Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ammoniak. 1. Kem. En förening af en atom kväfve med tre atomer väte - Ammoniak. 2. Farm - Ammoniakgummi, kem., ett gummiharts af umbellaten Dorema ammoniacum - Ammoniakjäsning. Se Jäsning - Ammoniakkrut. Se Sprängämnen - Ammoniakliniment. Se Liniment - Ammoniaksalter, kem. Se Ammoniumsalter - Ammoniak-superfosfat, landtbr.-kem., konstgödsel - Ammonios Sakkas, stiftaren af den grekiska nyplatonismen - Ammonit, Faviers sprängämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de flyktiga produkter, som uppstå, när horn, ben,
stenkol och torf torrdestilleras. För närvarande
tillverkas större delen af den i handeln förekommande
ammoniaken af gasvatten (d. v. s. vatten, som
tjänat till tvättning af lysgas). Nämnda råämnen
upphettas (bäst tillsammans med kalk), hvarvid
ammoniaken förflyktigas. Gaserna inledas i kärl,
innehållande saltsyra eller svafvelsyra, då man i
förra fallet får salmiak (NH4Cl, genom förening af
saltsyra, HCl, med ammoniak, NH3), och i senare fallet
ammoniumsulfat. Af den erhållna salmiaken beredes
ammoniak genom upphettning med kalk, då vatten,
ammoniak och klorkalcium bildas enligt formeln:
2 N H4 Cl + Ca O = Ca Cl2 + H2O + 2 N H3
salmiak kalk klorkalcium vatten ammoniak
Ammoniak bortgår i form af en färglös gas, som inledes
i kallt vatten, hvaraf den löses i riklig mängd. Denna
lösning af ammoniak i vatten kallas kaustik ammoniak
(förr äfven "hjorthorns-spiritus", "salmiaksprit").
Ammoniak är i rent tillstånd en färglös gas af
0,595 egentl. vikt. Dess lukt är högst intensiv
och stickande. Om man inandas den i mindre mängd,
angriper den häftigt slemhinnorna och retar till
tårar, men dess inverkan är icke af långvariga
följder. Om den åter inandas i större mängd, kan den
orsaka inflammationer; man känner t. o. m. exempel på
att döden följt af stark ammoniakinandning. Brinnande
kroppar slockna i ammoniakgas, som själf kan antändas
och brinna i ren syrgas. Genom starkt tryck eller
genom afkylning förtätas ammoniakgas till en färglös
vätska, som vid atmosfärstryck kokar redan vid
-33,5° och stelnar till en hvit massa vid -74°. Vid
10° förtätas ammoniak genom 6–7 atm. tryck. Den
kritiska temperaturen ligger vid 130°. Den starka
köld, som uppstår, då ammoniak förflyktigas, gör
man sig tillgodo vid tillverkning af is medelst den
carréska ismaskinen. En volym vatten af 10° absorberar
ända till 670 volymer ammoniak, och denna lösning,
kaustik ammoniak, har gasens lukt. Dess egentl.
vikt är 0,85 eller mera. Den afgifver all ammoniak,
då den upphettas. Kaustik ammoniak är en alkalisk
vätska, emedan en del af den lösta gasen är förenad
med vatten till basen NH4OH, ammoniumhydrat. Lösningen
smakar likt lut, neutraliserar syror och färgar röda
växtfärger blåa. Den utgör ett på laboratorierna
ofta anlitadt reagens och begagnas i medicinen såsom
in- och utvärtes läkemedel. I industrien finner
den mångfaldig användning. Några droppar ammoniak,
invärtes tagna, skola vara ett förträffligt medel mot
rus. – Ammoniak ingår många föreningar med andra ämnen
och gifver dessutom upphof till en ofantlig mängd
derivat, uppkomna genom substitution af ammoniakens
väte genom olika radikaler. Bland ammoniakens
föreningar äro ammonium- eller
ammoniaksalterna de viktigaste. De uppstå
genom direkt förening af ammoniak med syror. Så
uppstår klorammonium, NH4 Cl, af ammoniak och
klorvätesyra, ammoniumsulfat af ammoniak och
svafvelsyra 2 NH3 + H2 SO4 =
NH4)2 SO4 o. s. v.
