Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Annaler (lat. annales, af annus, år), årsböcker - Annalin, bränd och finmalen naturlig gips - Annalist (jfr Annaler), författare af annaler - Annam l. Anam, ett under Frankrikes protektorat stående rike på Östra Indiska halfön - Annam. Historia och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka ett antal svenska notiser inflätats,
komma först "Annales sigtunenses" (1208–88),
skrifna i Sigtunas dominikankloster, och i hvilka
det danska elementet är starkt förhärskande, därpå
"Chronicon 1160–1320" (som rättare bort heta "Annales
upsalienses"), ett arbete af nästan rent svensk
karaktär och tydligen härstammande från Uppsala. I
deras spår följa ungefär ett dussin andra annaler, af
hvilka de flesta i sin nuvarande form äro författade
på 1400-talet och nära besläktade sinsemellan. Till
dessa sluta sig dock äfven sådana kalendarier, som
vi ofvan omtalat, samt diarier, eller dagböcker,
bland hvilka "Diarium vastenense" (1344–1545) såväl
genom sitt omfång som genom rikhaltigheten af sina
historiska uppgifter utgör en af de viktigaste
källorna för kännedomen om vår yngre medeltid.
De danska annalerna (hvilkas hufvudkälla är att
söka vid ärkebiskopssätet i Lund) börja kanske ett
århundrade tidigare än de svenska, men utsina också i
det närmaste redan på 1300-talet och lämna ej heller
efter sig en sådan rik krönike-litteratur, som den vi
ega i våra krönikor på modersmålet. Märkligt är dock,
att vi redan på 1100-talet, så att säga i annalernas
barndom, finna vid deras sida ett så storslaget,
vidlyftigt och konstfullt arbete som Saxos danska
historia.
Norge eger nästan ingenting i denna väg att
erbjuda. Detta förklaras däraf, att landets nationella
och politiska själfständighet så hastigt och tidigt
blommade ut, hvarigenom hufvudvillkoret för inhemska
historiska arbeten kom att saknas. – Islänningarna
däremot gjorde flere århundraden igenom annalistiska
anteckningar, ehuru dessa både trädt i skuggan för
och delvis gjorts obehöfliga genom deras intressanta,
rikhaltiga och historiskt värderika sagolitteratur.
I den moderna litteraturen nyttjas ordet annaler
äfven såsom titel på åtskilliga tidskrifter,
t. ex. "Annaler for nordisk oldkyndighet og historie"
(Köpenhamn), "Annales de chimie", "Annalen der physik
und chemie" och "Jernkontorets annaler" (Stockholm).
C. A.
Annalin, bränd och finmalen naturlig gips,
användes såsom fyllnads- och uttyngningsmedel
vid pappersfabrikationen. Namnet härleder
sig från Annenmühle i Harz, där sådan gips
förarbetas. Motsvarande produkt, erhållen genom kemisk
utfällning, kallas i England pearl hardening. De
böra på svenska benämnas naturlig och konstgjord gips.
M-NG.
Annalist (jfr Annaler), författare af annaler.
