Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anderson, Hedda Elisabet, född Freudenthal, pedagogisk skriftställarinna - Anderson, Joseph, skotsk arkeolog - Andersen, Oskar Leonard, bataljmålare - Andersen, Rasmus Björn, nordamerikansk skriftställare - Anderson, John Fredrik, svensk-amerikansk brobyggare - Anders Persson på Rankhyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolan (5 bd, 1900) och andra för barnens
nöjesläsning afsedda smärre böcker.
Anderson [ä’nd*s*n], Joseph, skotsk arkeolog,
f. 1832, sedan 1870 föreståndare för antikvariska
nationalmuseet i Edinburgh, har utgifvit
"Orkneyinga saga" (1873) samt författat Scotland
in early christian and in pagan times (4 bd,
1881–86) och en mängd uppsatser i skotska
fornforskaresällskapets handlingar. Han blef 1891 ledamot
af Vitt. hist. o. ant. akad. i Stockholm.
Andersen, Oskar Leonard, bataljmålare, f. i
Stockholm 1836. Från sitt 13:e år för sitt uppehälle
hänvisad till sig själf, egnade han sig i början åt
litografien, men var 1853–55 elev vid Akademien för
de fria konsterna och vann 1864 kungl. medaljen för
en målning Guslaf Adolf i slaget vid Meve. Han begaf
sig därefter till Düsseldorf, där han studerade på
Camphausens ateljé. Det egentliga ämnet för hans
framställningar blef hästens karakteristik, och
hästar förekomma alltid, äfven i hans historie-
och bataljmålningar, hvilka vanligen skildra
episoder ur Gustaf II Adolfs krigshistoria. En af
hans första taflor var Erik Väderhatt (inköptes af
Karl XV. nu i Örebro museum). Därjämte må nämnas
Kavalleripost som anfalles och Tilly efter slaget
vid Leipzig. Äfvenledes försökte han sig som
akvarellist (hästar och landskap). Förträffliga
äro hans litografiska Studier af hästar och hundar
(1867). Hans kraft försvagades af en ihållande
sjuklighet, som 1868 dref honom till själfmord.
(G-G N.)
Andersen [ä’nd*s*n], Rasmus Björn, nordamerikansk
skriftställare, f. 1846 i Wisconsin, son af en norsk
utvandrare, var 1875–84 professor i skandinaviska
språk vid Wisconsin-universitetet i Madison och
1885–89 Förenta staternas minister resident och
generalkonsul i Köpenhamn. Han har i åtskilliga
skrifter sökt göra den fornnordiska odlingen känd
i Amerika. Bland A:s arbeten må nämnas Den norske
maalsag (1874), America not discovered by Christopher
Columbus (s. å.; flere uppl.), Norse mythology (1875,
5:e uppl. 1887; öfversatt på flera språk) och The
first chapter of norwegian immigration (1895). Han
har därjämte öfversatt eddorna. Asbjörnsens
"Norske folkeeventyr" (Norse folk-lore-tales,
1886), Björnsons skrifter, essayer af Brandes
(1888) och V. Rydbergs "Undersökningar i germanisk
mytologi" (1889). Sedan 1898 utger han i Madison den
norsk-amerikanska tidskriften "Amerika".
