Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ainsworth. 1. William Harrison A. - Ainsworth. 2. William Francis A. - Aintab l. Antab, stad i norra Spanien - Ainu. Se Aino - Aioler, en af grekernas hufvudstammar. Se Eoler - Aiolis, Eolien, det af eoler bebodda landskapet i Mindre Asien. Se Eoler - Aiolos, grek. myt., vindarnas härskare - Aion, världsolder. Se Eon - Aipim, bot. Se Manihot - Air, fr., l. Är, egentl. luft; min, hållning - Aïr l. Asben, oasland i södra delen af Sahara - Aira L., bot. - Airak, en kirgisisk rusdryck - Aird. 1. Thomas A. - Aird. 2. Sir Benjamin - Airdrie, fabriksstad i det skotska grefskapet Lanark - Aire. 1. Stad i franska depart. Landes - Aire. 2. Aire sur la Lys, befäst stad i franska depart. Pas de Calais - Airol, kem. farm. - Airolo, ty. Eriels, ort i schweiziska kantonen Ticino (Tessin) - Airy, sir George Biddel - Aischines. 1. Grekisk talare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontraster och nervskakande situationer; hans
uppfinningsgåfva är ovanligt rik, hans skildring
af lokaliteter och karaktärer talangfull. Några af
hans förnämsta romaner äro Guy Fawkes (1840), The
Tower of London (s. å.; "Towern i London", 1847),
Saint-James’s, or the court of queen Anne (1844;
"Saint James palats eller drottning Annas hof",
1845), The Lancashire witches (1848), The Star
chamber (1854; "Stjernkammaren", s. å.). A:s sista
roman utgafs 1881. Han läses mycket af allmogen.
(E. F-T.)
2. William Francis A., den förres kusin, engelsk
läkare och resande, f. 1807 i Exeter, d. 1896. Sedan
han 1827 fått sitt läkarediplom, for han till
Frankrike och undersökte Auvergne och Pyrenéerna i
geologiskt afseende. 1832-33 studerade han koleran
i England och Irland samt utgaf om denna sjukdom en
skrift, On pestilential cholera, som väckte mycket
uppseende. 1835 deltog han som läkare och geolog i
öfverste Chesneys expedition till Eufrat och 1838 i
en forskningsfärd till Kurdistan. Af A:s skrifter må
vidare nämnas Researches in Assyria, Babylonia and
Chaldæa (1838), Travels in Asia Minor, Mesopotamia
and Armenia (1842) och A personal narrative of the
Euphrates expedition (1888).
Aïntab l. Antab, stad i norra Syrien, 105
km. n. om Aleppo, vid floden Sadjur. Omkr. 43,000
inv. Staden är viktig både i militäriskt afseende
och som handelsplats. Af korsfararna kallades det
’Hamtab. Det eröfrades 1183 af Saladdin och 1400
af Timur.
Ainu. Se Aino.
Aioler, en af grekernas hufvudstammar. Se Eoler.
Aiolis, Eolien, det af eoler bebodda landskapet
i Mindre Asien. Se Eoler.
Aiolos (grek. Aiolos, lat. Æolus), grek. myt.,
vindarnas härskare. På en ö långt västerut höll han
dem fjättrade för att släppa dem lösa på gudarnas
bud. Odyssén omtalar A. som en gudarnas älskling;
Vergilius gör honom till en gud. Af forntidens senare
författare förväxlades A. ofta med eolernas stamfader,
Aiolos, ehuru urspr. utan gemenskap med denne, som
var son af Hellen (se denne).
Aion (grek.), världsålder. Se Eon.
Aipim, bot. Se Manihot.
Air [är], fr., l. Är (grek. och lat. aer, luft),
egentl. luft; min, hållning, utseende; förnämt
skick, fina later, t. ex. gifva sig air af, gifva
sig utseende af, vilja synas; uppträda med air. -
Mus. Melodi, visa, sång; spel-aria, ett slags äldre
klassiskt instrumentalstycke, som består af en i
tvådelad visform hållen melodisk sats. Jfr Aria.
Aïr l. Asben, oasland i södra delen af Sahara,
mellan 21° och 17° n. br., närmare kändt först genom
d:r Barths resor i Afrika 1845-55. Man urskiljer fem
olika berggrupper, bland hvilka Timge-bergen i norr
nå till 1,550 m. Det inre har flere vattenlopp och
skogklädda dalar. Södra delen af berglandet består
uteslutande af basalt och når i Baghsen-bergen 1,350
m. höjd. Befolkningen är tuareger; de bekantaste
orterna äro staden Agades, samlingsplats för karavaner
från Sudan, Marokko, Fezzan och Tripolis, samt oasen
Tintellust på 577 m. höjd. - Handel, ostberedning
och boskapsskötsel äro landets hufvudnäringar.