Annam l. Anam ("Söderns ro"), ett numera under
Frankrikes protektorat stående rike på Östra Indiska
halfön, begränsadt af det förr dithörande Tonkin i
n. och af Syd-Kochinkina i s. samt i v. af Kambodja
och Laos-området, som Frankrike under senare år
fråntagit Siam. Arealen uppgifves till 135,000
kvkm. Landet är ett berguppfylldt, smalt kustområde af
1,200 km. längd och 150 km. medelbredd. Kusten är rik
på små vikar; i den bergskedja, som bildar gräns mot
Laos, finnas toppar af ända till 2,175 m. höjd. På
en 1,500 m. hög platå i södra delen af landet har
franska regeringen anlagt ett sanatorium, Lang-Biang,
hvilket väl behöfves, då klimatet är mycket osundt för
européer. I kustlandet och dalarna härskar tropisk
temperatur; nederbörden faller mest oktober–mars,
då nordöstmonsunen blåser, och stiger till öfver
2,000 mm. pr år. Landet
har stora skogar, men få trakter lämpliga för
risodling. Handeln ligger nästan alldeles i kinesernas
händer. Utförselvaror äro kanel, siden, rotang,
bomull, socker och tobak. De viktigaste importvarorna
äro ris, bomullstyger, opium och papper. Hela
införseln steg 1896 till 4,2 mill. francs, utförseln
till 6,6 mill. francs. Järnvägarnas längd är 2,398
km. De viktigaste hamnarna äro Turán (Tourane),
Kuang-(Quang)-ngai och Qui-nhon. Hufvudstad är
Hué. – Invånarna äro till största delen annamiter,
hvilka äro besläktade med kineserna och liksom
dessa hafva ett enstafvigt språk. De äro små,
välskapade och vanligen magra; de förnäma kvinnorna,
hvilka aldrig utsätta sig för en solstråle, hafva en
mycket hvit hud, medan eljes hudfärgen är brungul,
ofta nästan kopparröd. Ansiktet är platt med små,
svarta ögon, medelstor mun och vid roten intryckt
näsa med stora näsborrar. I allmänhet äro annamiterna
orenliga och lukta otäckt af kokosolja, hvarmed de
insmörja kroppen. De äro föga krigiska, men mycket
grymma mot krigsfångar. Deras kultur är kommen från
Kina. I A:s bergstrakter bo några andra folkstammar,
som betecknas med namnen kha, moi,
myang och pnom.
Hela folkmängden uppgifves till 6,124,000 (1901),
däraf 300,000 katoliker (under 6 biskopar). De bildade
klasserna äro i regel anhängare af Konfutses läror,
medan den stora massan sätter sin lit till de aflidnes
andar. Äfven buddaism är ganska utbredd.
Historia och förvaltning. A:s historia
hänger på det närmaste ihop med grannländernas i
norr och söder. I äldsta tider synes A. hafva
bebotts af ett folk med indisk kultur, men sedan det
214 f. Kr. eröfrats af Kina, började kinesiskt
kulturinflytande undantränga det indiska. Åtminstone
nominellt var det sedan ett kinesiskt lydland, om
ock ofta i verkligheten oberoende, till dess en man
från Tonkin, den norra och bäst befolkade delen
af landet, vid namn Leh 1428 gjorde sig till
själfständig furste öfver Tonkin-Annam, hvarefter
1476 äfven Kochinkina eröfrades, ehuru detta land
hundra år senare blef ett till hälften oberoende
lydrike under en yngre gren af samma ätt, som regerade
i hufvudlandet. År 1777 störtades denna ätt, men
en prins af densamma, Gia-long (Sjia-long), vände
sig 1787 till Frankrike med bön om hjälp, mot det
att han afstod staden Turán samt ön Pulo-Condor
utanför Me-kongs delta samt gaf fransmännen
handelsfriheter i sitt land. Härpå insatte en fransk flotta
honom till härskare i A. Gia-long dog 1820. Då
hans efterträdare på tronen började förfölja de
kristne, begagnade sig Napoleon III däraf till att
(1858–63) eröfra Kambodja och Kochinkina. Då
på 1880-talet Europas makter grepos af begär att
utvidga sina kolonialländer, uppstod i Frankrike
tanken på att ockupera A:s nordligaste och bästa del,
Tonkin. Ett förberedande steg härtill hade tagits,
då man 1874 tilltvungit sig fri segelfart på floden
Song ka och öppnande af hamnen Quinhon i A. samt
två hamnar i Tonkin. 1882 började ett krig, som
efter blodiga strider slutade 6 juni 1884 med ett
fördrag, som gjorde Tonkin (se d. o.) till franskt
land och A. till ett lydland under Frankrike, som
representerar det inför utlandet. A. är nu en del
af Franska Indo-Kina, hvars högste styresman är en
fransk generalguvernör. Till namnet är A. dock ett
rike under egen furste, som bor i Hué,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
