Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afledande medel, med., äfven kallade Derivantia - Afledare l. Afvisare, skpsb. - Afledning. 1. Gramm. - Afledning. 2. Tekn. Elektricitetens läckning - Afledningsdike, landtbr. - Aflelse, teol. 1. Kristi syndfria aflelse - Aflelse. 2. Jungfru Marie obefläckade aflelse - Aflinge, jur. - Afljud (ty. ablaut), språkv. - Aflopp, landtbr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärtor i bröstkorgen ("håll") eller andra delar
af bålen eller lemmarna. Man åstadkommer dylik
afledning vanligast genom anbringandet å huden
af skarpa ämnen, som reta densamma och därigenom
föranleda ett ökadt blodtillopp till den retade delen
af huden, hvarigenom blodtilloppet till innanför eller
ock på längre afstånd befintliga organ antages blifva
minskadt. Allmänt för detta ändamål begagnade medel
äro senapsdegar (af malen eller stött senap, utrörd
med ljumt vatten), senapssprit, terpentinolja,
kamfersprit, peppar och brännvin o. d. En ännu
starkare och långvarigare atledning åstadkommes genom
flerehanda blåsdragande medel, såsom spanska flugor
o. s. v. Genom användning af retande och afförande
lavemanger kan blodträngning till hufvudet och andra
organ afledas. Lokala bloduttömningar medelst koppning
och blodiglar äfvensom allmän bloduttömning genom
åderlåtning kunna likaledes räknas till afledande
medel. Slutligen kan genom lämpliga rörelser,
hörande inom den s. k. sjukgymnastikens område,
blodströmningen till en viss grad ledas från ett
organ, som har benägenhet för blodöfverfyllnad, till
de delar, som påverkas af de gymnastiska rörelserna,
hvarigenom sålunda äfven dessa kunnn göra tjänst
såsom afledande medel. Afledande behandling
i och för sig användes numera mindre än förr.
O. T. S. (C. G. S.)
Afledare l. Afvisare, skpsb., balkar (a), hvilka
från hjulhusens nedre hörn gå diagonalt och
horisontellt till fartygssidan.
R. N. (J. F-M.)
Afledning. 1. Gramm. Dels den
ordbildningsprocess, hvarigenom skapas ett afledt ord. hvilket vanligen
sker därigenom att till en redan befintlig ordstam fogas
ett affix; dels detta afledda ord; dels detta affix.
Redigare är att för dessa tre begrepp använda
uttrycken 1) afledning, 2) afledt ord och 3) affix (eller
afledningselement). Afledning sker icke blott, såsom
oftast, genom tillfogande af ett eller flere affix (t. ex.
be-håll-ning, o-be-slut-sam-het), utan
äfven genom ljudväxling (med eller utan samtidigt vidfogande
af affix), t. ex. uppehäll-e af uppehålla,
hynd-a af hund, sörj-a af sorg,
väl-ja af val, yst-a af ost,
yng-el af ung m. m., gåfva af gifva,
bett af bita, brott af bryta,
band af binda, bår af bära,
stöld af stjäla, skofvor af skafva m. m.,
sy-n af se, löj-e af le,
tjugu af tio, lägg af lår,
slag-a af slå, fång af få m. m.,
förmåg-a af må, viss af veta,
bes-k af bita. vagga af väga,
spån-ad af spinna o. s. v.
AD. N-N.
2. Tekn. Elektricitetens läckning från en elektrisk
ledning på grund af fel i isoleringen. Sker sådan
läckning samtidigt från de olika polerna i ett system,
uppstår s. k. kortslutning. Afledning
från ett ledningssystem till ett annat
kallas öfverledning. Om vid korsning
eller farlig närhet mellan olika ledningar sådan
öfverledning uppstår och skada däraf orsakas, är
i svensk lag stadgad ersättningsskyldighet för
den, som genom vårdslöshet vid sin anläggnings
utförande eller skötsel varit vållande till
skadan, eventuellt för båda intressenterna.
A. E-M.
Afledningsdike, landtbr., öppet dike,
som afleder vattnet från laggdikena till
floddiket. Jfr Afdikning.
J. A.*
Aflelse, teol. 1. Kristi syndfria aflelse af
den Helige Ande. Läran därom är upptagen i andra
artikeln af den allmänna kristna trosbekännelsen
(jfr Inkarnation). – 2. Jungfru Marie obefläckade
aflelse (conceptio immaculata), en af katolska
kyrkans dogmer, enligt hvilken äfven frälsarens
moder blifvit vid sin skapelse på grund af Kristi
försoning bevarad för arfsyndens fläck. Denna lära,
som i medeltiden var föremål för skarpa strider,
i det att scotister och franciskaner försvarade
densamma mot tomister och dominikaner, blef först af
påfven Pius IX upphöjd till trosdogm genom bullan
Ineffabilis Deus af 10 dec. 1854. Firandet af
Jungfru Marie obefläckade aflelses fest, som
i romerska kyrkan infaller 8 dec., kan spåras
tillbaka ända till 7:e årh. I grekiska kyrkan
firas motsvarande fest 9 sept. under benämningen
den heliga Annas (jungfru Marie moders) obefläckade
aflelses fest. Se Passaglia, "Commentarius de
immaculato . . . conceptu" (Romæ, 1854–55).
(J. HDR.)
Aflinge, jur., förvärfd egendom, fast eller lös. –
Aflingejord, förvärfd jord på landet eller i staden,
i motsats till arfvejord (se d. o.).
Afljud (ty. ablaut), språkv., kallas alla de
fall af (besläktade ords) vokalväxling inom
indo-europeiska språk, som icke kunna förklaras
ur de särskilda språkens lagar, utan måste anses
härstamma från det indoeuropeiska urspråket. Sådana
fall äro t. ex. lat. ago : egi : amb-ages;
grek. pheygo : ephygon. Sin största betydelse
har afljudet i den germanska språkfamiljen, där
det fått den oursprungliga rollen att utgöra
vissa verbs väsentligaste böjningsmärke vid
ternpusbildningen. Dessa s. k. "starka" verb
indelas alltefter afljudets beskaffenhet i sex
s. k. afljuds-klasser: typerna 1) bita-bet-beto-bitit
(ty. beissen-biss-gebissen); 2) bryta-bröt-bröto-brutit
(bieten-bot-geboten); 3) binda-band-bundo-bundit
(binden-band-gebunden); 4) bära-bar-buro-burit
(stehlen-stahl-gestohlen); 5) gifva-gaf-gåfvo-gifvit
(geben-gab-gegeben); 6) fara-for-foro-farit
(fahren-fuhr-gefahren). De ursprungliga orsakerna
till afljudet äro väsentligen höljda i mörker, men
att det åtminstone delvis beror på accentväxlingar,
torde få anses såsom visst.
AD. N-N.
Aflopp, landtbr., kunna vara af två slag, naturliga
och konstgjorda. Af dessa lägga de förra genom de
oregelbundenheter, som de förete, i de flesta fall
hinder i vägen för ett ekonomiskt fördelaktigt
tillgodogörande vare sig af själfva vattendraget
eller af den detsamma omgifvande marken. Dessa
olägenheter undanrödjas antingen på det sätt, att
man reglerar det förut befintliga naturliga afloppet,
eller ock därigenom att man helt och hållet frångår
detta och upptager ett nytt. I båda fallen bör det
konstgjorda afloppet vara i tekniskt afseende riktigt
planlagdt. Man bör jämväl tillse, att planens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
