Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adorera, tillbedja, dyrka - Adour, lat. Aturus, flod i södra Frankrike - Adova. Se Adua - Adoxa L., Myskört, bot. - Ad perpetuam memoriam, till ständig åminnelse - Adpertinens l. Appertinens, tillbehör - Ad pias causas (lat.) l. Ad pios usus (lat.), till fromma ändamål - Ad protocollum, till protokollet - adr., förkortning för adress - Adra, stad i Spanien - Adragantin, detsamma som bassorin - Adramiti l. Edremit, hamnstad på Mindre Asiens västra kust - Adrammelek l. Adarmalik (hebr.). 1. En af de assyriske kolonisterna i Samarien dyrkad gud - Adrammelek. 2. En son af den assyriske konungen Sanherib - Adramyttion. Se Adramiti - Adrar, distrikt i västra Sahara. Se Aderer - Adrasteia, grek. myt. - Adrastos, konung i Argos - Adrastus. Se Adrastos - Ad referendum (lat.). Se Referendum - Ad rem (lat.), log. Se Argument - Adrenalin, kem. farm. - Adress. 1. Anvisning om hvar man kan träffa eller finna en person eller sak - Adress. 2. Skrift, som innehåller flere personers lyckönskan - Adress. 3. På statslifvets område: ett uttalande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adorera (af lat. ad, till, och orare, bedja),
tillbedja, dyrka.
Adour [ador], lat. Aturus, flod i södra Frankrike,
upprinner vid Tourmalet i Pyrenéerna, 1,931 m. ö. h.,
och utfaller i Biscaya-viken ett stycke nedanför
Bayonne. Dess längd är 335 km. A. mottager en mängd
små tillflöden från Pyrenéerna, bl. a. Midouze,
Gave de Pau, som bildar det 422 m. höga lallet vid
Gavarnie, samt Nive.
Adova. Se Adua.
Adoxa L., Myskört, bot., växtsläkte, utgör ensam
nat. fam. Adoxaceæ. Hos oss finnes den lilla täcka
A. moschatellina L., med fjällig rotstock, tredelade,
glänsande blad och flere till ett hufvud sammanträngda
gröna blommor, som sprida en fin myskdoft.
A-N. (G. L-M.)
Ad perpetuam memoriam (lat.), till ständig åminnelse.
Adpertinens l. Appertinens
(af lat. appertinere, tillhöra), tillbehör;
underlydande lägenhet eller område. Jur. Ett ting,
hvilket utifrån så förenats med ett annat ting, att
det i rättsligt afseende utgör ett och samma ting
som det senare. Väggfasta bänkar och sängar eller
annat väggfast innanrede t. ex. äro adpertinenser
till det hus, i hvilket de finnas. Jfr Byggningabalk,
kap. 27 § 10; Jordabalk, kap. 12 § 4, och Lag af 4
maj 1895 ang. hvad till fast egendom är att hänföra.
Ad pias causas (lat.) l. Ad pios usus (lat.),
till fromma ändamål. Hemman, som äro anslagna
till sådana ändamål, disponeras och förvaltas af
de verk eller stiftelser, under hvilka de lyda,
och få i allmänhet ej afhändas eller dragas till
andra bruk än dom, för hvilka de blifvit gifna. Dit
räknas kyrkohemman, akademihemman, hospitals- och
barnhushemman, gymnasie- och skolegodshemman m. fl.
KBG.
Ad protocollum (lat.), till protokollet.
adr., förkortning för adress.
Adra, stad i Spanien, Granada, prov. Almeria vid
Medelhafvet. 11,500 inv. (1898). Spaniens rikaste
blygrufvor äro belägna i dess grannskap.
Adragantin, detsamma som bassorin.
Adramiti l. Edremit, hamnstad på Mindre Asiens
västra kust, vid Adramiti-viken, norr om Smyrna. 4,000
inv. Handel med oliver och ull på Konstantinopel,
med galläpplen på det öfriga Europa. Hette fordom
Adramyttion.
Adrammelek l. Adarmalik (hebr.). 1. En af
de assyriske kolonisterna i Samarien dyrkad gud
(2 Kon. 17:31, annan läsart: Adarmelek). – 2. En
son af den assyriske konungen Sanherib. Omkr. år 682
f. Kr. mördade, enligt gammaltestamentliga uppgifter,
han och hans broder Sareser (Sarru-usur) sin fader
i Nisroks(?) tempel i Ninive (2 Kon. 19:37, Jes. 37: 38).
