Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antiqvitets akademien (st. 1753 under namn af Svenska
vitterhets-akademien, fick sitt nuvarande namn 1786),
Landtbruks-akademien (st. 1811), Akademien för de
fria konsterna (st. 1735), Musikaliska akademien
(st. 1771), Krigsvetenskaps-akademien (st. 1796 under
namn af Svenska krigsmanna-sällskapet, fick sitt
nuvarande namn 1804), Samfundet för utgifvande af
handskrifter rörande Skandinaviens historia (st. 1817,
då det omorganiserades från en kommitté - som bildades
1815 - till ett samfund), Vetenskaps-societeten i
Upsala (som räknar sin stiftelse från år 1710),
Fysiografiska sällskapet i Lund (st. 1778),
Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg
(organiseradt 1773, fick kungl. sanktion 1778),
Örlogsmannasällskapet i Karlskrona (st. 1771)
och Humanistiska vetenskaps-samfundet i Upsala
(konstitueradt 1889).
De i ofvanstående öfversikt upptagna
vetenskapliga och vittra samfunden förete
mestadels öfverensstämmelser i organisation och
arbetssätt. Sålunda plägar ledamotsantalet fyllas
genom val inom kretsen af ledamöterna, hvilka
äfven utse hedersledamöter och utländska (eller
andra s. k. korresponderande) ledamöter äfvensom
akademiens ämbetsmän, och presidiet brukar gå i
tur bland de inhemske ledamöterna. Sammankomsterna
upptagas i vetenskapsakademier till ej ringa del af
föredrag, hvari ledamöter redogöra för hvarjehanda
forskningsresultat; större sådana afhandlingar tryckas
vanligen i akademiens "Handlingar", hvaremot smärre
intagas i dess "Förhandlingar", som lämna redogörelse
för sammankomsterna. Särskildt i vittra akademier
tillmätes en viktig roll åt åminnelsetal öfver
aflidna ledamöter, hvarmed då vanligen dessas nyvalde
efterträdare taga sitt inträde, samt hälsningstal
till dessa. De arbetskrafter och öfriga tillgångar,
som stå en akademi till buds, kunna sätta den i stånd
till att åvägabringa utgifvandet af monumentala verk
(nationella ordböcker o. a.). Mången akademi förfogar
öfver fonder till utdelande af pris för de bästa
vittra eller vetenskapliga arbeten. En synnerligen
ansvarsfull uppgift har i detta afseende nyligen
tillfallit Svenska akademien och Vetenskapsakademien
i Stockholm såsom utdelare af trenne bland de nobelska
världsprisen.
Uteslutande vittra nationalakademier finnas i
Frankrike, Spanien och Sverige. Däremot har man icke
erfarit behof att instifta dylika i så litterärt
blomstrande länder som England, Tyskland eller
Danmark. En sådan akademis inflytande kan också
enligt sakens natur lätt blifva tillbakahållande,
i stället för främjande för utvecklingen, enär
akademien, som skall utgöra ett värn för den "goda
smaken", frestas att ställa sig afvog gentemot nya
tidsströmningar samt hellre uppmuntrar den korrekta
medelmåttan än den snillrika ursprunglighet,
som följer sina egna lagar. Å andra sidan kunna
särskildt vetenskapsakademier verka godt genom
att gifva stadga åt det vetenskapliga lifvet hos
ett folk och detsammas anseende utomlands. - En
internationell sammanslutning mellan de förnämsta
vetenskapsakademierna (för naturvetenskaper samt för
historiska, filosofiska och filologiska vetenskaper)
planlades 1899 vid en konferens i Wiesbaden, på
inbjudan af vetenskapsakademien i Berlin och Royal
society i London, med syfte att främja gemensamma
vetenskapliga företag af allmännare intresse och
underlätta den vetenskapliga samfärdseln mellan olika
länder. Föreningen, Association internationale des
académies, konstituerades 1900 i Paris och omfattar
(1903) 17 vetenskapsakademier, däribland
den svenska. Första generalförsamlingen egde
rum i Paris 1901, den andra skall hållas 1904 i
London.
