Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrodite, grek. myt., "kärlekens gudinna" - Afroditism. Se Afrodit - Afrusta. 1. Sjöv. - Afrusta. 2. Krigsv. Se Broslagning - Afräkning, hand. - Afrättning. Se Dödsstraff - Afrösa, skogsv. - Afrösningsjord, jur. - Afsked, entledigande. 1. Statsr. - Afsked. 2. Förv. - Afskedsbetyg. Se Legohjon - Afskrifning. Se Afskrifva och Grundskatt - Afskrifva, taga afskrift af något; hand. - Afskrotning, tekn. - Afskräckningsteori, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgerliga samfundets skyddsgudinna. Senare
förändrades med sedlighetens förfall och hetärlifvets
utveckling uppfattningen, och A. blef hetärernas
firade gudinna. Från denna tid skilde man mellan A.
urania (den himmelska) såsom den rena äktenskapliga
kärlekens och A. pandemos (den allmänna,
romarnas Venus vulgivaga) såsom den låga sinnliga
kärlekens gudinna.
Såsom symboler af fruktsamhet voro åt A. egnade
väduren, haren, dufvan och sparfven. Svanen, musslan
och delfinen påminde om hennes uppstigande ur hafvet,
äpplet om Paris’ dom. Jfr Venus.
V. K.
Afrodite är måhända den gudomlighet, som den antika
konsten mest älskade att afbilda. Under den grekiska
plastikens första blomstringstid (Feidias, Alkamenes)
framställdes hon alltid såsom A. urania, helt
och hållet eller åtminstone till en del klädd samt
med den kvinnliga skönheten adlad af allvar och ideal
höghet. Till detta slag af Afrodite-framställning
höra tvenne ännu bevarade antika efterbildningar:
den i Neapel befintliga Venus Capua, som framställer
henne såsom segergudinna, victrix (originalet till
kopian, uppställdt på borghöjden i Korint, framställde
gudinnan med båda händerna hållande i krigsgudens
sköld, i hvilken hon speglade sig) och den berömdaste
af alla Venusstatyer, den 1820 på ön Milo funna och
nu i Louvre förvarade Meliska Afrodite (Venus Milo),
hvars motiv är hämtadt från det försvunna originalet
till Venus Capua. Den ädla idealbilden, enligt den
stympade signaturen ett verk af Alexandros eller
Agesandros, Menides’ son från Antiokia i Mindre Asien,
är utförd i midten af 2:a årh. f. Kr. och härstammar
sålunda ingalunda, såsom man förr trodde, från vare
sig Praxiteles’ tid eller skola. Om huru gudinnan
hållit de försvunna armarna ha de lärde länge tvistat,
och därom har mycket skrifvits (bl. a. af V. Rydberg
och G. Saloman). Det torde dock numera kunna anses
som sannolikast att hon stödt vänstra armen på en
kolonn, i vänstra handen hållit ett äpple och med
höger hand fattat i draperiet, som vill glida ned
från höfterna. Först Skopas och Praxiteles vågade
visa gudinnan naken och låta den gudomliga högheten
träda tillbaka för den rent mänskliga skönheten,
hvarvid hennes nakenhet likväl ännu motiverades
däraf, att hon tänktes uppstigande ur hafvet eller
badet. Sådana framställningar af A. voro Apelles’
målning A. anadyomene och Praxiteles’ berömda
Knidiska A., af hvilken efterbildningar finnas i
Rom och München. Slutligen började man framställa
A. naken endast för att visa en sinnligt retande
kroppslig skönhet. Till sist försvann hvarje spår
af gudinnan, och endast den sköna kvinnan stod
kvar, mången gång till och med rent genreartadt
framställd, t. ex. den i badet nedhukade A. i
Vatikanen (trol. efter Daidalos från Bitynien, i 3:e
årh. f. Kr.), den koketta s. k. Mediceiska Venus
(förut uppställd i villa Medici i Rom, sedan 1770
i Florens), samt den s. k. A. kallipygos i Neapel.
(O. G-G.)
Afroditism. Se Afrodit.
