Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm-Rimbo jernväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insatts, hemtade från de redan vid slottets
uppförande skattade sandstensbrotten vid Burgsvik
å Gotland. Befintlig duglig sandstensbeklädnad har
rengjorts medelst borstning, och endast undantagsvis,
der kraftigare åtgärder erfordrats, har mejseln,
på ett varsamt sätt, anlitats. I gips utförda,
från äldre tider bevarade basreliefer hafva, i
enlighet med Tessins ritningar, anbragte i stället
för halfvåningens omotiverade blindfönster. För att
bringa fasaden i öfverensstämmelse med nyssnämnda
ritningar har konungen lofvat att på sin bekostnad
pryda de åtta nischerna i hufvudvåningen med statyer
(af M. Stenbock, E. Dahlberg, Tessin, Adelcrantz,
Linné, Polhem, Stiernhielm och Dalin). 1899
beräknas hela östra fasaden och nordöstra flygeln
kunna iståndsättas. 1900 renoveras norra fasaden,
1901 vestra fasaden med de båda runda flyglarna och
1902 inre borggårdens fasader. Under den verkställda
restaureringen hafva så svåra skador upptäckts och ett
så stort antal felaktiga stenar måst bortbrytas, att
bevisligen hvarje längre uppskof hade varit
olycksbringande för detta ståtliga monument, hvilket
nu, tack vare konungens intresse och riksdagens
frikostighet kommer att framstå i föryngrad gestalt.
*Stockholms teatrar (sp. 626). Lejonkulan, en
omkr. 1650 i tegel och korsvirke uppförd byggnad till
inrymmande af ett par drottning Kristina förärade
lejon, låg i vallgrafven vid slottets södra sida,
inreddes på 1660-talet till teater och torde hafva
förstörts i slottsbranden 1697. Stora bållhuset,
af tegel, bygdt 1627 (der obelisken nu står),
användt till teatraliskt bruk åtminstone från
början af 1660-talet, inredt till teater 1699
(och derefter kalladt äfven Nya bållhuset), nedrefs
1792. Lilla bållhuset, uppfördt 1648–53 (efter Stora
bållhusets ombyggnad kalladt Gamla bållhuset
och 1725 ombygdt till nuv. Finska kyrkan), torde
ej hafva begagnats till sceniska föreställningar
(se vidare J. Flodmark: »Bollhusen och Lejonkulan
i Stockholm», 1897). — Kostnaderna för operahuset
(sp. 627) belöpte sig i sjelfva verket till
220,000 rdr sp. (d. v. s. 1,320,000 dlr s. m.),
ej till 270,000 dlr k. m. för tomten och 440,000
dlr s. m. för huset. 1891 började rifningen af detta
hus, i hvilket den sista föreställningen gafs d. 30
Nov. 1891. Då med inkomsten af det 1889 emitterade
10-millions-premieobligationslånet (sp. 630)
den nya teaterbyggnaden ej kunde uppföras, erhöll
»teaterbyggnadskonsortiet» 1893 rätt att utsläppa
ett nytt lån på 3 mill. kr. Efter A. J. Anderbergs
(se denne. Suppl.) plan började arbetena på den nya
byggnaden (terrasshuset) i Aug. 1891, men på sjelfva
teaterhuset först i Nov. 1892 och fullbordades,
hvad det yttre beträffar, 1897. Byggnaden, uppförd
i barockstil efter Garniers system för en kostnad
af 5 mill. kr., består till väsentlig del af tegel
med puts, men sockeln, lister, takfall m. m. äro
af naturlig sten (granit, sand- och kalksten). Den
bildar en långsträckt rektangel, upptager en areal af
6,280 qvm. samt har en längd af 112 m. och största
bredd af 64 m. Den består af två arkitektoniskt
sammanhängande delar: sjelfva teaterhuset (åt
Gustaf Adolfs torg), hvars hufvudfasad prydes af 4
allegoriska qvinnofigurer (modell. af C. Anderson),
