Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amyot, Jacques, fransk filolog - Amyot, Joseph, lärd fransk jesuit och missionär - Amyotrofi, muskelförtvining - Amyraldism. Se Amyraut - Amyraldus. Se Amyraut - Amyraut, lat. Amyraldus, Moses, fransk reformert teolog - Amyrideæ, bot. Se Burseraceæ - Amyris L., bot., växtsläkte - Amöblemang, vanligare möblemang (se d. o.) - An, hand., utmärker i bokföring kreditorn - Ana, i sammansättningar: upp, uppåt, ofvanpå, öfver - -ana (-iana), en latinsk ändelse - Anabæna, bot., växtsläkte - Anabaptister l. Vederdöpare kallades flera revolutionära och fanatiska rörelser - Anabas, zool. Se Klätterfisken - Anabasis. Se Xenofon - Anabios, bot., växter som skenbart torra kunna bibehålla sin vitalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1559) och framförallt Oeuvres de Plutarque (1559
–72), som i likhet med de öfriga ofta tryckts om,
bl. a. af Brotier och Vauvilliers (1783–87) och af
Clavier (1801–06).
Amyot [amiå’], Joseph, lärd fransk jesuit
och missionär, f. 1718 i Toulon, d. 1794 i
Peking, tillbragte större delen af sin lefnad
(1751–94) som missionär bland kineserna och
var en af de förste, genom hvilka man fick
noggrannare underrättelser om de östasiatiska
folken. Resultaten af hans forskningar finnas
nedlagda i det stora arbetet Mémoires concernant
l’histoire, les sciences et les arts des chinois
(utg. af A. Rémusat 1776–1814). Hans Dictionnaire
tatar-mantchou-français utgafs 1789 af Langlès.
J. H. B.*
Amyotrofi (af grek. nekande a, mys, muskel,
och trofe, näring), muskelförtvining.
Amyraldism. Se Amyraut.
Amyraldus. Se Amyraut.
Amyraut [amirå’], lat. Amyraldus, Moses, fransk
reformert teolog, f. 1596 i Bourgueil i Touraine,
blef 1633 teol. professor vid universitetet i Saumur
och dog 1664. Genom sin andes öfverlägsenhet blef
han snart en af de förnämsta prydnaderna vid detta
universitet. Mesta uppseendet väckte han dock genom
sin där framställda lära om en s. k. universalismus
hypotheticus, eller att Gud beslutat frälsa
alla människor, så vida de trodde på Kristus,
men att Han förlänade trons gåfva endast åt vissa
utkorade. A., som därigenom trodde sig mildra den
kalvinska predestinationslärans hårdhet, rönte
ett häftigt motstånd af den reformerta kyrkans
ortodoxer, och samma kyrkas sista symboliska bok,
den s. k. Formula consensus, (utg. 1675, efter
hans död), var hufvudsakligen riktad mot hans
lära, den s. k. amyraldismen. I ett mycket stort
antal skrifter utvecklade A. närmare sin lära,
och äfven på andra områden gjorde han sig känd
som en af den reformerta kyrkans ypperste och
lärdaste teologer. Han ifrade varmt för en union
mellan den reformerta och den lutherska kyrkan.
J. H. B.*
Amyrideæ, bot. Se Burseraceæ.
Amyris L., bot., växtsläkte af
nat. fam. Rutaceæ, innefattande på balsam
rika träd eller buskar från Västindien och
den tropiska delen af Amerika. Västindiskt
rosenträ, skattadt som ett värdefullt virke,
lämnas af A. balsamifera L. Se äfven Protium.
LDT.*
Amöblemang, vanligare möblemang (se d. o.).
An, hand., utmärker i bokföring kreditorn och står
i samma betydelse som kredit. Dess motsats är per
(debitorn, debet). Bruket af
An och Per börjar nu mer och mer bortläggas,
särskildt i enkla bokhålleriet, där orden äro onödiga.
I engelskan nyttjas to och by, i italienskan a och da.
RM.
Ana (grek.), egentl. "på, uppå"; i sammansättningar:
upp, uppåt, ofvanpå, öfver; äfven ett upprepande,
en omändring, förbättring. – På recept, där det ofta
tecknas a eller aa, betecknar ana: lika mycket af
hvardera slaget (af ingredienserna i ett läkemedel).
