Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahnfelt. 5. Otto Nathanael Theophilus A. - Aho, Juhani. Se Brofeldt - Ahom, en till Tai l. Shanfolken hörande folkstam - Ahr, biflod till Rhen - Ahraman. Se Ahriman - Ahrenberg, Johan Jakob - Ahrens, Heinrich - Ahriman (pers.), "ond ande" (äfven Ahraman, Ahrima) - Ahrweiler, stad i preuss. reg.-området Koblenz - Ahti l. Ahto, finsk myt. - Ahtobarnen l. Ahtoskaran, finsk myt. - Ahtola, finsk myt. Se Ahti - Ahtoskaran, finsk myt. Se Ahtobarnen - Ahu, zool. - Ahuramasda (pers. Ahura mazdao), detsamma som Ormusd. Se Zoroaster - Ahvas, en obetydlig ort i persiska prov. Kusistan - Ahvenanmaa, finska namnet på Åland - Ahvenanmeri, finska namnet på Ålands haf - a. i., förkortning för ad interim (lat.), tills vidare - Aia l. Gaia, "land", "jord", grek. myt. - Ai-Ai (äfven Aj-Aj l. Aye-Aye), Chriomys madagascariensis, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för teologi" (1891-93) innehöll
flere uppsatser af hans hand.
J. P.
Aho, Juhani. Se Brofeldt.
Ahom, en till Tai l. Sjanfolken hörande folkstam,
bosatt i Assam i Bramaputra-dalen, dit den inträngt
som eröfrare och där den kufvat den ursprungliga
befolkningen. Stammen, hvars eget språk nu är utdödt,
har antagit de kringboende folkens språk, som är nära
besläktadt med den indiska dialekten bangali.
Ahr, biflod till Rhen, i Rhenprovinserna. Kommer
från Eifel och mynnar ut vid Sinzig. 90 km. lång. -
Ahrdalen är bekant för sina goda röda viner
(Ahrbleicher och Wallporzheimer).
Ahraman. Se Ahriman.
Ahrenberg, Johan Jakob, finsk arkitekt och
skriftställare, f. i Viborg 30 apr. 1847, blef
student i Helsingfors 1866, var 1869-73 elev vid
konstakademien i Stockholm och företog därefter
studieresor i konstnärligt syfte i Frankrike,
Italien, Turkiet, Grekland, Mindre Asien och norra
Afrika. Han verkade sedermera såsom länearkitekt
i Viborg och utnämndes 1886 till förste arkitekt
vid öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna i
Helsingfors. Med sin verksamhet såsom arkitekt,
akvarellist och lycklig dekoratör har A. förenat
ett produktivt skriftställeri, särskildt genom
en serie reseskisser och noveller: På studieresor
(1878), På främmande botten (1880), Hemma (1887),
Hihuliter (1889; 2:a uppl. 1898), Österut (1890),
Anor och ungdom (1891), Stockjunkaren (1892),
Familjen på Haapakoski (1893; 3:e uppl. 1894),
Från Karelen (1894), Bilder, minnen och intryck
(1895), Vår landsman (1897), Med styrkans rätt (1899)
och Rojalister och patrioter (1901). A., som 1894
erhöll Svenska litteratursällskapets i Finland pris af
2,000 mark för skönlitterära arbeten, har en stor och
originell berättartalang och en sällsynt förmåga att
teckna karakteristiska situationer och episoder. Hans
skisser från östra Finland äro i detta afseende
förträffliga. Däremot har kritiken anmärkt brister i
afseende å följden i handlingens utveckling och den
språkliga korrektheten. Flera af hans arbeten äro
öfversatta till danska, tyska, engelska, franska och
ryska. A., som verksamt medarbetat i Finsk tidskrift,
Helsingfors dagblad och andra tidningar, bl. a. som
konstkritiker, vann 1901 privilegium att utgifva
"Helsingforsposten".