Dessa ammoniumsalter förflyktigas med eller utan
sönderdelning, då de upphettas. De kristallisera i
samma former som (äro isomorfa med)
kaliumsalter, hvarför man i dem antagit en
sammansatt enatomig radikal, NH4, kallad ammonium,
hvilken i dessa salter spelar samma roll som den enkla
metallen kalium i kaliumsalter. Ammonium själf kan
framställas endast i form af ett föga beständigt
amalgam. Ammoniak förenas ej endast med syror,
utan äfven med en stor mängd metallsalter. Så gifva
kopparsalter med ammoniak intensivt blåa föreningar;
likaså förenas zink-, nickel-, kobolt-, kadmium-,
silfver-, platinasalter m. fl. med ammoniak. Dylika
föreningar kallas ammoniakaliska metallföreningar
och äro stundom högst beständiga. Genom utbyte af
ammoniakens väte mot andra radikaler bildas en
hel mängd ganska olikartade föreningar. Äro de
radikaler, som ersätta vätet, elektro-positiva,
så uppstå kroppar, hvilka liksom ammoniaken äro af
basisk natur, ingå saltartade föreningar med syror
o. s. v. Sådana ammoniakderivat kallas ammoniakbaser
eller aminer och förekomma till en del färdigbildade i
den organiska naturen (se Alkaloider). Om däremot
de radikaler, som ersätta ammoniakens väte, äro
elektro-negativa, så uppstå indifferenta eller
svagt basiska kroppar, hvilka kallas amider. Såsom
exempel på en sådan amid kan nämnas urinämnet eller
kolsyrans amid, CO(NH2)2. Jfr Amino-föreningar.
P. T. C.*
2. Farm. Såväl vid inandning af ammoniakångor
som vid intagning af en liten mängd ammoniak
stimuleras vissa delar af det centrala nervsystemet,
särskildt andningscentrum i förlängda märgen
(däraf ammoniaks nyttiga verkan vid svimning, rus
m. m.). Därjämte ökas af ammoniak och ammoniaksalter
sekretionerna, bl. a. från luftrörens slemhinnor,
hvaraf dessa medels slemlösande verkan vid
bröstkatarrer förklaras. Vid intensiv inverkan af
ammoniakångor eller efter drickande af ammoniak
(af misstag eller i själfmordsafsikt) framkallas
inflammation och förstöring af slemhinnorna i
stor utsträckning. Denna förgiftning hör till
de smärtsammaste och ohyggligaste man känner.
C. G. S.
Ammoniakgummi, kem., ett gummiharts af den i
Persien och Armenien inhemska umbellaten Dorema
ammoniacum. En numera föga använd drog.
P. T. C.*
Ammoniakjäsning. Se Jäsning.
Ammoniakkrut. Se Sprängämnen.
Ammoniakliniment. Se Liniment.
Ammoniaksalter, kem. Se Ammoniumsalter.
Ammoniak-superfosfat, landtbr.-kem., konstgödsel
utgörande en blandning af superfosfat med svafvelsyrad
ammoniak. Innehåller sålunda vattenlöslig fosforsyra
och ammoniakkväfve.
J. A.*
Ammonios Sakkas (grek. Ammonios Zakkas, lat.
Ammonius Saccas), stiftaren af den s. k. grekiska
nyplatonismen, lefde i Alexandria omkr. 200 e. Kr. En
gammal berättelse meddelar, att han uppfostrades
i den kristna läran, men att genom filosofiens
studium hans sinne drogs till de hedniske gudarna. I
sin ungdom var han daglönare (hans binamn betyder
säckbärare) och kom först vid äldre år att egna sig
åt filosofien. Man kan icke med bestämdhet angifva
hans läror, då dessa aldrig blefvo nedlagda i skrift;
men att han utöfvade ett mäktigt inflytande på sina
åhörare, därom vittnar den storartade tankebyggnad,
som hans lärjunge Plotinos uppförde.
G. S.*
Ammonit, Faviers sprängämne, ett
hufvudsakligen i Frankrike och England i kolgrufvor
användt sprängämne, bestående af dinitronaftalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
