Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storbritannien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikes sjöfart användes 1896 (utom flodångare)
8,992 segelfartyg, om 2,618,067 tons, och 6,747
ångfartyg, om 6,315,273 tons, tills. 15,739 fartyg,
om 8,933,340 tons och 242,039 mans besättning. Antalet
fartyg registrerade såsom tillhöriga det förenade
konungariket var 20,796, om 9,020,282 tons, och
antalet fartyg, tillhöriga Britiska riket var
35,735, om 10,503,307 tons. Under året byggdes i
det förenade konungariket 931 fartyg, om 519,970
tons. Från och till utrikes ort in- och utlöpte 1896
i det förenade konungarikets hamnar 126,297 fartyg,
om 85,462,000 tons, deraf 23,991,000 tons utländska,
af hvilka största tontalet kom på norska fartyg, med
5,883,467 (på svenska 2,236,382 tons). — Jernvägarna
hade vid 1897 års början en längd af 34,241 km.,
hvaraf 23,670 km. i England och Wales, 5,457 km. i
Skotland och 5,114 km. i Irland. Anläggningskostnaden
beräknades till 1,029,47 mill. pd, nettoinkomsterna
uppgingo 1896 till omkr. 40 mill. pd. — 1896 funnos
1,623 km. spårvägar. — Antalet postanstaller 1897
var 20,745, hvilka befordrade 2,229,5 mill. bref
och brefkort, 849 mill. tidningar och trycksaker,
63,7 mill. paket och 10,9 mill. värdeförsändelser
med ett angifvet värde af 30,25 mill. pd
st. Statstelegrafväsendet förfogade öfver en
linielänga af 66,140 km, och 10,183 stationer,
hvilka befordrade 80,4 mill. telegram.
Krigsflottan. I Dec. 1897 räknade flottan (fartyg
under byggnad medräknade) 66 pansarfartyg (deraf
38 af 1:sta klass, öfver 6,000 tons deplacement,
7 af 2:dra klass, öfver 5,000 tons, och 21 af
3:dje klass), 14 fartyg till hamn- och kustförsvar
(gamla pansarfartyg, som göra mindre än 11 knop),
13 pansarkryssare, 21 kryssare af 1:sta klass, af
mer än 5,000 tons deplacement och icke mindre än
17 knops fart, och 78 kryssare af 2:dra och 3:dje
klass, af 2–4 tusen tons deplacement och minst
14 knops hastighet, 19 observationsfartyg och 34
torpedkanonbåtar samt 184 torpedbåtar, deraf 160 af
minst 35 meters längd, tillsammans 429 krigsfartyg (44
under byggnad). Dertill kommer ett större antal mindre
torpedbåtar (mindre än 26 meter), transportfartyg,
magasinsfartyg och äldre krigsfartyg, som numera
ej anses krigsdugliga, hvarjämte amiralitetet
disponerar, mot ständig subvention, 11 oceanångare
(såsom »reserverade handelskryssare»), tillhöriga fyra
transoceaniska bolag, och utan permanent subvention
många andra handelsfartyg. Under byggnad eller
utrustning voro 1898 bl. a. 14 pansarskepp, 8 af
1:sta, 9 af 2:dra och 10 af 3:dje klassens kryssare,
6 kanonbåtar och 52 torpedbåtförstörare. Flottans
personal räknade 1897–98 100,054 man, deraf 67,072
officerare och sjömän, 3,400 skeppsgossar, 4,200 man
kustvakt och 16,841 marinsoldater.
Finanser. För året 1897–98 uppgingo statsinkomsterna
i det förenade konungariket till 106,614,004 pd st.,
hvaraf 21,8 mill. tullar, 28,3 mill. acciser, 18,75
mill. stämpelskatt, 2,4 mill. grund- och husskatt,
17,25 mill. inkomstskatt, 12,17 mill. postmedel
o. s. v. samt statsutgifterna till 102,935,994 pd,
hvaraf statsskulden 25 mill., armén och flottan
40,18 mill. För 1898–99 beräknades inkomsterna till
108,62 mill. och utgifterna till 106,83 mill. pd
st. Statsskulden
uppgick d. 31 Mars 1898 till 638,266,482 pd st.
