Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anarkism, en mot hvarje form af statsvälde fientlig riktning - Anarkist, befordrare af regeringslöshet och laglöshet - Anarrhichas, zool. Se Hafkatt - Anartri, oförmåga att frambringa artikulerade ljud - Anas, zool. Se Andfåglar och Anka - Anas, det latinska namnet på Guadiana - Anasarka, hudvattensot - Anastaltisk, tillbakadrifvande; blodstillande - Anastas, uppståndelse, återuppståndelse - Anastasia, namn på flere helgon - Anastasia. 1. Anastasia den yngre - Anastasia. 2. En grekinna som likaledes var af hög börd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen ingrep strängt och undertryckte
rörelsen. – I Frankrike infördes anarkismen genom
den ryske revolutionsmannen furst P. A. Kropotkin
(upphofsman till den inflytelserika anarkisttidningen
"La révolte") och geografen Elisée Reclus, hvilka från
1880 vunno arbetarekretsar i Lyon och Paris för sina
teorier. En rik anarkistlitteratur af tidningar och
flygskrifter uppspirade från midten af 1880-talet
där såväl som i de andra romanska länderna samt i
England och Amerika. I Paris inträffade i mars och
april 1892 ett antal delvis förhärjande explosioner,
åvägabragta af anarkister, med den påföljd att
befolkningen greps af panik. Äfven sedan det värsta
odjuret bland våldsmännen, Ravachol, afrättats,
fortforo attentaten. 10 dec. 1893 kastade Vaillant en
dynamitbomb ned i deputeradekammaren under pågående
sammanträde, och 24 juni 1894 mördade den italienske
anarkisten Caserio franska republikens president,
Carnot, vid invigningen af utställningen i Lyon. –
Äfven Belgien har varit skådeplats för åtskilliga
attentat. – I Spanien reste anarkismen hufvudet
redan under revolutionsåret 1873 och fick t. o. m. i
sitt våld flere af de södra städerna, men resningen
kufvades af Castelar; dock gaf staden Cartagena sig
först efter en längre belägring. I detta land är
en stor del af den organiserade arbetarerörelsen
genomsyrad af anarkism. Ett försök till attentat
mot deputeradekammaren i april 1892 förebyggdes
lyckligen. 7 nov. 1893 utförde anarkister en ohygglig
våldsbragd genom bombkastning i Liceo-teatern i
Barcelona, hvarvid 23 människor dödades och mer
än 50 skadades. I Barcelona gjordes 7 juni 1896
bombattentat mot en procession, hvarvid många
personer dödades eller sårades. 8 aug. 1897 föll
ministerpresidenten Canovas del Castillo offer för
ett anarkist-attentat, begånget af en italienare. –
Äfven hos Italiens stads- och jordbruksarbetare
sköt anarkismen tidigt rötter. Det var uti Italien,
med dess sociala elände, som anarkismen (1876)
inträdde i sitt kommunistiska skede (förut hade den
trott på ett slags lönesystem). Där timade under
1894 flere attentat, bl. a. ett misslyckadt mot
konseljpresidenten Crispi, och 29 juli 1900 mördades
konung Umberto själf af anarkisten Bresci. – Schweiz
var ett skyddadt tillhåll för anarkister, tills
österrikiska kejsarinnan Elisabet 10 sept. 1898
nedstacks i Genève af anarkisten Luccheni. –
Jämförelsevis lugnt har London haft det, ehuru denna
stad utgör samlingsplats för utländska anarkister,
som där känna sig mindre otrygga på grund af den gamla
politiska asylrätten. Kropotkin, som utgör rörelsens
förnämsta intellektuella kraft, har länge varit bosatt
där, och den s. k. Autonomy-club är där anarkisternas
föreningspunkt. – I Nord-Amerika åstadkom Mosts
agitation åtskilligt anarkistiskt oväsen, framför
allt i Chicago. Sammanstötningar med polisen egde
där rum 1886, hvarefter regeringen förfor strängt mot
våldsmännen. Äfven i Buffalo, Cleveland, Detroit och
Paterson sammangaddade anarkister sig alltmera, och 6
sept. 1901 blef Förenta staternas president Mac Kinley
vid panamerikanska utställningen i Buffalo lömskt
sårad till döds af anarkisten Czolgosz.
