Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Analog - Analogi, ett tings likhet med ett annat - Analogi. 1. Log. - Analogi. 2. Teol. - Analogi. 3. Språkv. - Analogi. 4. Jur. - Analogi. 5. Mat. - Analogi. 6. Zool. och bot. Se Affinitet och Frändskap - Analogia fidei (lat.), trons analogi. Se Analogi 2 - Analogi-bevis. Se Analogi 1 - Analogi-bildning, språkv. Se Analogi 3 - Analogister. Se Analogi 3 - Analogon (se Analog), något liknande - Analys, upplösning, sönderdelning - Analys. 1. Log. - Analys. 2. Mat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proportion), i enlighet med förnuftet, öfverensstämmande
med riktiga förhållandet; i vissa hänseenden
öfverensstämmande, likartad, proportionell.
Analogi (jfr Analog), ett tings likhet med ett
annat, inbördes likhet.
1. Log. Analogi-bevis är namnet på ett bland
sannolikhetsbevisen. I detta sluter man på
följande sätt: Om många egenskaper hos ett föremål
återfinnas hos ett annat, så är det sannolikt, att
det förras öfriga egenskaper äfven skola tillkomma
det senare. Ett bevis af detta slag använde Franklin
1749, då han på grund af elektricitetens och blixtens
likhet i flere afseenden drog den slutsatsen, att
blixten liksom elektriciteten måste hafva egenskapen
att attraheras af uppstående metallspetsar,
hvilket analogislut ledde honom till upptäckten
af åskledaren.
G. S.*
2. Teol. Med den heliga skrifts analogi
förstå lutheranerna den öfverensstämmelse i
huvudsynpunkterna, som antages förefinnas såväl i
hvarje särskild bok i bibeln som ock i bibelns lära
i dess helhet, och hvaraf följer den grundsatsen,
att dunklare ställen få sin förklaring af de
tydligare. Antagandet af en sådan analogi stöder
sig dels på inspirationsläran: den helige Ande kan
icke förneka eller motsäga sig själf; dels ock på
den åskådningen, att hvarken en enskild författare
rimligtvis kan anses hafva hvarandra principiellt
olika meningar, ej heller de olika böckerna i sin
helhet såsom varande en historisk utveckling ur
hvarandra och af det religiösa medvetandet böra
kunna stå i någon väsentlig motsats till hvarandra,
om än uttryckssätten kunna, på olika tider skifta
och uppfattningen af sanningen bryta sig i flere
strålar. – Med trons analogi menas sammanhanget och
öfverensstämmelsen emellan de särskilda ur bibeln
hämtade troslärorna.
G. O. L.*
3. Språkv. I den klassiska språkforskningen
har termen analogi spelat en betydande roll.
I sammanhang med och som en fortsättning af den gamla
striden mellan de grekiske filosoferna, huruvida det
mänskliga språket uppkommit genom naturnödvändighet
(fysei) eller genom godtycklig öfverenskommelse
(thesei), utvecklade sig nämligen och fortgick
under tiden 300 f. Kr.–100 e. Kr. en häftig strid
mellan grekiska, senare äfven latinska, filosofer och
grammatiker, hvarigenom de delades i tvenne läger,
analogisternas och anomalisternas. De förre,
med den alexandrinske kritikern Aristarchos
i spetsen, antogo öfverensstämmelse mellan ord och
begrepp samt en sträng regelbundenhet (analogi) vara
språkbildningens främsta principer, medan de senare
antogo omotsvarighet mellan ord och begrepp, mellan
det språkliga uttrycket och tankeinnehållet, samt
slutligen upphöjde oregelbundenheten (anomalien)
till språkbildningens högsta princip. I Rom indrogos
de främste skriftställarna i striden, som också
ledde till en noggrann genom forskning af de klassiska
språkens grammatik och till utbildandet af ett helt
system af grammatiska regler. Striden kan än i
dag spåras vid läsningen af de grekiska och latinska
grammatikerna, hvilkas hufvudregler äro utdrag
af analogisternas språklagar, medan undantagen äro
tagna från anomalisternas motskäl. I modern
språkvetenskap menar man med analogi
eller analogibildning i motsats till ljudlag och
ljudlagsenlig bildning en sådan ljudförändring af
ett ord, hvarigenom detta bringas i fullständig
eller delvis ljudlikhet med ett i betydelse eller
satsfunktion närstående ord. Förändringar af detta
slag bidraga i hög grad till regelbundenheten
inom ett språk. Emedan deras psykiska förklaring
är idéassociationer, har man äfven kallat dem
"associationsbildningar". Hit höra bl. a. sådana
förändringar, som då äldre svenskt krupo
(preteritum plur. af krypa) blir kröpo på grund
af betydelselikheten med sing. kröp, eller då
gen. kvinna byts ut mot kvinnos och detta mot kvinnas
på grund af den syntaktiska likheten med mans och
associationen med nom. kvinna. Man nyttjar äfven
termen "falsk analogi" för formändringar, hvilka
bero på en (språkvetenskapligt) oriktig association.
