Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Altare l. Altar, offerhärd, offerbord - Altarets sakrament. Se Nattvarden - Altarhafre, gammal utskyld - Altarkläde, broderadt kläde - Altarläge, en prästen tillkommande skatt eller afgift - Altarmat, frivilliga gåfvor af matvaror till prästerskapet - Altarnisch. Se Apsis - Altaroche, Durand Marie Michel, fransk skriftställare - Altarsedel, af präst utfärdadt intyg att någon begått nattvarden - Altarskrud. Se Kyrkoskrud - Altarskåp. Se Altare - Altartafla. Se Altare - Altasapakte-fjället - Altazimut. Se Astronomiska instrument - Altbasun. Se Basun - Alt-Breisach. Se Breisach - Altdamm, stad. Se Damm 1 - Altdorf, stad i Schweiz. Se Altorf - Altdorfer, Albrecht, tysk målare - Altdorf-Weingarten. Se Weingarten - Altea-rot, farm. Se Althæa - Altefähr, fiskläge på Rügen - Alte land (Das alte land), fruktbar landsträcka på Elbes vänstra strand - Alten, den fruktbaraste delen af Finnmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slag. Flertalet af dessa altarskåp tillverkades
i Sverige, men de bättre utomlands. Af högt
konstvärde äro framför allt altarskåpen från de
berömda nederländska verkstäderna i Bruxelles och
Antwerpen. Jfr J. Roosval, "Om altarskåp i svenska
kyrkor och museer ur mäster Jan Bormans verkstad i
Bryssel" (1903, illustr.).
I romersk-katolska kyrkor blef det tidigt bruk
att uppställa flere altaren, bland hvilka det
i koret stående högaltaret är det förnämsta,
därnäst lekmanna- l. helga korsaltaret (vanligen
vid korskrankets västra sida). Sidoaltaren (i
sidokapellen) äro resta till helgons ära och nyttjas
för privatmässor. På resor och i fält medföra de
katolske prästerna små portativa altare att fira
mässan vid. - En icke ringa likhet med de katolska
altarena förete de buddistiska, som ha sin plats
framför någon Buddabild, och vid hvilka kultens alla
rituella handlingar förrättas. Se utom ofvannämnda
skrifter äfven Schmid, "Der christl. altar u. sein
schmuck" (1871).
UPK.*
Altarets sakrament. Se Nattvarden.
Altarhafre, en prästerskapet i Skåne af gammalt
åliggande utskyld, som antagligen tillkom såsom
ersättning för en del af det lifsmedelsförråd
prästerskapet på landet af ålder brukat lämna
biskopen, när han var på resor i stiftet. Altarhafren
tillgodokom ärkebiskopen i Lund, men indrogs till
kronan vid reformationen. Den erlades med penningar
efter s. k. kronovärde och beräknades till 4 tunnor
hafre för pastorer, klockare och annexbönder.
KBG.
Altarkläde, broderadt kläde, som hänges öfver altarets
framsida. Jfr Antependium.
Altarläge, en prästen förr tillkommande (oftast
af matvaror bestående) skatt eller afgift, som
ursprungligen lades på altaret.
Altarmat, de frivilliga gåfvor af matvaror,
hvilka sockenboarna medförde till kyrkan
och under själfva gudstjänsten aflämnade
till prästerskapet. Förbjöds 1720.
KBG.
Altarnisch. Se Apsis.
Altaroche [-rå’*], Durand Marie Michel, fransk
skriftställare, f. 1811 i Issoire, studerade juridik
i Paris, men öfvergick vid juli-revolutionens
utbrott till journalistiken och skref i flera
republikanska tidningar, bl. a. "Charivari", hvars
redaktör han var 1834-48 och hvilken till stor del
hade hans kvicka och satiriska penna att tacka för
sin glänsande framgång. Vidare författade han de
politisk-poetiska Chansons (2 saml., 1835-38) och
Contes démocratiques (1837) äfvensom historiska och
dramatiska arbeten. 1848 blef han den provisoriska
regeringens kommissarie i departementet Puy de Dôme
och s. å. invald i konstituerande församlingen, där
han tillhörde moderata vänstern. 1850-52 förestod
han Odéon-teatern i Paris och grundade senare jämte
Louis Huart teatern Folies-Nouvelles. Död 1884.
