Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afsöndring. 1. Fysiol. - Afsöndring. 2. Geol. - Afsöndring. 3. Jur. Afsöndring af jord. Se Jordafsöndring - Aftackla, sjöv. Se Afrigga - Aftackning, krigsv. - Aftafsa, sjöv. Se Tafsa - Aftal, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omsättning, och att detsamma upptages direkt
i blodet. – Sköldkörteln har länge varit ett
gåtfullt organ. Den utgöres af körtelväfnad, men
saknar utförsgång. Det har visat sig, att körtelns
borttagande medför svåra rubbningar inom nervsystemet,
hvilka rubbningar ej inställa sig, om en bit af
körteln kvarlämnas eller inläkes på något ställe. Hos
människor, som undergått operation för struma, och på
hvilka sköldkörteln blifvit fullständigt aflägsnad,
utvecklar sig utom nedsättning af intelligensen
en del förändringar i huden. Samma sjukdomsbild
har iakttagits i sådana fall, då sköldkörteln
varit förstörd genom sjukliga förändringar (se
Myxödem). På grund af dessa iakttagelser anses
sköldkörteln afsöndra något ämne, som är nödvändigt
för nervsystemets normala funktionsförmåga. Äfven
binjurarna äro sannolikt säte för en dylik inre
afsöndring. Man har velat antaga, att äfven andra
organ skulle ega en liknande betydelse. Särskildt
har Brown-Séquard sökt göra troligt, att testiklarna
skulle genom en inre sekretion bereda ett ämne,
som inverkar stimulerande på nervsystemet. Det låg
nära till hands att från djur söka tillgodogöra sig
produkterna af den inre afsöndringen i olika organ
för att använda dem såsom läkemedel (se Organoterapi).
J. E. J-N.
2. Geol. Med bergarters afsöndring menas,
att de i sin inre massa äro genom fina,
stundom knappast märkbara, sprickor afdelade i mer
eller mindre regelbundna partier. Dessa sprickor
eller afsöndringar hafva dels uppkommit, sedan
bergarten redan var bildad, till följd af afsvalning
eller hoptorkning – de kallas då förklyftningar
–, dels äro de, t. ex. hos lagrade bergarter,
orsakade af vissa under själfva bildningsprocessen
regelbundet återkommande afbrott eller förändringar
i tillförseln af material, genom hvilka en mängd
på hvarandra liggande skifvor eller lager bildats.
De på sistnämnda sätt uppkomna afsöndringarna
(skiktningsklyfter l. fogar) äro sinsemellan
parallella och underlätta betydligt lagrade bergarters
(t. ex. sandsten, kalksten m. fl.) brytning i stora,
jämna plattor. De på förstnämnda sätt bildade
förklyftningarna antingen genomskära bergarterna
i alla möjliga riktningar, hvarigenom block af
olika form och storlek uppkomma, och bergarten
säges då vara oregelbundet förklyftad, såsom ofta
hos gnejs, hälleflinta, granit; eller också eger
förklyftningen rum med en viss regelbundenhet, såsom
den plattformiga förklyftningen hos vissa porfyrer,
graniter och dioriter, den parallellepipediska
hos många sandstenar och kalkstenar, någon
gång äfven hos granit, samt den pelarformiga
förklyftningen hos en del vulkaniska och eruptiva
bergarter, hvarvid stenmassan är afsöndrad uti idel
kantiga pelare eller prismer (se fig.).
Basalten i Skåne och diabasen på Halle- och
Hunneberg äro delvis pelarformigt förklyftade. Det
är förklyftningarnas befintlighet i en
bergart, som förorsakar svårigheten att erhålla
stora och sprickfria block, och som gör, att
vatten från ytan förmår sippra in i hergen och
nedtränga till ganska stort djup under jordytan.
E. E.
3. Jur. Afsöndring af jord. Se Jordafsöndring.
Aftackla, sjöv. Se Afrigga.
Aftackning, krigsv., kallas vanligen trupps
åtskiljande efter slutad tjänstgöring eller
en befälhafvares afsked från trupp, som stått
under hans befäl eller blifvit inspekterad af
honom. Afdankning däremot kallades under
17:e och 18:e årh. värfvad trupps upplösning.
C. O. N.
Aftafsa, sjöv. Se Tafsa.
Aftal, jur., en överenskommelse, hvarigenom personer
sig emellan grundlägga ett rättsförhållande. För att
ett aftal skall komma till stånd, fordras således, att
två eller flera personer afgifva viljeförklaringar,
i sådan måtto öfverensstämmande, att rättighet, som
från den ena sidan erbjudes, blifver på de villkor,
som därvid fästs, å den andra sidan antagen. I motsats
till aftal sättas således alla sådana rättsliga fakta,
genom hvilka förbindelse uppstår för någon utan
omedelbart stöd i en hans viljeförklaring, såsom då
antingen en person genom olagligt intrång i annans
rätt kommer att hos denne häfta i skadeståndsansvar
eller förpliktelsen har sin grund allenast i lagens
stadgande eller myndighets förordnande, t. ex. vid
expropriation och upprättande af förmynderskap. Men
då aftal innebär öfverensstämmelse i fleras
viljeförklaringar, så falla under detta begrepp
ej heller sådana rättshandlingar, genom hvilka
rättsförhållande upprättas allenast genom en persons
vilja: uppsägelse, kraf, påstående om lösningsrätt,
testamente före dess antagande m. m. d. Till aftalet
hör äfven, att parterna själfva åstadkomma ändring
i sitt inbördes rättsförhållande. Ehuru äfven en
dom ordnar ett rättsförhållande och kan uttrycka
flera personers öfverensstämmande vilja, är alltså
dom ej hänförlig under begreppet aftal. Däremot
är det ej nödvändigt, att vid aftalets ingående
rättigheten tillhör den kontrahent, som förpliktar
sig, och kan utfästelsen äfven ske till förmån för
annan än hans medkontrahent. – Fattadt i nu angifna
vidsträckta betydelse, möter aftalet på alla rättens
områden. Det må exempelvis erinras, huru filosofiska
rättslärare låtit staten uppkomma genom ett fingeradt
aftal, samhällskontrakt (t. ex. Rousseaus "Contrat
social"), slutet af dess medlemmar. Vanligen är
det dock allenast på civilrättens och särskildt
förmögenhetsrättens område, som benämningen aftal
plägar förekomma. På öfriga rättsområden ersättes
det med andra beteckningar: på statsrättens med
fördrag och på processens med förlikning. För öfrigt
kan genom aftal rättighet ej blott förvärfvas, utan
äfven afstås, ehuru man med aftal vanligen förknippar
föreställningen om rättsförhållandes grundläggande
och ej om dess upplösande.
I det romerska rättssystemet, hvarest den moderna
aftalsläran har sitt ursprung, hade, utöfver hvad
ofvan angifvits, begreppet aftal erhållit en särskild,
dess användning inskränkande bestämning. Till den
äldre romerska rättens grundsatser hörde nämligen,
att ett aftal allenast då egde fullständiga
rättsverkningar, när det ingåtts i en viss lagbestämd
form. Allteftersom romarnas välde vann i utsträckning
och de trädde i rättslig beröring med ett flertal
främmande folk, kommo de dock att tillägga en viss
rättslig betydelse äfven åt de formlösa aftalen, ja
likställde vissa af dem i rättskraft med de aftal,
vid hvilka lagbestämd form iakttagits. Emellertid
bestod dock framgent en skillnad mellan aftal med
fulla rättsverkningar och dem, som voro i saknad
däraf. De förra buro namnet contractus, och de senare
kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
