omedelbart
vid flodstranden, kommer att förläggas längre från
gränsfloden. Arbetena der började 1894. Enligt de
första beräkningarna skulle totalkostnaden stiga
till 675 mill. kr., d. v. s. 88,700 kr. pr km. Tjugu
broar hafva en längd af mer än 210 m., bl. a. broarna
öfver Irtysj (630 m.), Ob (840 m.), Jenisei (945 m.),
Selenga (956 m.), Amur (1,520 m.). Mellan Irkutsk och
Bajkalsjön måste tvänne tunlar borras, den ena 34,
den andra 2,709 m. lång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>