Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adler, David Baruch - Adler, Friedrich - Adler, Bror Viktor - Adler, Guido - Adlerberg, bergsträcka. Se Arlberg - Adlerberg, en ursprp. svensk ätt - Adlerberg. 1. Edvard Ferdinand (Vladimir Fedorovitj) A. - Adlerberg. 2. Nikolaj A. - Adlerbeth, svensk adlig ätt - Adlerbeth. 1. Gudmund Jöran (Georg) A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att upptaga statslån i London. 1864–69 var han
medlem af folketinget (i några år finansutskottets
ordförande) och 1874–78 af landstinget. Han deltog
1861 i upprättandet af skytteföreningar och var
en af de förste, som gåfvo "Hedeselskabet" något
väsentligt stöd. Bland hans många offentliga uppdrag
må för öfrigt nämnas medlemskapet i kommittén för
utarbetandet af en nordisk växellag.
E. EBG.
Adler, Friedrich, tysk arkitekt, f. 1827 i Berlin,
var efter hemkomsten från långväga resor verksam
såsom praktisk arkitekt i Berlin, blef professor
vid Bauakademien samt medlem af direktoriet för
utgräfningarna i Olympia. Såsom byggmästare sökte
han förena klassiska byggnadsformer med medeltidens
stilar, t. ex. antika element med den romanska
rundbågsstilen i Berlins Thomaskirche (1865–69). För
öfrigt har han byggt en liten gotisk Kristuskyrka i
Berlin, många andra kyrkor, många privathus med ädel
fasadbildning samt åtskilliga segermonument. Har
äfven utöfvat en ganska stor författarverksamhet.
C. R. N.*
Adler, Bror Viktor, arkitekt, f. 20 juni 1848
på fabriksegendomen Sjuntorp, Västergötland,
genomgick Chalmersska institutet i Göteborg, var
1870–75 elev vid konstakademien, företog därefter en
resa till utlandet samt slog sig efter hemkomsten
ned som arkitekt i Göteborg, där han utöfvade
en omfattande verksamhet, hvarom Riksbankens
filial, Frimurarelogen, Saluhallen, en stor del
af arbetarebostäderna i Almedal m. m. vittna. Var
därjämte verksam såsom lärare vid Chalmersska
institutet och vid Göteborgs slöjdförenings skola och
kallades 1886 till föreståndare för Tekniska skolan
i Stockholm. Denna har under hans rektorat sett sitt
lärjungeantal växa, en ändamålsenligare fördelning af
undervisningslokalerna har blifvit genomförd, anslagen
hafva ökats, och till de fyra äldre fackafdelningarna
har kommit en femte, maskinyrkesskolan. A. har under
de senare åren varit verksam äfven såsom inspektör
för de tekniska yrkesskolorna i riket äfvensom för
teckningsundervisningen vid de allmänna läroverken
och seminarierna. Såsom konstindustriell lärare har han
lifligt intresserat sig för införande af mönsterskydd
i vår lagstiftning.
Adler, Guido, tysk musikhistoriker, f. 1855,
privatdocent i Wien 1881, grundade 1884 jämte
Chrysander och Spitta "Vierteljahrsschrift für
musikwissenschaft" samt blef 1885 professor i
musikvetenskap vid universitetet i Prag och 1898
i Wien efter Hanslick. A. hör till samtidens
lärdaste kännare af den äldre musikhistorien
och har författat flera skrifter därom.
A. L.
Adlerberg, bergsträcka. Se Arlberg.
Adlerberg, en urspr. svensk ätt, som härstammar
från ärkebiskopen i Upsala Olof Svebilius (f. 1624,
d. 1700), hvilkens söner adlades 1684 med namnet
A. Hans sonson Erik bosatte sig i Estland och inskrefs
på dess riddarhus samt blef stamfader för den ryska
grenen af ätten.
1. Edvard Ferdinand (Vladimir Fedorovitj)
A., grefve, general och minister, sonson till Erik
A., f. 1793, d. 1884, deltog i fälttågen 1812–14
och utnämndes 1817 till adjutant hos storfurst,
sedermera kejsar Nikolaus, hvilkens förtrogne han
ständigt var. 1841–56 förestod A. ryska postverket
och skall bl. a. hafva infört lika postporto öfver
hela riket. Han upphöjdes till grefve 1847 och
var 1852–72 minister för det kejserliga huset, en
plats, som därefter, till 1881, innehades af hans
son Aleksander A. (f. 1819, d. 1888).
2. Nikolaj A., grefve, don förres son, f. 1819,
d. 1892, generalguvernör i Finland, öfvergick som ung
från den lutherska till den grekisk-katolska läran
och gjorde en vallfärd till Heliga landet, som han
skildrade i En Orient. Impressions et réminiscences
(1867). Han deltog i kriget i Kaukasien 1841 och 1844,
i ungerska kampanjen 1849 och i Krimkriget 1854–56
samt blef kejsarens generaladjutant 1857. Åren
1866–81 var han därjämte general-guvernör i Finland
och medverkade till flere nyttiga reformer därstädes.
Adlerbeth, svensk adlig ätt, härstammade från bröderna
Samuel och Gudmund Beth, som adlades 1720. Den senares
sonson Gudmund Jöran A. blef 1809 friherre; dennes
ätt utdog med hans son (se A. 2) 1844. Den adliga
utslocknade 1808.
1. Gudmund Jöran (Georg) A., friherre, skald,
lärd och statsman, föddes i Jönköping 21 maj
1751. På ättens natursköna stamgods, Ramsjöholm vid
Huskvarnaån, uppfostrades han i ensamhet och allvar,
med ingen annan lärare än sin fader, assessor A.,
och blef 1768 student i Upsala. 1771 ingick han
i k. krigsexpeditionen, där han 1773 befordrades
till både kopist och kanslist. I Upsala hade hans
vittra anlag skaffat honom inträde i sällskapet
Apollini sacra; i Stockholm blef han ledamot
af dess modersamfund Utile dulci och redan 1773
genom skalden G. F. Gyllenborg, hvars ynnest han
vunnit genom sin fria öfversättning af Racines
"Iphigénie", föreställd för Gustaf III och införd
i den krets af vitterhetsidkare, som fick njuta
af denne konungs förtroliga umgänge. S. å. blef
han ledamot af Musikaliska akademien, hvars
sekreterare han en tid var. A:s dramaturgiska
förmåga togs i anspråk för hofvets festligheter. 1774
fick han ledsaga konungen på resor inom landet,
blef s. å. protokolls-sekreterare och utnämndes
1778 till riksantikvarie samt till konungens
handsekreterare. 1783 gjorde han honom följe på
resan till Italien, hvarunder han föredrog både
ministeriella och inrikes ärenden. 1786 blef
han ledamot såväl af Svenska akademien vid dess
stiftande som af Vitt. hist. o. ant. akad. samt
erhöll i den senare sekreterarebefattningen,
med hvilken riksantikvariesysslan och vården om
myntkabinettet nu förenades. 1787 blef han kansliråd,
1788 ledamot af Vetenskaps-akademien. 1793 fick
A. på anhållan afsked från sekreterareplatsen
i Vitterhets-akademien och därmed förbundna
beställningar. Vid kanslikollegiets upplösning,
1801, fick han plats i det s. k. kanslersgillet. Han
blef vidare ledamot af Vet. soc. i Upsala och
1812 hedersled, af Landtbruksakad. Af 1811–14 års
psalmbokskommitté var han medlem.
A. tog en verksam del i sin tids
riksdagsförhandlingar. När Gustaf III år 1789 själf
uppträdde såsom ständernas ordförande på rikssalen
och emot gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
