Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Accidentier (se Accidens), tillfälliga egenskaper - Accipitres, zool. Se Roffåglarna - Accis, en benämning på vissa skatter - Accismedel, ersättning till staten - Accisrätt, en domstol - Accius (Attius), Lucius - Accolade, fr. Se Ackolad - Accolti, toskansk släkt. 1. Benedetto A. - Accolti. 2. Francesco A. - Accolti. 3. Bernardo A. - Accolti. 4. Pietro A. - Accomp., mus. - Accompagnato, it., mus. - Accorso. Se Accursius - Accouchement. fr., förlossning, nedkomst - Accoucheur. Se Ackuschör - Accrescens-rätt, lat. jus accrescendi, jur. - Accrington, stad i engelska grefsk. Lancashire - Accursius (it. Accorso), Franciscus - Accusativus. Se Ackusativ - Accusticus (lat.), fysiol. Se Hjärnnerver - Acefal l. Akefal, hufvudlös - Acefalisk, hufvudlös, utan början - Acefalocysta. Se Hydatidsjukdom - Acephala, Musslor, zool. Se Blötdjur - Acer, bot. Se Lönn - Aceraceæ, bot. - Acerbi, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Accidentier (se Accidens), tillfälliga
egenskaper; (numera obrukligt) tillfälliga inkomster,
sportler.
Accipitres, zool. Se Roffåglarna.
Accis (sannolikt af lat. accisa, näml. pars, afskuren
del, d. v. s. den af det offentliga tagna delen af
en varas värde), en benämning på vissa skatter och
afgifter, merendels konsumtionsskatter. Innebörden
af denna term beror i viss mån på historiska
förhållanden, hvarför den är skiftande. Numera
betecknas vanligen med denna ej ofta använda
benämning "inre" konsumtionsskatter, till skillnad
från tullar. I England har nu, liksom förr, den
med accis väl språkligt identiska termen "excise"
denna betydelse. I vissa andra länder och särskildt i
Tyskland, hvarifrån termen accis anses hafva kommit,
har den haft en ganska skiftande innebörd, så att dels
ej alla "inre" konsumtionsskatter benämnts acciser,
dels med detta namn äfven betecknats andra skatter än
dessa. I Bajern har namnet användts för vissa in- och
utförseltullar; i Sverige användes det en tid under
1600-talet såsom benämning äfven på införseltull på
utländska drycker. I Baden och Würtemberg användes
termen om vissa skatter på öfverflyttning af egendom
och på vissa offentliga afgifter ("gebühren"). Jfr
Konsumtionsskatt. Litt.: "Handwörterbuch der
staatswissenschaften", 2:a uppl. art. "Accise" och
där anförd litteratur; Linde, "Sveriges ekonomirätt"
(1888, s. 560 o. f.).
D. D.
Accismedel, ersättning till staten för den
förlust den fick vidkännas genom afskaffande
af den s. k. salu-accisen, som i flertalet af
Sveriges städer fordom erlades af bagare, bryggare,
slaktare, fiskköpare, ättikstillverkare samt idkare
af mångleri och handel med "nålstolskram" Frågan
om denna afgifts afskaffande samt om full frihet
för landtmännen att till försäljning i städerna
införa kött, bröd och dricka m. m. väcktes vid
1830 års riksdag. Accismedlen erlades af städerna
till statsverket, då accisen upphörde. De städer,
som medgåfvo full frihet åt handeln med dessa
varor, befriades från denna afgift, som alldeles
upphörde 1862, i Stockholm redan med 1847 års slut.
KBG.
Accisrätt, en domstol, som afdömde mål rörande
accisen (se Accismedel). Indrogs 1811.
KBG.
Accius (Attius), Lucius, den romerska tragediens
främste målsman, f. 170, d. omkr. 90 f. Kr., åtnjöt
stort rykte för sina efterbildningar af grekiska
sorgespel. Han författade äfven originaldramer,
behandlade i metrisk form litteraturhistoriska
ämnen och sysselsatte sig äfven med ortografiska
frågor. De bevarade fragmenterna af hans dramer äro
utgifna af Ribbeck i "Tragicorum roman, fragmenta"
(3:dje uppl. Leipzig 1897).
Accolade [-la’d], fr. Se Ackolad.