Anderson, John Fredrik, svensk-amerikansk
brobyggare, f. 30 dec. 1848 i Jämshög, Blekinge
län, där hans fader var torpare, började sin bana
som vallgosse, blef sedan fabriksarbetare, befor
därefter som sjöman hafven i tre års tid och slog
sig 1869 ner i Nord-Amerikas förenta stater, där
han fick anställning vid brobyggnadsarbeten i
Nebraska. Medan han där steg till förman och vann
anseende för drift och pålitlighet, arbetade han på
fristunderna flitigt med egna studier för att ersätta
bristerna i sin skolunderbyggnad. Snart ledare för
åtskilliga större företag, begynte A. vid 35 års ålder,
då han samlat en mindre förmögenhet, äfven att
drifva ingenjörsverksamhet för egen del och bildade
med en amerikansk ingenjör Barr firman Anderson
& Barr. Bland de arbeten, som denna firma utfört,
märkas broar öfver Ohiofloden, i Cairo, i Illinois,
S:t Johnsfloden, i Jacksonville i Florida, Mississippi,
i S:t Louis, och Arkansasfloden, i Little Rock och
vid Forth Smith, samt skeppsvarf vid Siguabukten af
Karibiska hafvet och i Santiago de Cuba. Personligen
har A. ledt byggandet af flera bland världens
största broar, såsom 1881–83 den 310 m. långa
Atchafalaya-bron (hvars grundpelare ligga 35 m. under
högvattnet), öfver floden med samma namn, och 1886–88
Hawkesburybron (hvars fästen ligga 49 m. under
lågvatten) nära Sidney i Nya Syd Wales, hvarjämte
han utfört omfattande kloakarbeten i Brooklyn
samt lagt grundvalarna till den stora Washington
bron öfver Harlemfloden i New York. A. ledde äfven
arbetena vid anläggningen af den första tunneln under
Hudsonfloden, hvarvid för första gången användes ett
af honom uppfunnet system, "pilottunnel-systemet"
för underjordiska grundläggningsarbeten. A. var
äfven en tid ordförande för "Ponupo mining company"
på Cuba och för järnvägsbolaget med samma namn. Sedan
1898 är A. bosatt i Sverige, på Djursholm.
Anders Persson på Rankhyttan är ett namn,
som är nära förbundet med Gustaf Vasas. Under sin
studietid i Uppsala blef han i tillfälle att göra
bekantskap med Gustaf Eriksson (Vasa). Hemkommen
till sin fädernegård, Rankhyttan (uppkallad efter
hans farfader, bergsfrälsemannen Ranke, och belägen
inom Vika socken i Dalarna), blef han där, liksom
hans fäder hade varit, en rik och aktad bergsman och
gifte sig med Agneta Olofsdotter, efter sin moder
kallad Lillja. En dag på senhösten 1520 antog han i
sin tjänst en kringvandrande dräng, som sökte arbete
och genast fick börja med att tröska i bergsmannens
lada. Drängens ovanliga skick väckte emellertid
det öfriga arbetsfolkets uppmärksamhet. Anders,
därom underrättad, igenkände snart i honom sin forne
universitetskamrat, den nu biltog kringirrande Gustaf
Eriksson. Anders Persson egde icke nog mod att skänka
honom en fristad, utan rådde honom att, i afvaktan
på bättre tider, ofta byta om vistelseort för att
sålunda rädda sitt lif. Några månader därefter,
då Gustaf ställt sig i spetsen för dal-allmogen,
slöt sig A. till frihetskämparna och fick en plats
i Gustafs lifvakt. År 1526 utfärdade han tillika
med andra fullmäktige för menigheten i norra
Sverige en uppmaning till landets öfrige inbyggare
att motverka Sören Norrbys stämplingar. A. bidrog
äfven till att i konungens namn stilla "daljunkarens"
uppror, och att han fortfarande egde sin konungs
synnerliga förtroende, visar ett bref (april 1529),
hvari konungen begär, att han måtte använda sitt
inflytande i sin hemort, på det att det i Småland
och Västergötland upplågande missnöjet icke måtte
nå ditupp. Af samma bref synes dock äfven, att
A. blifvit förtalad hos konungen, ehuru denne icke
ville lyssna därtill. Men två år senare, då Gustaf,
för att betala rikets skuld till Lybeck, nödgades
utkräfva den bekanta klockeskatten, ställde sig
A. på de upproriskes sida och tvekade icke att
underblåsa det missnöje, som snart gaf sig luft i det
s. k. "klockupproret". Anstiftarna, och ibland dem
äfven Anders Persson, blefvo efter upprorets kufvande
förda till Stockholm för att undergå rannsakning
och dömdes 17 febr. 1534 af rådet att mista lif
och gods. Den stundom uttalade förmodan, att Anders
Persson blifvit benådad – hvilken härleder sig från
en uppgift, att år 1555 en bergsman med samma namn
omtalas såsom boende på Rankhyttan – grundar sig på
en förväxling, ty någon tid efter domens fällande fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