J. F. N.
Aira L., bot., artrikt grässläkte af
nat. fam. Gramineæ, hvaraf A. cæspitosa,
tuf-tåteln, utgör ett
utmärkt högräs på något fuktiga ängar. En annan art,
A. flexuosa, krus-tåteln, frodas på backar och berg
samt i våra skogar. A. elegans odlas i trädgården för
samma ändamål som Agrostis capillaris. Jfr Tåda.
A-N. (G. L-M.)
Airak, en kirgisisk rusdryck, beredd liksom kumys
(se d. o.), men af komjölk i st. f. stomjölk.
Aird [ä’*d]. 1. Thomas A., engelsk författare,
f. 1802 i Roxburghshire, tillbragte största delen af
sitt lif som redaktör för en konservativ tidning i
Dumfries och dog 1876. Han blef som skald populär
genom The devil’s dream och andra dikter (Poetical
works i flere upplagor) samt genom The old bachelor
in the old scottish village (1845; ny uppl. 1856),
en godmodig skildring af skotskt folklif. Vidare
utgaf han en samling metafysiska uppsatser under
titeln Religious characteristics (1827) m. m.
2. Sir Benjamin A., baronet, engelsk ingenjör,
f. 1833, ledde som chef för en af Englands största
entreprenörs-firmor, Aird & C:o, uppförandet af
Nildammen vid Assuan. Se Assuan.
Airdrie [ä’*dri], fabriksstad i det skotska
grefskapet Lanark, ö. om Glasgow. 22,288
inv. (1901). Järnhandtering, stenkolsbrytning och
bomullsindustri. Nära A. ligger badorten Monkland Well.
Aire [är]. 1. Stad i franska depart. Landes,
vid Adour, s. v. om S:t Sever. Biskopssäte. 2,657
inv. (1901). Staden hette fordom Atures eller Vicus
Julii, senare Atura, och var den västgotiske konungen
Alarik II:s residensstad. Där stod en drabbning
mellan engelsmännen och fransmännen 2 mars 1814. -
2. Aire sur la Lys [är syr la liss], befäst stad
i franska depart. Pas de Calais, vid floden Lys,
s. ö. om S:t Omer. 8,458 inv. (1901). Malebranches
födelseort. A., som grundlades i 9:e årh., tillhörde
Flandern till 1713, då det eröfrades af fransmännen.
Airol, kem. farm., vismutoxijodid-gallat,
C6H2 (OH)3 COO Bi(OH)I. Bildar ett gröngrått
pulver, som användes vid sårbehandling
såsom antiseptiskt, torkande medel, i form af
ströpulver, salva o. s. v. Har framför jodoform
fördelarna af luktlöshet och mindre giftighet.
S. J-N.
Airolo [-rå’lå], ty. Eriels, ort i schweiziska
kantonen Ticino (Tessin), vid foten af S:t Gotthard
och vid S:t Gotthardstunnelns södra mynning, 1,177
m. öfver hafvet. 1,632 inv. (1900). Eger ett af
langobardernas konung Desiderius uppbyggdt torn,
vid bergsklyftan Stalvedro.
Airy [ä’*ri], sir George Biddel, engelsk astronom,
f. 1801 i Alnwick i Northumberland, d. 1892 i London,
blef 1828 professor och direktor för observatoriet i
Cambridge. 1836-81 verkade han som kungl. astronom i
Greenwich, var 1871-73 president i Royal society och
upphöjdes 1872 i adligt stånd. A. utgaf en Catalogue
of 2,156 stars och lät utföra reduktionerna till
månobservationer, som ända sedan 1750 anställts på
Greenwich-observatoriet, observerade solförmörkelser
bl. a. i Göteborg 1851 och tog initiativet till en
omfattande engelsk gradmätning. Han utförde äfven
teoretiska undersökningar öfver gravitationen samt
en del undersökningar i fysik (optik och magnetism)
och i meteorologi.
A. N-R.
Aischines (grek. Aischines, lat. Æschines). 1. Grekisk
talare, det macedoniska partiets talangfullaste
förkämpe och i denna egenskap ifrigt motarbetad
af sin store samtida Demosthenes, det fosterländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