Accolti, toskansk släkt af rättslärda och vittra män
under renässansen. 1. Benedetto A., f. 1415, d. 1466
såsom republiken Florens’ kansler, skref bl. a. på
latin en medelmåttig historia öfver första korståget
(1460), hvilken Tasso lade till grund för sitt epos
"Gerusalemme liberata". – 2. Francesco A., den
förres broder, f. 1418, d. 1483, juris professor
i Bologna och Ferrara, var mångsidigt verksam
inom litteraturen och vann genom sina juridiska
skrifter ett stort namn. – 3. Bernardo A., den
förstnämndes son, skald, f. 1465, d. omkr. 1535, vann
ofantlig folkgunst genom sin förmåga som fantasirik
improvisatör, omhuldades af
påfven Leo X och blef så rik, att han kunde köpa sig
en hertigtitel. Han kallades af sin samtid l’unico
Aretino, "den oförliknelige från Arezzo". Hans
bevarade dikter (sonetter o. d., utg. 1513; flere
uppl.) äro ej i högre grad tilltalande. Biogr, af
Guarnera 1901. – 4. Pietro A., den föregåendes
broder, f. 1455, d. 1549 såsom kardinal, affattade
den beryktade bullan mot Luther 1520.
Accomp., mus., förkortn. för accompagnamento
(it.), ackompanjemang.
Accompagnato [-panjatå], it. ("beledsagadt"),
mus., det med fortlöpande ackompanjemang försedda
recitativet i motsats till seccorecitativet.
Accorso. Se Accursius.
Accouchement [ako*ma’], fr., förlossning, nedkomst.
Accoucheur [-*ör]. Se Ackuschör.
Accrescens-rätt, lat. jus accrescendi, jur.,
rättighet för arfvingar att, vare sig deras
arfsrätt grundar sig på lag eller testamente, i
förhållande till hvarderas arfslott sig emellan
fördela den del af arfvet, hvilken skulle hafva
tillfallit en annan af arfvingarna, men som denne
af en eller annan orsak ej kommit att tillträda. Ett
nödvändigt villkor för rättighetens utöfning är,
att den arfving, som ej emottagit sin arfslott,
ej varit berättigad att öfverflytta sin arfsrätt
på sina egne arfvingar, samt att ej heller i hans
ställe annan arfving blifvit nämnd af den döde.
RLD.
Accrington [ä’kri*tn], stad i engelska
grefsk. Lancashire, 32 km. n. om Manchester. 43.095
inv. (1901). Bomulls- och kemiska fabriker,
kattuntryckeri m. m.
Accursius (it. Accorso), Franciscus, italiensk
rättslärd, f. 1182 nära Florens, d. omkr. 1260,
professor i juridik i Bologna, är berömd såsom
författare till en Glossa öfver Justinianus’ "Corpus
juris", hvilken kommentar vid medeltidens domstolar
åtnjöt samma anseende som själfva lagen, hvaraf den
var en förklaring.
Accusativus. Se Ackusativ.
Accusticus (lat.), fysiol. Se Hjärnnerver.
Acefal l. Akefal (af grek. nekande a och kefale,
hufvud), hufvudlös. – Acefaler l. Akefaler, zool.,
se Blötdjur; teol., se Monofysiter.
Acefalisk (se Acefal), hufvudlös, utan början. –
Acefaliska böcker kallas sådana, hvilkas början
gått förlorad.
Acefalocysta (af grek. nekande a, kefale, hufvud,
och kystis, blåsa). Se Hydatidsjukdom.
Acephala, Musslor, zool. Se Blötdjur.
Acer, bot. Se Lönn.
Aceraceæ, bot., växtfamilj, innefattande träd
eller buskar med motsatta, oftast handnerviga blad,
knippvis sittande blommor, som ega ett femdeladt
foder och vanligen fem fria, grönaktiga kronblad
med kort klo, ståndare på ett starkt utveckladt
skifformigt blomfäste, vingfrukt och hvitelösa
frön. Denna familj har två släkten och vid pass
100 arter i norra halfklotets tempererade zon. De
utmärka sig genom en ymnig sockerhaltig saft. Jfr
Lönn.
A-N. (G. L-M.)
Acerbi [atje’rbi], Giuseppe, italiensk reseskildrare,
f. 1773 nära Mantua, bereste åren 1798 och 1799 de
skandinaviska länderna ända upp till Nordkap. Han
skildrade färden i det på engelska skrifna arbetet
Travels through Sweden, Finland and Lapland (London
1802, i 2 bd; öfvers. på tyska af Wieland 1803, på
franska 1804), hvari visserligen naturscenerier och
upplefda äfventyr tecknas ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