Konstakademier äro vanligen dels samfund
af betydande konstnärer med uppgift att vårda
konstodlingens intressen, dels och därjämte
högre, af staten understödda läroverk, vid hvilka
ämnessvenner inom de bildande konsterna åtnjuta
undervisning, merendels kostnadsfritt. Sådana
högre konstskolors lärjungar öfvas i teckning efter
planscher, gipsbilder och lefvande modell; vidare
meddelas undervisning i anatomi, proportionslära,
perspektiv, färglära, kostymkännedom, konsthistoria,
estetik, mytologi m. m. samt slutligen
praktisk handledning i utöfvande af måleri,
bildhuggarekonst, etsning, kopparstickarekonst
o. s. v. Många konstakademier inbegripa i sig äfven
en arkitektskola. De af dem anordnade (vanligen
årliga) elevutställningarna föregås af pristäflingar
öfver uppgifna ämnen, hvarvid lofvande lärjungar
kunna vinna penningebelöningar, medaljer och
resestipendier. Mera utvecklade konstnärer kallar
akademien till sina ledamöter. Lärarna utgöras af
konstnärer och konstlärde samt bilda, jämte akademiens
ledamöter, en styrelse, som på sätt och vis utgör en
administrativ myndighet för konstärenden. De tyska
konstakademiernas öfverstyrelse kallas senat. -
En konstakademis verksamhet går ut på att bibringa
lärjungarna den omfattande tekniska och allmänt
vetenskapliga utbildning, som den moderna tiden
kräfver, men som icke så lätt kan inhämtas i en
mästare-ateljé, där det personliga inflytandet på
eleven är öfvermäktigt. I likhet med vittra akademier
hafva äfven konstakademierna visat böjelse att
under tidehvarf af brytningar inom konsten hålla
på de föråldrade formerna samt endast motvilligt
och sent gifvit sitt erkännande åt nya riktningar,
nya ideal. Så kvarstodo de i början af 19:e årh. på
barocktidens konventionella ståndpunkt, länge efter
det att konstnyfödelsen försiggått. Flere stora
konstnärer hafva därför uttalat en hård dom öfver
akademierna; och det är fortfarande icke sällsynt,
att grupper af reformlystna konstnärer afsäga sig all
förbindelse med den akademi, vid hvilken de fått sin
utbildning. - För antiken och medeltiden var begreppet
konstakademi okändt. Den unge konstidkaren fick
tillträde till någon mästares ateljé och bildade sig
genom omedelbart deltagande i dennes arbeten. Men när
mot slutet af renässanstidehvarfvet alstringskraften
inom konsten aftog och det innerliga sambandet mellan
folklif och konst lossnade, stodo icke längre de
stora, offentliga uppgifterna konstnären till buds;
han behöfde ej yngre krafters biträde i sin verkstad,
och man begynte inrätta akademier. I nyaste tiden
hafva emellertid här och där akademierna åter trädt
ateljéväsendet närmare, i det att ämnessvenner
efter fritt val inträda vid någon mästares ateljé
för att där bygga vidare på sin akademiutbildning
eller i andra fall för att vinna förberedelse till
denna. Under medeltiden hade på några ställen
uti Italien funnits ett slags fria målareskrån
(congregationes), helgade åt måleriets skyddspatron,
Sankt Lukas. Ett sådant bildades i Venezia 1290; det
i Florens (tillkommet 1340) fick 1571, under Cosimo I,
namnet akademi. Lionardo da Vinci grundade redan 1494
en konstakademi i Milano. Accademia di san Luca i Rom,
stiftad under Gregorius XIII (1572-85), uppstod genom
ombildning af ett äldre universitet för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
