Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akilles, grek. sag. - Akilles, log., ett bevis, genom hvilket den eleatiske filosofen Zeno sökte ådagalägga all rörelses omöjlighet - Akilles-häl, en persons sårbara punkt. Se Akilles - Akilles-sena, anat. - Akines l. Akinesi, motorisk förlamning - Akis, grek. myt. - Akitofel. Se Ahitofel - Akja. Se Ackja - Akjab l. Akyab, fordom Tset-Tve, hamn- och hufvudstad i engelsk-burmanska prov. Arakan - Akjerman l. Akerman, befäst hamnstad i ryska prov. Besarabien - Akka. Se Finsk mytologi och Lapsk mytologi - Akka. Se Acka och Acre (S:t Jean d') - Akkad l. Ackad (i babyloniska konungatiteln "konung af Sumer och Akkad") - Akkaler, en afdelning af druserna (se d. o.) - Akkas (fi. Akaa), socken i södra Tavastland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifningar ödelades af hans hand. Men på tionde
året af Trojas belägring uppstod en tvist mellan
honom och grekernas gemensamme anförare, Agamemnon,
som i ersättning för sin egen förlorade älskarinna
fordrade A:s älskarinna, Briseis. Lågande af harm,
drog sig A. tillbaka till sitt tält och afhöll sig
och sitt folk från allt deltagande i striden. Därmed
var det ock slut med grekernas vapenlycka. Först
sedan Patroklos fallit för trojanen Hektor,
kunde A. förmås till strid. Han försonade sig med
Agamemnon, som återlämnade Briseis, och svor att
icke förr begrafva sin vän, än han hämnats hans
död. Han jagade trojanerna framför sig till deras
stads murar. Endast Hektor hade mod nog att invänta
hjälten, men icke ens han kunde hålla stånd. Efter att
hafva förföljts tre hvarf kring Trojas murar, blef han
upphunnen af A., som nedgjorde honom och släpade honom
bunden vid sin vagn till lägret. Där firade A. sin
väns likfärd med ett grymt offer af tolf trojanska
ynglingar och skydde icke att misshandla Hektors
lik genom att släpa det kring Patroklos’ graf. Kort
därefter föll A., träffad af en pil, som Paris riktat
med Apollos hjälp. En grafhög uppkastades åt honom
vid Hellespontens strand, där hans ben förvarades i
samma urna som Patroklos’. - A:s karaktär är Homeros’
intressantaste skapelse. Gynnad af gudarna med inre
och yttre företräden, var A. den tappraste, starkaste,
snabbaste och skönaste i grekernas här, och i sorgens
och grämelsens dagar kunde han äfven finna lättnad
vid sången och lyran. En hängifven kärlek egnade
han föräldrar och vänner; mot sina fiender var han
fruktansvärd, ja grym, men han var aldrig sen att
ångra en öfverilning. Mot våldet och orättvisan
brusade han upp, men han böjde sig undergifvet
under gudarnas vilja. - En senare saga omtalar,
att Thetis för att göra sin son osårbar neddoppat
honom i den underjordiska floden Styx, men att därvid
hans häl, i hvilken Thetis höll honom, icke kom i
beröring med vattnet och därför var hans enda sårbara
ställe. (Däraf uttrycket Akilles-häl.) Likaledes är
det af senare skalder diktadt, att Thetis, för att
icke hennes son skulle blottställas för krigets faror,
förklädt honom till flicka och skickat honom till
konung Lykomedes’ hof, men att Odysseus genom en list
upptäckt förhållandet. Förklädd till köpman, utbredde
nämligen Odysseus för den förmenta flickan och hennes
väninnor åtskilliga handelsvaror, bland hvilka han
äfven lagt vapen. Då i detsamma ett stridsrop höjdes,
ryckte A. vapnen till sig för att skynda mot den
inbillade fienden och förrådde sålunda sitt kön.