Kolonier. Det britiska väldet omfattar nu i alla
verldsdelar tillsammans omkr. 29,94 mill. qvkm.,
med omkr. 389,3 mill. innev., deraf i Europa (tills.
med det förenade konungariket) 314,956 qvkm. med
40,4 mill. innev., i Asien 5,32 mill. qvkm. med
296,8 mill. innev., i Afrika 6,57 mill. qvkm. med
40 mill. innev., i Amerika 9,49 mill. qvkm. med 7,1
mill. innev. samt i Australien 8,24 mill. qvkm. med
nära 5 mill. innev. För 50 år sedan, vid drottning
Victorias tronbestigning, hade det endast 156
mill. innev. på 17,35 mill. qvkm. — Med afseende på
de utländska besittningarnas politiska ställning till
moderlandet indelas de i 1) kolonier, som förvaltas
endast af en guvernör (Gibraltar, S:t Helena, Tristan
da Cunha), 2) kolonier med ett lagstiftande råd,
hvilket består antingen af endast utnämnda medlemmar
(Ceylon, Lagos, Sierra Leone m. fl.) eller äfven af
valda medlemmar (Straits settlements, Hongkong,
Jamaica m. fl.), 3) kolonier med representativ
författning vare sig utan ansvarig regering (Bermudas,
Bahamaöarna, Barbados) eller med ansvarig regering
(Kapkolonien, australiska kolonierna, Dominion of
Canada), 4) charterkolonier,
som förvaltas af privatsällskap med kungligt fribref
(charter; Nord-Borneo,
Nigerterritorierna. Syd-Afrika), 5) besittningar utan
egentlig kolonialförvaltning, men som icke höra till
någon koloni (några mindre öar), 6) områden, som på
obestämd tid afträdts till S. och förvaltas af detta
(Cypern) och 7) skyddsområden och intressesfärer
(de sistnämnda företrädesvis i Afrika). Kejsaredömet
Indien intager en säregen ställning.
Historia (sedan 1891). Under Salisburys andra ministèr
(1886–92) upptogs den inre politiken mest af de
irländska oroligheterna, hvartill särskildt 1889
kommo utbrott af missnöje bland arbetarna, som detta
år föranstaltade flere stora strejker. För Irland
har dock regeringen uträttat icke så litet. År
1892 omdanades landets lokalförvaltning i nära
öfverensstämmelse med Englands, och samtidigt
genomdref regeringen en bill »till underlättande af
förvärf af mindre bondgårdar» (Small Holding act). Vid
slutet af denna parlamentsperiod började det herskande
partiet visa tecken till bristande sammanhållning,
och detta torde hafva förmått Salisbury att d. 29
Juni 1892 upplösa underhuset. De nya valen kommo
att hufvudsakligen få sin karakter genom frågan om
home-rule för Irland. Den gamle Gladstone uppträdde
energiskt i valstriden, medan å andra sidan Irlands
protestantiska befolkning höll massmöten i Belfast
emot förslaget. Valen, som egde rum i Juli, utföllo
emot regeringen; ty emot 262 konservative och 52
unionister stodo 271 gladstonianer, 81 irländare samt
4 arbetarerepresentanter. Den liberala majoriteten
var sålunda något brokig, och Salisbury beslöt derför
att dröja med sin demission, till dess underhuset
visat sin färg. Det sammanträdde d. 4 Aug. och efter
en lång debatt om trontalet antogs d. 11 Aug. ett
misstroendevotum mot det konservativa kabinettet,
som då afgick. Gladstone bildade redan d. 16 Aug. sin
fjerde ministèr (1892–94), i hvilken han sjelf var
förste lord af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