1. E. S-E. 2. D. M.
Adramyttion. Se Adramiti.
Adrar, distrikt i västra Sahara. Se Aderer.
Adrasteia (grek. Adrasteia, lat. Adrastea),
grek. myt., en urspr, asiatisk gudinna, hvilken af
grekerna betraktades som "den oundvikliga" hämnerskan
af all orätt och därför identifierades med Nemesis.
Adrastos (grek. Adrastos, lat. Adrastus), konung i
Argos. Oraklet hade sagt honom, att han skulle förmäla
sina döttrar med ett vildsvin och ett lejon. Då därför
Tydeus, en konung, som blifvit fördrifven irån staden
Kalydon, och Polyneikes, Oidipus’ son,
hvilken af sin broder Eteokles blifvit jagad från
Tebe, den ene höljd i en lejonhud, den andre i en
vildsvinshud, sammanträffade i hans palats, gaf
han dem sina döttrar till äkta. För att skaffa
Polyneikes hämnd på hans broder, drog A. jämte
sex andra grekiska furstar mot Tebe (De sju mot
Tebe). Där dödade Eteokles och Polyneikes hvarandra,
och af de öfrige furstarna kom endast A. undan med
lifvet. Tio år senare samlade A. de fallnes söner,
epigonerna, och ryckte ånyo mot Tebe. Denna gång
blefvo tebanerna besegrade och deras stad tagen i
besittning af Polyneikes’ son. A., som i striden
förlorat sin son, dog af sorg kort därefter.
Adrastus. Se Adrastos.
Ad referendum (lat.). Se Referendum.
Ad rem (lat.), log. Se Argument.
Adrenalin (af lat. ad, vid, och ren, njure),
kem. farm., ett ämne, framställdt ur binjurar
(se d. o.) från djur och användt i lösning på
sjuka slemhinnor, bl. a. på ögats bindehinna, för
att framkalla en sammandragning af deras abnormt
vidgade blodkärl, hvartill ämnet i fråga eger stor
förmåga.
C. G. S.
Adress (fr. adresse, af lat. directus, af dirigere,
rikta). 1. Anvisning om hvar man kan träffa eller
finna en person eller sak, innefattande uppgifter om
namn och uppehållsort; det ställe, där någon träffas
eller dit till honom ställda bref och andra föremål
böra sändas; utanskrift på bref, paket m. m. –
2. Skrift, som innehåller flere personers lyckönskan
eller betygande af tacksamhet, trohet o. s. v. –
3. På statslifvets område: ett uttalande,
hvarigenom folkombuden inför regenten
gifva uttryck åt sina önskningar och beslut
eller besvara från honom erhållna meddelanden
("svars-adress"). Rättigheten att komma fram
med dylika uttalanden har varit olika i
skilda tider och stater: än är aflämnandet af
adresser helt och hållet beroende af folkombudens
fria initiativ, än äro adresser tillåtna endast
för vissa bestämda fall. I England t. ex.
kan parlamentet när som helst till regeringen
ställa en "ödmjuk" eller "vördnadsfull" adress,
med förordande af den eller den åtgärden eller med
tillkännagifvande, att någon minister förlorat
representationens förtroende. I Frankrike,
under restaurationens och juli-monarkiens dagar,
egde kamrarna adressrätt endast för besvarande af
trontalet och för uttalanden med anledning af under
deras samvaro timade tilldragelser af glad eller
sorglig betydelse för konungahuset o. d. I Danmark
plägade folketinget under författningsstridens dagar
ofta genom adresser begära den för tinget misshagliga
ministärens afskedande, men då ingen verkan
däraf förspordes, upphörde småningom denna plägsed.
I Sverige gjordes på 1820-talet af den
då till lif vaknande oppositionen (Schwerin, K. H.
Anckarsvärd m. fl.) försök att åstadkomma
åtminstone en "adress-debatt"; men framgången
var ringa.
"Adress-debatten" i engelska parlamentet är stundom
föga annat än en formsak, och själfva "adressen"
vanligtvis en omskrifning af trontalet. Omedelbart
efter åhörandet af dess uppläsning föreslår inom
hvartdera huset någon på förhand utsedd medlem af
majoriteten en till ordalagen likaledes på förhand
öfverenskommen "adress". Man skrider genast till
öfverläggning; ministären och dess anhängare försvara,
oppositionen angriper förslaget. Ofta framställer
oppositionen sina önskemål i form af tilläggs-
eller ändringsförslag till den officiellt föreslagna
Tryckt den 25/6 03
1 b. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
