Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Angoumois, gammalt franskt feodallandskap med titel af grefskap - Angra (do Heroismo), hufvudstad på ön Terceira bland Azorerna - Angra Pequena, hamn på Afrikas sydvästra kust - Angrarier. Se Angrivarier och Sachsare - Angrecum Thouars, bot., växtsläkte af nat. fam. Orchideæ - Angreppsmoment, tekn., produkten af den verkande kraften och dess häfstångsarm - Angri, stad i italienska prov. Salerno - Angrivarier, ett germanskt folk - Anguilla, zool. Se Ål - Anguilla, på grund af sin form af engelsmännen kallad Snake’s island - Anguillula aceti, zool. Se Rundmaskar - Anguis, zool., ett ödlesläkte. Se Ormslå - Anguisciola, Sofonisba, italiensk porträttmålarinna - Angularsystem, en sällan förekommande benämning på s. k. tenalj-systemet - Angurvadel, i "Fritiofs saga" namnet på Fritiofs svärd - Angus, grefskap i Skottland. Se Forfar - Angus, earl of. Se Douglas - Angöra land l. Göra an land, sjöv., från öppna sjön segla mot land för att få det i sikte - Anhalonium, bot. Se Cactaceæ - Anhalt, tyskt hertigdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den sköne till franska kronan (1307). Sedermera var
det apanage åt sidogrenar af konungahuset och blef
hertigdöme 1515 med namn efter hufvudstaden
Angoulême. Det förlänades af Ludvig XIV som
apanage till hertigen af Berry, men kom efter dennes
död (1714) under kronan.
Angra (do Heroismo), hufvudstad på ön
Terceira bland Azorerna. 11,000 inv. (1900).
Angra Pequena [pekena], "lilla bukten", hamn
på Afrikas sydvästra kust under 26° 27’ s. br.,
med låga, sandiga, vatten- och vegetationsfattiga
omgifningar. Hamnen, framför hvilken ligga några
Kapkolonien tillhöriga guanoöar, är, i sin inre del,
4–6 m. djup och fullkomligt säker; inloppet är bekvämt
och ofarligt. Bremenköpmannen Lüderitz köpte 1882
buktens omgifningar samt något senare hela kusten ned
till Oranjefloden, hvilket område 1884 ställdes under
Tysklands skydd och af hvilket sedermera kolonien
Tyska Sydväst-Afrika utvecklade sig. Hamnen kallas
numera äfven Lüderitz-bukten.
Angrarier. Se Angrivarier och
Sachsare.
Angrecum Thouars, bot., växtsläkte af
nat. fam. Orchideæ. Dit hör A. fragrans Lindl., hvars
blad, som smaka likt bittermandel och till lukten
påminna om tonkabönan (kumarin), i växtens hemland
nyttjas mot lunglidanden och under namn af Faam- eller
Faham-blad (äfven Bourbon-te) införas till Frankrike,
där de brukas som bröstte.
LDT. (G. L-M.)
Angreppsmoment, tekn., det inom en sektion af en
konstruktion resulterande momentet (d. v. s. produkten
af den verkande kraften och dess häfstångsarm) af
alla från en sida verkande yttre krafter i förhållande
till en viss punkt inom sektionen.
P. AX. L.
Angri, stad i italienska prov. Salerno, vid
järnbanan mellan Neapel och Eboli. Bomulls- och
silkes-spinnerier. 11,281 inv. (1901).
Angrivarier, ett germanskt folk, som, då det först
blef bekant för romarna, bodde på ömse sidor om
mellersta Weser, s. om chaukerna och n. v. om de
kring Harz bosatte cheruskerna. Där påträffades de
af Germanicus under hans krigståg år 16 e. Kr. och
underkastade sig då romarna. På Karl den stores
tid återfinna vi förmodligen angrivarierna under
namnet angrarier eller angarier (engrer) i
deras gamla bostäder på ömse sidor om Weser, ehuru
deras område då var utvidgadt åt s. ända till Hessen.
De utgjorde då en af det sachsiska folkets trenne
hufvudstammar, och det område, som de bebodde,
kallades Angaria (Engern).
S. F. H.*
Anguilla, zool. Se Ål.
Anguilla [ä*g*i’l*], på grund af sin form af
engelsmännen kallad Snake’s island ("ormön"),
engelsk ö bland de Små Antillerna i Västindien. 91
kvkm. 3,900 inv. (1901), En saltsjö på öns norra sida
lämnar årligen omkr, 2,550 ton salt.