M. G. S.
Ahrens, Heinrich, tysk rättslärd, f. 1808 i
Kniestedt, Hannover, docent 1830 vid universitetet
i Göttingen. Till följd af sitt deltagande i de
revolutionära rörelserna därstädes 1831 måste han
lämna Hannover och begaf sig först till Bruxelles och
sedan till Paris, där han 1833 höll föreläsningar i
filosofi. 1834-50 var han professor i Bruxelles. Af
valmännen i sin hembygd skickades han 1848 som
deputerad till Frankfurt och slöt sig där till
det stortyska partiet, men utträdde 1849 jämte de
öfrige hannoveranerna ur parlamentet. 1850 blef han
professor i Gratz och 1859 i Leipzig. Död 1874. -
Bland hans arbeten må nämnas Cours de droit naturel
(Paris 1838), utgifven på tyska under titel Naturrecht
(6:e uppl. Wien 1870-71), som åtnjuter stort anseende
och öfversatts på en mängd europeiska språk, samt
Juristische encyklopädie (1855-57), likaledes
öfversatt på flere språk.
Ahriman (pers.), "ond ande" (äfven Ahraman,
Ahrima), i Zoroasters lära det ondas personifikation,
liksom Ormusd det godas. Se Zoroaster.
Ahrweiler, stad i preuss. reg.-området
Koblenz, Rhenprovinsen, vid floden Ahr. 5,116
inv. (1900). Rödvinsodling. Nära staden ligger
badorten Neuenahr (se d. o.).
Ahti l. Ahto, finsk myt., hafvets eller i
allmänhet vattnets gud, skildras såsom en gammal
man med skägg af sjögräs, höljd i en mantel af
skum. Tillsammans med sin maka, Vellamo, härskar
han öfver sina barn och undersåtar, vattnets lägre
gudamakter. Under de djupa böljorna ligger Ahtola,
Ahtoskarans hem, där rikedomar af alla slag
finnas. Ordet Ahti förekommer för öfrigt i Kalevala
äfven såsom binamn på Lemminkäinen (se d. o.).
O. E. T. (E. N. S.)
Ahtobarnen l. Ahtoskaran, finsk myt., hafsguden
Ahtis barn och undersåtar, vattnets
lägre gudomligheter. De kallas äfven Vellamos
jungfrur. Till dem höra Aallotar, böljornas
gudinna, Sotkottaret, ändernas beskyddarinnor, Melatar,
som med sin styrpinne hjälper forsfararen,
samt Kosken neiti ("forsens mö"), som visar
den rätta farleden bland skumhvirflarna, m. fl.
O. E. T.*
Ahtola, finsk myt. Se Ahti.
Ahtoskaran, finsk myt. Se Ahtobarnen.
Ahu, zool., en asiatisk varietet af stenbocken. Af
hans ull förfärdigas de finaste kasjmirsväfnader,
hvilka likaledes kallas ahu.
Ahuramasda (pers. Ahura mazdao), detsamma som
Ormusd. Se Zoroaster.
Ahvas, en obetydlig ort i persiska prov. Kusistan,
vid Kuran, s. om Sjusjter. Omkr. 1,600 inv. Fordom var
A. en betydande plats, och parternas konung Artabanus
IV hade där (till 226 e. Kr.) sitt lysande residens,
hvars kvarlefvor ännu bilda väldiga kullar af sten
och spillror.
Ahvenanmaa [-ma], finska namnet på Åland.
Ahvenanmeri, finska namnet på Ålands haf.
a. i., förkortning för ad interim (lat.), tills
vidare.
Aia l. Gaia (grek. Aia, lat. Æa),
"land", "jord", grek. myt., det fjärran land,
dit argonauterna foro för att hämta det gyllene
skinnet. A. identifierades i forntiden med Kolchis.
Ai-Ai (äfven Aj-Aj l. Aye-Aye), Chiromys
madagascariensis, zool., en half-apa, stor som
en hare,
med framtänder, liknande gnagarnas. Den är ett
nattligt djur, som visserligen föder sig af frukter,
Tryckt den 28/8 03
1 b. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
