Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alperna. Geologi - Alpes, tre franska departement - Alpes. 1. Basses-Alpes - Alpes. 2. Hautes-Alpes - Alpes. 3. Alpes maritimes - Alpes maritimes. Se Alpes - Al peso (it.), hand., efter vikt - Al pezzo l. Alla pezza (it.), hand., efter stycke - Alpflora, bot. Se Alpväxter och Fjällflora - Alpföreningar l. Alpklubbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergmassor - s. k. centralmassor - af flera olika
slags granit och gnejs, och emellan samt omkring
dessa befinna sig lager af gnejs, hornbländeskiffer
och glimmerskiffer m fl kristalliniska bergarter
äfvensom här och där bergarter, hvilka tillhöra
karbon-, trias-, jura- och kritformationerna. Dessa
ursprungligen horisontellt eller nära horisontellt
afsätta bergartslager stå icke sällan uppresta i
lutande ställning samt äro på det mest invecklade
sätt hoptryckta och böjda. Stundom äro de liksom
inklämda i och emellan högt uppstigande granit- eller
gnejsmassor och förekomma då endast i dalbottnarna;
men ibland bilda de själfständiga, ganska höga
bergstoppar. Dessa nu rådande lagringsförhållanden
hafva uppkommit därigenom, att berglagren i följd af
sammantryckning från sidorna pressats upp i stora
bergskedjeliknande veck, hvarefter denudationen
under långa tidrymder utskulpterat dessa till de
nuvarande, ofta spetsiga och branta alpformerna. Bland
centralmassorna må nämnas Mont Blanc, Monte Rosa, S:t
Gotthard, Simplon och Finsteraarhorn. Mont Blanc är
af alla dessa kristalliniska centralberg det tydligast
utbildade, och den solfjäderformiga skiktställning,
som har iakttagits hos flera bland dessa bergmassor,
är där också mycket väl utpräglad. Det inre eller den
egentliga kärnan af Mont Blanc består af en egen art
granit, s. k. protogingranit, sammansatt af fältspat,
kvarts, glimmer och talk. I de yttre delarna finner
man däremot gnejs och kristalliniska skiffrar.
I motsats till alpsystemets midtparti,
hufvud-alperna, bestå de båda sidopartierna,
norra och södra kalk-alperna, hufvudsakligen af
till trias-, jura- och kritformationerna hörande
kalkstenslager och andra kalkrika bergarter, hvilka
åter i sin ordning omslutas af ännu yngre, nämligen
af tertiärformationens lager. Bland dessa sistnämnda
äro följande de anmärkningsvärdaste: nummulitkalken
och en grå skiffer, schweizarnas s. k. "flysch",
hvilka båda äro aflagrade under tertiärtidens
äldre del, eocentiden, samt de under namn af
"molass" kända lagren af sandsten och konglomerat,
hvilka tillhöra miocenperioden, tertiärformationens
mellersta afdelning. Det förhållandet, att denna
formation icke träffas annanstädes än vid utkanterna
af Alperna, visar, att hela det område, som Alperna
nu intaga, varit fastland, medan det miocena hafvet
afsatte molassen. Att däremot de miocena lagren icke
förblifvit oberörda af de storartade nivåförändringar,
som försiggått hos Alperna, framgår däraf, att de
icke allenast äro upplyfta, böjda och veckade, utan
att hela berg äro liksom öfverändakastade, så att de
ursprungligen understa lagren kommit öfverst. Detta
är förhållandet med bl. a. det bekanta Rigi. Endast på
sådant sätt kan man nämligen förklara, att t. ex. vid
Rigi-Scheideck eocen- och kritlager ligga ofvanpå
miocent konglomerat, s. k. "nagelfluh". I alpdalarna
och på slätterna vid foten af bergshöjderna förekomma
mäktiga aflagringar af lösa jordlager, grus, sand
m. m., hvarjämte en mängd större och mindre block och
stenar, erratiska block, flyttblock, äro spridda
vidt omkring, utvisande att alpernas glaciärer,
som nu äro bundna vid vissa mera inskränkta områden,
i forna tider haft en mycket vidsträcktare utbredning.