I allmänhet hafva gällande lagar visat sig vara
tillräckliga till att straffa, om än ej hämma, dylika
illgärningar. I Tyska riket utfärdades emellertid 9
juni 1884 en lag om tukthus- eller dödsstraff för
attentat med sprängämnen, i Frankrike (där anarkismens
läror nästan som en modesak funnit genljud hos
flere bemärkta författare) stadgades 1892 dödsstraff
för sådant brott, och i samma land stiftades 1893
och 1894 lagar mot anarkistiska stämplingar. Lagar
mot dylika attentat antogos i England redan 1883,
i Österrike 1885, i Belgien 1886, i Schweiz 1894,
i Spanien och Italien s. å. I aug. 1894 antogs af
Nord-Amerikas förenta staters kongress en särskild
anarkistlag och 10 juli 1902 en lag, enl. hvilken
attentat mot främmande sändebud och ministrar straffas
med döden. En internationell anti-anarkist-kongress
sammanträdde 1898 å regeringarnas vägnar i Rom,
men ledde icke till andra resultat än beslut om
enhetlig samverkan af staternas polis och strängare
öfvervakande af notoriska anarkister.
Anarkismen öfverensstämmer med socialdemokratien
däri, att bägge hata och bekämpa den nuvarande
samhällsordningen såsom ensidigt gynnande de
besuttna klasserna och utsugande för arbetarna
samt fordra upphäfvande af de bestående borgerliga
produktions- och egendomsförhållandena, hvaremot de
"vetenskaplige" anarkisterna skarpt utdöma Marx’ af
socialisterna besvurna värdeteori (enligt hvilken en
varas bytesvärde bestämmes af den till dess produktion
nödiga arbetsmängden) samt den därpå fotade utopien
om ett rättvist lönesystem. Tydligast skilja sig de
två riktningarna i afseende på målen. I anarkismen gör
den ytterligaste individualism sig gällande såsom en
förklarlig reaktion mot den drömda socialiststatens
starka centralisation och tvångsordning i ekonomiskt
afseende. Gentemot denna häfdar anarkismen med
fanatisk styrka själfstyrelsens, initiativets och
individualitetens rätt. Dessutom tillåter och förordar
anarkismen, i olikhet med socialdemokratien, attentat
såsom det viktigaste agitationsmedel, egnadt att
"väcka de lägre arbetareklasserna ur deras försoffning
och intellektuella dvala".
I de mest olika länder utgifvas nu sammanlagdt
omkr. 100 anarkistiska tidskrifter. – Jfr uppsats af
G. Steffen i "Ord och bild" (1894) samt tyska arbeten
af Mackay (1891; folkuppl. 1893), Zenker (1895),
Seuffert (1899) och Eltzbacher (1900).
E. F-T.
Anarkist (se Anarki), befordrare af
regeringslöshet och laglöshet; anhängare af anarkismens
grundsatser. – Adj.: Anarkistisk.
Anarrhichas, zool. Se Hafkatt.
Anartri (af grek. nekande an och arthron, led),
oförmåga att frambringa artikulerade ljud.
Anas, zool. Se Andfåglar och Anka.
Anas, det latinska namnet på Guadiana.
Anasarka (af grek. ana, på, och sarx, kött),
hudvattensot.
Anastaltisk (af grek. anastallein, drifva tillbaka),
tillbakadrifvande; blodstillande.
Anastas (grek. anastasis), uppståndelse,
återuppståndelse.
Anastasia, namn på flere helgon. 1. Anastasia
den yngre, en rik och förnäm kristen romarinna,
som led martyrdöden år 304, under diokletianska
förföljelsen, och hvilkens åminnelsedag firas 25
dec. – 2. En grekinna, som likaledes var af hög börd
och hvars dödsdag firas 10 mars. Från Konstantinopel,
där hon först vistades, flydde hon till ett kloster
i Alexandria, för att undgå kejsar Justinianus’
enträgna hyllning, och tillbragte där, förklädd
till munk, en tid af 28 år – intill sin död, 567.
J. H. B.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