-ana (-iana), en latinsk ändelse, som, tillagd ett
personnamn, betecknar en samling yttranden, litterärt
strögods, anekdoter o. s. v., hvilka hafva afseende
på egaren af det ifrågavarande namnet eller hänföras
till honom såsom upphof: Bellmaniana, Fahlcrantziana,
Voltairiana. Fr. o. m. samlingen Scaligerana (1666)
blefvo dylika arbeten vanliga i många länder. Tessin
och Tessiniana (1819) är ett af de få i Sverige
tryckta. Almquistiana (1892) utgör en förteckning på
de tryckta arbeten, som författats eller utgifvits
af släkten Almquists medlemmar. Äfven lokalnamn
få stundom denna ändelse, t. ex. Stockholmiana
(smånotiser o. d. rörande Stockholm). Jfr Namurs
"Bibliographie des ouvrages publiés sous le nom d’Ana"
(1839) och Mohrs "De la bibliographie des Ana"
(1882), bägge utg. i Bruxelles.
Anabæna, bot., växtsläkte af prov. Myxophyceæ, af
hvilket flera arter förorsaka "vattnets blomning" i
våra insjöar. Jfr Azolla och Blomning (Vattnets).
G. L-M.
Anabaptister (af grek. anabaptizein, döpa på
nytt) l. Vederdöpare kallades anhängarna af flera
under reformationstiden uppkomna revolutionära
och fanatiska rörelser, hvilka bl. a. förkastade
barndopet såsom ogiltigt och yrkade, att hvarje
rätt kyrkomedlem borde döpas om igen. Deras ideal
af ett de heliges samfund, inom hvilket kyrka och
stat skulle sammansmälta, ledde flerstädes till
hårda konflikter med den kyrkliga och borgerliga
ordningen. Det revolutionära svärmeriet vann
stor utbredning i Tyskland, Österrike, Schweiz
och Nederländerna. 1533 slogo sig hela skaror af
dessa svärme-andar ned i staden Münster, Westfalen,
under anförande af en bagare, Johann Mathyszoon från
Haarlem, och en skräddare, Johann (Bockhold) af
Leiden, hvilka utgåfvo sig för profeter, förjagade
stadens öfverhet och proklamerade upprättandet af
ett nytt tusenårigt Messiasrike, hvars herravälde
skulle omfatta hela världen. Sedan detta münsterska
Messiasrike, inom hvilket både gudomlig och mänsklig
lag på det skändligaste trampades under fötterna,
blifvit tillintetgjordt 1535 och Johann af Leiden,
som låtit utropa sig till detta rikes konung,
s. å. blifvit dödad, blefvo anabaptisterna utsatta för
häftiga förföljelser. En f. d. katolsk präst,
Menno Simonis, uppträdde då såsom de förtryckte
anabaptisternas räddare. Han slöt sig till deras
parti, lät själf döpa om sig och förvandlade dem
efter hand från fanatiska svärmare till en ordnad
sekt med strängt sedliga grundsatser. Han gaf dem
äfven ett ordnadt lärobegrepp, som i allt väsentligt
öfverensstämde med den reformerta kyrkans bekännelse,
skiljande sig därifrån endast genom förkastandet
af barndopet och uppfattningen af kyrkan såsom ett
samfund af idel heliga. Förändringen sträckte sig
äfven till namnet. Anabaptisterna kallade sig nämligen
nu efter sin nye ledare mennoniter och fingo
under detta namn 1626 religionsfrihet i Nederländerna
och sedan äfven i Tyskland och England. Med
baptisterna ega anabaptisterna ingenting annat
gemensamt än förkastandet af barndopet. Se Cornelius,
"Geschichte des münsterschen aufruhrs" (1855–60).
J. H. B. (J. HDR.)
Anabas, zool. Se Klätterfisken.
Anabasis (grek., af ana, uppåt, och basis,
marsch). Se Xenofon.
Anabios (af grek. ana, åter, och bios, lif),
bot., det förhållande hos vissa växter, att de,
ehuru skenbart fullkomligt torra, under lång tid kunna
bibehålla sin vitalitet och vid befuktning åter lefva
upp. Sådana växter kallas anabiotiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