Afrusta. 1. Sjöv. Å örlogsfartyg nedtaga alla slags
rundhult och föra i land segel, tackling, ankare,
ammunition samt annat, som hör till inventarier och
utredning. – 2. Krigsv. Se Broslagning.
R. N. (H. W-L.)
Afräkning, hand., dels vid beräkning gjorda afdrag
(från en viss summa eller annan gifven kvantitet),
dels klarering af affärer (med någon). –
Afräkningshus, ett slags anstalt för klarering
af affärer, lokal, där representanter för banker och
bankhus regelbundet mötas för att utbyta anvisningar,
checker o. d. Se Clearinghouse.
Afrättning. Se Dödsstraff.
Afrösa, skogsv., med laggilla råmärken, vanligen i
viss riktning eller ordning lagda eller resta stenar
("rös"), bestämma och utmärka gränserna mellan skilda
egendomar eller skogsområden.
F. L.
Afrösningsjord, jur., den jord, som vid skifte
afrösas eller afskiljes från inegor, därför
att den ej är odlad eller ej anses kunna med
fördel odlas till åker eller äng. Den odlade
eller odlingsbara marken kallas inrösningsjord.
E. P.*
Afsked (lty. afschet, ty. abschied), entledigande
(förr äfven: skilsmässa, besked, beslut,
öfverenskommelse, aftal). – 1. Statsr. Under
1500-talet nyttjades ordet i Sverige för att beteckna
i synnerhet internationella överenskommelser ingångna
mellan ett par rikens fullmäktige. Under 1600-talet
förekommer det i offentliga handlingar någon gång
såsom benämning på ett riksdagens beslut. Ett sådant
kallades äfven hufvud-afsked, i motsats till
bi-afsked, hvarmed under samma tid förstods dels ett
tilläggsbeslut, som utfärdades i en särskild akt
vid sidan af riksdagsbeslutet, dels en af konungen
utfärdad handling med tillkännagifvande om hvad
vid riksdagen i vissa fall förekommit och med
resolution på framställda besvär. Endast i första
betydelsen förekom ordet bi-afsked officiellt
under 1700-talet. Äfven sekreta utskottets
beslut kallades under 1600-talet stundom så. –
2. Förv. Den handling, hvarigenom en i offentlig
tjänst anställd person, efter frivillig ansökan,
frikallas från sin tjänstebefattning. Afskedet
beviljas, enligt regeln, af den myndighet, som
utnämnt till tjänsten. Är denna myndighet konungen,
afger i allmänhet först det ämbetsverk, hvarunder
den afskedssökande närmast lyder, utlåtande
öfver sökandens anhållan. Genom utlåtandet skall
utredas, huruvida hinder för afskedets beviljande
förefinnas. Då tjänsteförhållandet är ett ömsesidigt
kontraktsförhållande mellan staten och tjänstemannen,
kan det nämligen ej (såvida icke, såsom i afseende
å förtroendeämbetsmän, särskildt stadgande finnes)
ensidigt brytas, och således kan staten, om dess
intressen det kräfva och giltiga skäl för ansökningen
ej blifvit anförda, vägra afsked. Ur denna grundsats
härleder sig det i Sverige gällande stadgandet, att
militärer i krigstid icke kunna få afsked för annat
än sjukdom, hög ålder o. d.
Afskedsbetyg. Se Legohjon.
Afskrifning. Se Afskrifva och Grundskatt.
Afskrifva, taga afskrift af något (subst. afskrift);
hand., ur räkenskapsböcker afföra en obetald fordran,
kassabrist eller annan förlust; afföra den del
eller procent, afskrifningsprocenten, hvarmed en
varas värde minskats genom nötning, bortdunstning
o. s. v.; nedsätta föremål (t. ex. inventarier) till
ett lägre värde än det förut i räkenskapsböckerna
uppgifna (subst. afskrifning).
Afskrotning, tekn., järnpjäsers bearbetning genom
borthuggning af ojämnheter o. d. med en mejsel,
skrotmejsel.
W. C.*
Afskräckningsteori, jur., den straffrättsteori, enligt
hvilken strafflagstiftningens ändamål är att hindra
Tryckt den 28/7 03
1 b. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