Akilles (se föreg, art.), log., ett bevis, genom
hvilket den eleatiske filosofen Zeno sökte ådagalägga
all rörelses omöjlighet, på grund af de motsägelser,
med hvilka rörelsen är behäftad. Af två föremål,
påstod han, som äro stadda i rörelse åt samma håll,
men befinna sig på något afstånd från hvarandra, kan
det ena aldrig uppnå det andra. Ej ens den snabbfotade
Akilles kan hinna en trög sköldpadda, som är i förväg
för honom. Han måste nämligen först tillryggalägga
den sträcka, som befinner sig mellan hans egen
utgångspunkt och sköldpaddans; därefter måste han
hinna fram till den punkt, dit sköldpaddan kommit,
medan han själf genomlopp det första mellanrummet,
och så i det oändliga. Afståndet minskas visserligen
oupphörligt, men kan aldrig helt och hållet
försvinna. - Stödjepunkten för detta bevis ligger i
den sanningen, att rummet är delbart i oändlighet.
Men Zeno förbisåg att rummet eger äfven en motsatt
egenskap, nämligen kontinuitet.
Akilles-häl, en persons sårbara punkt. Se Akilles.
Akilles-sena, anat., den starka, strängformiga,
genom huden känn- och synbara senan på underbenets
baksida. Den är fäst på hälen (bakre knölen af
hälbenet) och utgår från de stora vadmusklerna. Då
dessa sammandragas, lyftes hälen och sträckes foten,
en rörelse, som eger rum vid tåhäfning, språng m. m. –
Senan har fått sitt namn efter Akilles. Enligt Homeros
blef näml. denne hjälte vid Trojas belägring dödad
af en pil, som träffade honom i hälen. Forntidens
läkare ansågo, att sår och slitning på denna sena
skulle medföra stora vådor, något som icke bekräftas
af nutidens erfarenhet.
G. V. D.*
Akines l. Akinesi (grek. akinesia, orörlighet),
motorisk förlamning.
Akineter (af grek. akinetos, orörlig, fast), bot. Se
Ulothrix.
Akinetisk (jfr Akines), orörlig.
Akis (grek. Ἄκις, lat. Acis), grek. myt., son
af Faunus, älskade nymfen Galatea, men blef af sin
rival Polyfemos krossad med ett klippstycke. Galatea
förvandlade då sin älskades förrinnande blod till
en flod, äfven kallad A., sannolikt den för sitt
friska vatten berömda Fiume Freddo (den kalla floden)
på Sicilien.
Akitofel. Se Ahitofel.
Akja. Se Ackja.
Akjab l. Akyab, fordom Tset-Tve, hamn- och
hufvudstad i engelsk-burmanska prov. Arakan på östra
Indiska halfön, vid floden Koladengs (Koladyns)
mynning. 34,000 inv. (1900). Innan engelsmännen
tagit A. i besittning (1834), bestod det endast af
några obetydliga hyddor; numera utgör det provinsens
militärstation och landets förnämsta hamnstad med
stor utförsel af ris.
Akjerman l. Akerman, befäst hamnstad i ryska
prov. Besarabien, 45 km. s. v. om Odessa, vid högra
stranden af Dnjestr-viken, omgifven af vinberg, i en
sund trakt. 28,000 inv. (1897). Liflig handel med
salt, fisk, ull och i synnerhet med vin. Betydlig
saltproduktion ur kustdammarna. – På samma plats,
där A. nu ligger, var fordom den milesiska kolonien
Tyras belägen. Under folkvandringarna ödelades
denna ort nästan fullständigt och uppbyggdes först
af genoveserna samt fick namnet Mauro Castro. Från
denna tid kvarstår ännu ett gammalt kastell. 1475
föll A. genom Muhammed II och 1484 genom Bajazid II
i turkarnas händer. Ryssarna eröfrade det 1806. Den
6 okt. 1826 afslöts där en traktat mellan Ryssland
och Porten.
Akka. Se Finsk mytologi och Lapsk mytologi.
Akka. Se Acka och Acre (S:t Jean d’).
Akkad l. Ackad (i babyloniska konungatiteln
"konung af Sumer och Akkad"), sannolikt en från
stadsnamnet Agadè härledd politisk benämning på norra
Babylonien. Se Babylonien.
Akkaler, en afdelning af druserna (se d. o.).
Akkas (fi. Akaa), socken i södra Tavastland,
Tavastehus län, Tammela domsaga och härad,
Finland, bildar med Kylmäkoski kapell ett
konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift,
Hattula kontrakt. Landareal 235 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 5,510 pers. (1901). Vid Toijala station
i västra delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