FR. L-R. (R-N B.)
4. Jur. Inom rättsvetenskapen förstår man med
lagens analogi tillämpning af en lags bestämmelser
på sådana fall, hvilka lagstiftaren väl ej afsett
vid lagens stiftande, men hvilka äro i juridiskt
afseende alldeles likartade med det, hvarom lagbudet
handlar. I det dagliga lifvet förekomma nämligen så
mångfaldiga och växlande rättsförhållanden, att det
för lagstiftaren ej är möjligt att gifva uttryckliga
bestämmelser för hvart och ett af dem i lagen. Därvid
gäller den bekanta rättsregeln ubi eadem ratio legis,
ibi eadem dispositio, d. v. s. "hvarest grunden
till lagens bestämmelse förefinnes, där gäller
stadgandet". – Inom straffrätten är tillämpningen
af lagens analogi inskränkt genom rättsregeln nulla
poena sine lege, "intet straff utan ett stadgande
därom i lagen". I hvilken utsträckning lagens
analogi må användas inom strafflagstiftningens område
jfr Hagströmer "Svensk straffrätt" 1. s. 48 ff.
L. A.
5. Mat. Dels öfverensstämmelsen emellan vissa
storhetsförhållanden, dels formlerna för tvenne
förhållandens likhet, t. ex. a:b = c:d (jfr
Proportion).
6. Zool. och bot. Se Affinitet och
Frändskap.
Analogia fidei (lat.), trons analogi. Se Analogi 2.
Analogi-bevis. Se Analogi 1.
Analogi-bildning, språkv. Se Analogi 3.
Analogister. Se Analogi 3.
Analogon (se Analog), något liknande.
Analys (grek. analysis), upplösning, sönderdelning,
utveckling.
1. Log. Analys eller analytisk metod kallas
det vetenskapliga förfarande, då man för medvetandet
särskiljer de olika egenskaperna hos ett föremål,
för att dymedelst finna en egenskap, genom hvilken
de öfriga kunna förklaras. Denna metod innefattar
således en återgång från det sammansatta till det
enklare, från det faktiskt gifna till det nödvändiga,
från följd till grund. Det motsatta förfaringssättet
benämnes syntes eller syntetisk metod. Ingen
vetenskap låter utveckla sig utan användning af båda
dessa metoder, om också framställningen af densamma
kan vara öfvervägande analytisk eller syntetisk.
G. S.*
2. Mat. En matematisk vetenskap, som skiljer
sig från algebran (se Algebra) däruti, att
oändlighetsbegreppet och det härmed på det närmaste
sammanhängande begreppet "gränsvärde" här spelar
en hufvudroll. Man studerar de förhållanden,
som uppkomma, när ett oändligt antal operationer
utföras på vissa kvantiteter. – Archimedes torde
vara den förste store matematiker, som haft en klar
föreställning
Tryckt den 7/12 03.
1 b. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