Altarsedel, förr benämning på ett af vederbörande
präst utfärdadt intyg, att någon begått nattvarden;
prästbetyg.
Altarskrud. Se Kyrkoskrud.
Altarskåp. Se Altare.
Altartafla. Se Altare.
Altasapakte-fjället, ett ännu omätt högt fjäll, ö. om
Nieras och s. om Kårsotjåkko, i närheten af Stora
sjöfallet i Lule lappmark.
RM.
Altazimut. Se Astronomiska instrument.
Altbasun. Se Basun.
Alt-Breisach. Se Breisach.
Altdamm, stad. Se Damm 1.
Altdorf, stad i Schweiz. Se Altorf.
Altdorfer, Albrecht, tysk målare, kopparstickare och
arkitekt, f. omkr. 1480 i Altdorf i Bajern, d. 1538
i Regensburg, där han sedan 1505 var bosatt och
blef både stadsbyggmästare och rådsherre. Bland hans
sirligt utförda taflor, i hvilka landskapet spelar en
betydande roll, men i hvilka äfven arkitekturpartier
inväfvas, och hvilka utmärka sig genom god kolorit
och en poetisk-fantastisk stämning, märkas Hvilan
under flykten till Egypten (i Berlins museum) och
framför allt hans 1529 daterade målning Alexanders
seger öfver Dareios (i Münchens pinakotek), en liflig
framställning i 1500-talets tidsdräkt. A:s byggnader
utgjordes af fästningsverk och liknande, mer praktiska
än konstnärliga uppgifter. I sina kopparstick
och träsnitt tillhör han den af Dürer påverkade
artistgrupp, som fått namnet "kleinmeister".
O. G-G.
Altdorf-Weingarten. Se Weingarten.
Altea-rot, farm. Se Althæa.
Altefähr, fiskläge på Rügen. 1,000 inv. Hafsbad. -
Vid A. fanns sedan gammalt en skans, från hvilken
svenskarna under Leslie 1629 utdrefvo en kejserlig
besättning. 1677 föll skansen i danskarnas händer. Den
återtogs visserligen 1678, men förlorades kort
därefter till brandenburgarna. 1711 försvarades
den lyckligt mot de allierade, retrancherades sedan
1714 och var 1715 den sista plats på Rügen, Karl XII
lämnade i fiendens våld. Vid utbrottet af pommerska
kriget 1757 var skansen förfallen, men upphjälptes
för sista gången. 1813 byggdes vid A. fem batterier.
L. W:SON M.
Alte land (Das alte land), fruktbar
landsträcka på Elbes vänstra strand,
strax nedanför Hamburg, omfattande amtet
Jork i preuss. prov. Hannover. Invånarna
äro ättlingar af holländare, som i 12:e
årh. gjorde detta marskland odlingsbart.
J. F. N.
Alten, den fruktbaraste och till sitt utseende
vänligaste delen af Finnmarken, omkring
Altenfjord. Namnet är af lapskt ursprung
(Alahagjo). A. omfattar de vidsträckta, nu till
en del väl odlade slätterna vid den stora, från
inre Finnmarken kommande Altenälfvens utlopp
i Altenfjord. Trots denna trakts nordliga läge
(under 70° n. br.) hafva dess slätter ett utseende,
som i flera afseenden påminner om dalarna i det
sydöstra Norge. I A. mognar säden, som där har sin
nordligaste gräns, och träden utmärka sig för sin
betydliga storlek. Så har man där funnit ända till
400 år gamla furuträd med en diameter af ända till
112 cm. Vid älfvens mynning ligger ett slags by,
Elvebakken, och något västligare därom Altengård,
fordom bostad för amtmannen i Finnmarken, sedermera
såld af kronan. Ännu längre i v. ligger handelsplatsen
Bosekop (lapska Bossogoppe, "hvalviken"), med en
mycket besökt marknad tvenne gånger årligen (i mars
och december) samt en meteorologisk station. Vid
en arm af Altenfjorden, Kaafjorden, som bildar en
förträfflig hamn, ligger Kaafjordens kopparverk,
som anlades 1826 af ett engelskt bolag och en tid
var ganska betydligt, men numera bedrifves med ringa
kraft. - Altens f. d. fögderi bestod af fyra socknar:
Alten, Talvik, Kautokeino och Loppen, med en areal af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
