Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antwerpen, fr. Anvers. 1. Hufvudstad i provinsen Antwerpen - Antwerpen. 2. Belgisk provins - Antvorskov, ett 1164 stiftadt johannit-kloster nära Slagelse - Antyllos, grekisk läkare - Antändningsmedel, krigsv. Se Förstörings-arbeten - Anu, "himmel", en af babyloniernas största gudomligheter - Anubis, egyptisk gudomlighet - Anukis (egypt. Anoket), egyptisk gudinna - Anund, namn på flere svenska furstliga personer i äldre tider - Anund. 1. A. Yngvarsson, en af Ynglingasagans Uppsalakonungar, kallad Braut-Anund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en af stadens offentliga platser. För öfrigt
märkas rådhuset (byggdt 1560, restaureradt 1581),
skyttegillets hus, det kungliga residenset, teatern
m. fl. Museum har en stor rikedom på värderika taflor,
hvaribland flera af Rubens och van Dyck. Den senares
bildstod pryder platsen framför detsamma. A. eger
sedan 1890 ett nytt museum (Palais des beaux-arts),
1876 förvärfvade det det gamla plantinska tryckeriet
(se Plantin, Chr.), som under namnet Museum
Plantin-Moretus blifvit ett offentligt museum,
och 1885 öppnades "Musée commercial, industriel
et ethnographique". Steen, en del af den gamla
borgen vid Schelde, är antikvitetsmuseum, ombyggdt
1889. Staden har vidare akademi för de bildande
konsterna, ateneum, gymnasium, flera vetenskapliga
samfund, zoologisk trädgård, krigs- och sjöhamn
samt arsenal med tillhörande storartade verkstäder.
(J. F. N.)
A. har varit en af Europas starkast befästa städer och
är fortfarande Belgiens förnämsta vapenplats. Dess
första bastionsbefästning härleder sig från Karl
V och ersattes under Napoleon I genom Carnot med
en ny befästning. Sedan staden intagits 1815 och
1830, försågs den 1847–54 med nya försvarsverk, men
dessa voro knappast färdiga, förrän staden vuxit
ut på andra sidan om desamma. Enligt Brialmonts
förslag och under hans ledning försågs därför
staden 1860–83 med nya befästningar, bestående
af enceinte med polygonalutstakning, citadeller i
n. och s. samt fortgördel. Mot n. skyddades enceinten
genom öfversvämningar, hvarför befästningen där var
enklare; de mot ö. och s. liggande anfallsfronterna
omgåfvos med 8 fort, hvarjämte 3 fort lades på andra
Schelde-stranden; i n. ö. fullständigades gördeln
med ett tolfte fort. Det dröjde emellertid ej länge,
förrän dessa 3–3,5 km. från staden liggande fort
befunnos olämpliga till skydd mot den moderna
artillerielden, hvarför man 1877 beslöt byggandet
af en yttre fortgördel, 11 fort och 6 redutter,
på 12–14 km. afstånd från enceinten. Ännu är dock
endast en del af dessa verk färdig, och fråga är
väckt om ett ytterligare framskjutande af yttre
fortgördeln. Brialmont ville dock inskränka
detta framskjutande, som skulle göras i samband
med Scheldes reglerande och anläggandet af en
frihamn, i hufvudsak till norra fronten. Mot
en fientlig forcering uppför Schelde skydda
f. n. 5 fort och batterier, af hvilka ett par äro
försedda med fasta undervattens torpedbatterier.
L. W:SON M.
2. Belgisk provins, gränsar i n. till Nordbrabant, i
s. ö. till Limburg, i s. till Sydbrabant och i v. till
Östflandern. 2,832 kvkm. 819,159 inv. (1900). Är
ett lågt, fruktbart, väl odladt och tätt befolkadt
land, genomkorsadt af kanaler och järnvägar. Det
innefattar nu tre arrondissement: Antwerpen, Malines
och Turnhout.
Antvorskov, ett af Valdemar den store 1164 stiftadt
johannit-kloster nära Slagelse på Själland. Det var
mycket rikt och ansedt, och dess prior var ofta medlem
af danska riksrådet. Hans Tausen, den mest framstående
bland de danske reformatorerna, var munk i A. Klostret
indrogs 1560 till kronan. Fredrik II, som afled där
1588, förvandlade det till kungligt slott. Senare
var det säte för en kungl. lensmand och efter 1662
för en amtman; 1705 blef godset ombildadt till ett
rytteridistrikt. 1774 såldes A. till enskild man,
som lät bryta ned
kyrkan. Sedermera har godset blifvit styckadt och
slottet (efter 1816) i grund nedrifvet. Nu är A. en
tämligen obetydlig landtegendom; men klostrets ruiner
hafva efter 1887 gräfts ut, och 1901 uppsattes en
minnessten öfver Hans Tausen.
(E. EBG.)
Antyllos, grekisk läkare, som lefde omkr. år 300
e. Kr. och blef berömd genom en metod att operera
aneurysmer. Han kände äfven metoden att operera gråa
starren.
Antändningsmedel, krigsv. Se
Förstörings-arbeten.
Anu, "himmel", en af babyloniernas största
gudomligheter. Se Babylonien.
Anubis (grekisk form af egypt. Anepu), egyptisk
gudomlighet, hvars allmänna dyrkan redan af de
äldsta monumenten finnes bekräftad. Han framställes
ursprungligen under gestalten af en sjakal; i
något senare tid har han formen af en människa
med sjakalhufvud. A. är en son af Osiris och
hans syster Neftys, hvilken sistnämnda kommit att
intaga den plats, som tillhörde Isis, Osiris’ rätta
gemål. På grund häraf hafva vi att fatta A. såsom en
representant för skymningen, hvilken naturföreteelse
inträder efter eller så att säga framgår ur solens
(Osiris’) dalande (därför "sväljde", enligt myten,
"A. sin egen fader"). I Neftys, A:s moder, hafva vi då
att se aftonrodnaden, som ju i orienten omedelbart
följes af skymning. A:s tillhåll är västern eller
graflandet, där ju ock hans manifestation eller
symbol, sjakalen, företrädesvis vistas. A. troddes
lägga hand vid de dödes balsamering, och vid den
underjordiska domen tjänstgör han såsom "introduktör"
i domssalen. A. dyrkades företrädesvis i det gamla
Lykopolis, våra dagars Assiut, och där har man
anträffat ett stort antal af sjakalmumier, vittnande
om huru lifligt hans kult på denna ort omfattades. I
yngre tid har äfven hunden fått symbolisera A., och
under denna gestalt har A. inträngt i den romerska
Isiskulten. Grekerna identifierade honom (delvis)
med Hermes, under benämningen Hermanubis.
K. P.
Anukis (egypt. Anoket), egyptisk gudinna, gemål till
guden Knufis (se d. o.) och liksom denne företrädesvis
dyrkad vid första katarakten. Hennes roll liknar
mycket Neftys’. Grekerna identifierade A. med Hestia.
K. P.
Anund, namn på flere svenska furstliga personer i
äldre tider.
1. A. Yngvarsson, en af Ynglingasagans
Uppsalakonungar. Han lät röja skog, odla och
bygga vägar, hvarför han kallades Braut-Anund,
"Väg-Anund". Under en resa skall han vid ett ställe,
som af sagan kallas Himmelshed, hafva omkommit,
enligt Snorre genom jordskred, enligt Ynglingatal för
en dråpares hand af oäkta börd, hvilken "Historia
Norvagiæ" upplyser hafva varit hans (half)broder
Sigvardus. Han var fader till Ingjald Illråde.
Tryckt den 19/1 04
1 b. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