Anguillula aceti, zool. Se Rundmaskar.
Anguis, zool., ett ödlesläkte. Se Ormslå.
Anguisciola [a*gvi*åla], Sofonisba, italiensk
porträttmålarinna, f. omkr. 1535 i Cremona, d. 1625.
Af samtida skriftställare och skalder prisas hon för
sin fina bildning, sin talang och sin skönhet. Hon
vistades länge vid Filip II:s hof och bodde sedan
i Genova, där hon utgjorde medelpunkten i ett utvaldt
sällskap af konstnärer och lärda, bl. a. van Dyck,
under dennes uppehåll därstädes.
(O. G-G.)
Angularsystem (af lat. angulus, vinkel),
"vinkelsystem", en sällan förekommande benämning på det
inom befästningskonsten använda s. k. tenalj-systemet.
Angurvadel, i "Fritiofs saga" namnet på Fritiofs
svärd.
Angus [ä’*g*s], grefskap i Skottland. Se Forfar.
Angus [ä’*g*s], earl of. Se Douglas.
Angöra land l. Göra an land, sjöv., från
öppna sjön segla mot land för att få det i sikte
och därigenom noggrannare bestämma fartygets
läge i sjökortet. Kallas äfven att "taga landkänning".
H. W-L.
Anhalonium, bot. Se Cactaceæ.
Anhalt, tyskt hertigdöme, bestående af ett större
och ett mindre område samt 5 små enklaver. Alla dessa
landsdelar omgifvas helt och hållet af Preussen, utom
en, som i v. stöter till Braunschweig. Arealen 2,299
kvkm. 316,085 inv. (1900), de fleste protestanter
(3,3 proc. katoliker). Största delen är slättland;
blott i s. v. stöter det till foten af Harz. Elbe
och Saale genomflyta landet. Hufvudnäringen
är åkerbruk; bergsbruk drifves i Harz (bly och
silfver), hvarjämte landet har tillgång på brunkol,
salter, kalksten, gips, sandsten, tungspat m. m.,
hvilket allt omsorgsfullt tillgodogöres. Främst
bland industrigrenar stå hvitbetssockertillverkning
samt brännvins- och öltillverkning. Hertigdömet
är deladt i fem kretsar (Dessau, Köthen, Bernburg,
Zerbst och Ballenstedt), hvilka genom kretsordningen
af 1870 ega en ordnad kommunalförvaltning. Den
nuvarande konstitutionella författningen är af
år 1872. Landtdagen består af en kammare med 36
medlemmar, valda dels af hertigen, dels af de
högst beskattade, dels af landsbygdens och dels af
städernas öfrige valberättigade. Högsta myndigheten
är statsministerium i Dessau, hvars förut skilda
departement sedan 1870 äro förenade under en
ansvarig statsminister, under hvilken sortera
finansdirektionen, afdelningen för det inre,
afdelningen för skolväsendet, konsistorium och
statistiska byrån. För rättskipningen finnas såsom
första instans 11 amtsdomstolar och 1 landgericht,
såsom andra (tredje) instans oberlandesgericht
i Naumburg. Budgeten för 1902–03 upptog inkomster
och utgifter till 28,022,500 mark. Statsskulden
var vid midten af 1901: 1,542,957 mark (aktiva
9,851,632 mark). Hertigdömet har 1 röst i
förbundsrådet och sänder 2 ombud till tyska
riksdagen. Enligt konventionen med Preussen 1867
uppställer A. ett infanteriregemente, tilldeladt 7:e
divisionen i 4:e armékåren. Hufvudstad är Dessau.
(J. F. N.)
Det anhaltska regenthusets förste med historisk
visshet kände stamfader är Esiko af Ballenstedt
(omkr. 1030), från hvilken äfven askanierna
härstamma. Hans sonson Otto var den förste,
som kallade sig grefve af Askanien. Dennes son
var Albrekt Björnen, den förste markgrefven af
Brandenburg (d. 1170), och hans sonson, Henrik I,
fick Anhalt samt nämnes 1215 som "grefve af Askanien
och furste i Anhalt". Landet delades mellan Henriks
tre söner, hvarigenom tre anhaltska linjer uppkommo:
A.-Aschersleben, A.-Bernburg och
A.-Zerbst. Första linjen utdog redan 1315, och dess
område tillföll den andra, som utslocknade 1468.
Tredje linjen delades 1396 i den albrektska och den
sigmundska, af hvilka den senare 1468 fick linjen
Bernburgs område, men själf 1473 delades i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