E. E.
Alpes [alp], tre franska departement. -
1. Basses-Alpes omfattar nordöstra delen af den
forna provinsen Provence. 6,987 kvkm. 115,021
inv. (1901). Det är Frankrikes minst befolkade
departement och har 16 inv. på 1 kvkm. Till
större delen är det uppfylldt af Sjö-alpernas
förgreningar och genomflytes af Durance med
dess bifloder. Åkerbruk och boskapsskötsel äro
befolkningens hufvudnäringar. Bergsbruk och industri
obetydliga. Hufvudstad: Digne. - 2. Hautes-Alpes
intager sydöstra delen af den forna provinsen
Dauphiné, n. om depart. Basses-Alpes. 5,642
kvkm. 109,510 inv. (1901). Det är ett vildt
bergland, uppfylldt af Pelvoux-massivet
(4,103 m.) och dess förgreningar samt af en
del af de cottiska alperna. Genomflytes af
Durance, Drac m. fl. bergsströmmar. Betydlig
boskapsskötsel. Hufvudstad: Gap. - 3. Alpes
maritimes, bildadt af den från Italien
1860 afträdda delen af prov. Nizza och
sydöstra delen af Provence. 3,738 kvkm. 293,213
inv. (1901). Departementets läge vid Medelhafvet
och på Alpernas sluttning, där det skyddas för alla
kalla nordanvindar, gör klimatet därstädes särskildt
gynnsamt för bröstpatienter, af hvilka ock många
ditströmma hvarje år och från alla länder. Betydlig
industri. Indräktigt fiske. Hufvudstad: Nizza (Nice).
Alpes maritimes [alp mariti’m]. Se Alpes.
Al peso (it.), hand., efter vikt, liktydigt med
al marco. Jfr Al numero.
Al pezzo l. Alla pezza (it., jfr fr. pièce), hand.,
efter stycke, "per styck". Jfr Al numero.
Alpflora, bot. Se Alpväxter och Fjällflora.
Alpföreningar l. Alpklubbar kallas några under
senare tider bildade föreningar, som hafva till
ändamål att noga undersöka Alperna i topografiskt,
fysiskt och geografiskt hänseende, att utbreda
kännedomen om deras natur o. s. v. Den äldsta af
dessa föreningar är den engelska Alpine club,
bildad i London 1858. Den har bl. a. utgifvit
praktverket "Peaks, passes and glaciers" (3 bd,
1860-62), "Alpine guide" (1863-67) och tidskriften
"Alpine journal" (sedan mars 1863). 1862 uppstod i
Wien Der österreichische alpenverein, som nedlade
resultaten af sina forskningar i "Mittheilungen"
(1863-64) och i "Jahrbuch des österreichischen
alpenvereins" (sedan 1865). Ur den 1869 bildade
"Österreichischer touristenklub" utgick 1878 ett
antal medlemmar och bildade Alpenklub Österreich,
nu Österreichischer alpenklub, hvars organ är
"Österreichische alpenzeitung". Den 1863 stiftade
Schweizer alpenklubb har visat sig vara den i
vetenskapligt hänseende mest betydande af dessa
föreningar. Dess organ äro "Jahrbuch des schweizer
alpenklubs" (sedan 1864) och "L’Echo des Alpes" (sedan
1870}. Italien har en Club alpino italiano, bildad
1863, hvars hufvudsyfte är Alpernas och Apenninernas
undersökning i naturvetenskapligt hänseende. Den
utgifver "Giornale delle Alpi, degli Apennini e
dei volcani" (sedan 1864). Slutligen bildades 1869
i München Der deutsche alpenverein, som dock sedan
1874 års början varit förenad med "Der österreichische
alpenverein". Dessa föreningar bära nu det gemensamma
namnet Der deutsche und österreichische alpenverein
och utgifva "Zeitschrift des deutschen und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