representerande olika arter af scenisk konst, och
terrasshuset (åt Kungsträdgården), med restaurant
(med 10 dekorativa målningar af O. Björck), kafé (med
plafondmålning af V. Andrén) och affärslokaler. Genom
en af toskanska kolonner smyckad täckt infartsväg från
Gustaf Adolfs torg, en af åtta bronsstatyer prydd,
27 m. lång vestibul och uppför en trappa af hvit
marmor med balustrader af flammig Kolmårdsmarmor
och med takmålningar (utförda på duk fullständigt
som freskomålningar) af A. Jungstedt kommer man till
parketten och första raden. I samma plan med denna
ligga, utåt Gustaf Adolfs torg, den 26,73 m. långa,
8 m. breda och 10 m. höga foyern med plafond-
och 6 sidomålningar (af C. Larsson), konung Oskar
II:s porträtt (lunettmålning af A. Jungstedt) samt
marmorbyster af Norman och Söderman (skulpt. af
A. Nordin), Jenny Lind (K. Eriksson) och Du
Puy (Brambeck), och, utåt Strömgatan, för de
kungl. personernas räkning, en mindre salong och en
större foyer, med särskild uppgång, från Strömgatan,
och med takmålningar af G. Pauli och väggmålningar af
prins Eugen. Å motsatta sidan af den kungl. foyern
ligger artisternas foyer. Salongen har formen af en
förlängd halfcirkel, är i medeltal 17,60 m. hög samt
har en största längd af 28,75 m. och en största bredd
af 24 m. Den innehåller avantscensloger (bland dem den
af korintiska kolonner omgifna och med slösande prakt
utstyrda k. logen), parkett och tre rader, rymmer
1,239 åskådare och utmärker sig för en förträfflig
akustik. Orkesterplatsen ligger 2,50 m. under
parkettgolfvets framkant och kan (för Wagner-operor)
sänkas till 3,75 m. Salongens väggar äro hållna i röd
ton, radernas rikt skulpterade barrierer i guld af
olika nyanser; taket, med plafond af V. Andrén, har en
stor rikedom på skulpturella prydnader. Scenöppningen
(prosceniet), öfver hvars midt äro anbragta tre
kartuscher, är 9,8 m. hög och 11,40 m. bred. Scenen,
utrustad med alla den moderna teaterteknikens
hjelpmedel, är 23,70 m. hög, och den derunder belägna
källarevåningen, med fyra bottnar, är 9,70 m. djup;
scenens bredd är 27,80 m., dess totaldjup 27,85
m. (se vidare H. Ring: »Teaterns historia», 1898,
och »Operabyggnaden i Stockholm. Festskrift utg. af
Teaterbyggnadskonsortium», s. å.). Den nya k. teatern,
der hufvudsakligen lyriska, men äfven större
dramatiska stycken skola uppföras, invigdes d. 19
Sept. 1898, hvarvid uppfördes kantat af I. Hallström
till ord af C. R. Nyblom samt delar af A. F. Lindblads
»Frondörerna» och F. Berwalds »Estrella di
Soria». Medan byggnaden uppfördes, spelade k. operan,
hvars chef sedan Sept. 1892 varit A. O. G. Burén
(se denne. Suppl.), d. 25 Dec. 1891–d. 3 Juni 1898
å Svenska teatern. Jfr »Bref rörande teatern under
Gustaf III» (utg. af Sv. lit. sällsk., 3 hftn, 1890,
92, 94).
Dramatiska teatern, som 1888 öfvertogs
af personalen såsom associationssällskap, till en
början med flere direktörer, 1891–98 med G. Fredrikson
som ensam direktör, utdömdes såsom eldfarlig 1898,
men genom konungens personliga mellankomst vidtogos
under sommaren omfattande ändringsarbeten, och
teatern uthyrdes d. 1 Juli s. å. på tre år åt fyra
af skådespelarna för 8,000 kr. årlig hyra mot vilkor
att nödiga ändringsarbeten vidtogos, och den fortfar
nu sedan d. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
