Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apulien (it. Puglia), landskap (compartimento) i sydöstra delen af konungariket Italien - A punta d'arco, it., mus., med stråkspetsen - Apure, biflod till Orinoco i Venezuela - Apurimac. 1. En källflod till Ucayali (se d. o.) - Apurimac. 2. Departement i sydamerikanska republiken Peru - Apus, zool. - Apyretisk, feberfri - Apyrexi, feberfritt tillstånd - Apyrisk, oförbrännelig, eldfast - Apyrit. 1. Miner. En varietet af turmalin - Apyrit. 2. (Gråkrut) Tekn. - Aq., förkortning för aqua (lat.), vatten - Aqua, vatten. -- Kem. farm. - Aquæ, namn på flere romerska städer med bad och mineralkällor - Aquæ Mariæ ("Marienbad"), ett birgittinkloster - Aquæ mortuæ (lat.). Se Aigues-Mortes - Aquæ Statiellæ. Se Acqui
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och väl odlad samt uppfylld af städer,
bl. a. Brundusium och Tarentum. Med A. förstods då
endast norra delen af det nuvarande landskapet med
detta namn; halfön mellan Adriatiska hafvet och
Tarentinska viken kallades Kalabrien. Historiska
minnen äro fästa vid nästan alla orter. Under
medeltiden betecknades ofta med namnet A. hela södra
Italien, särskildt efter den tid, då norrmannerna där
slogo sig ned. Robert Guiscard blef i 11:e årh. af
påfven gjord till hertig af A. I nyare tider utgjorde
landet en del af konungariket Neapel.
A punta d’arco [da’rkå], it., mus., med
stråkspetsen.
Apure, biflod till Orinoco i Venezuela. Den rinner
upp på Sierra de Mérida, heter i sitt öfre lopp
Uribante och upptager själf åtskilliga större och
mindre bifloder: San Domingo, Portugueza m. fl. Längd
1,580 km., hvaraf 1,406 km. äro segelbara.
Apurimac. 1. En källflod till Ucayali (se
d. o.). – 2. Departement i sydamerikanska republiken
Peru. 21,209 kvkm. 177,387 inv. (1896). Hufvudstad
Abancay.
Apus, zool., ett släkte af ordn. bladfotingarna
(Phyllopoda) inom klassen kräftdjur (Crustacea). Det
utmärker sig genom den stora, mjuka sköld,
hvilken betäcker hela kroppen med undantag af dess
bakersta ände. Hufvudet, som är sammanväxt med
denna sköld, är försedt med två sammansatta ögon
och ett oparigt midt-öga. Djuret är försedt med
40–60 benpar; elfte benparet är hos honan utrustadt
med en kapsel, i hvilken äggen upptagas. De bakre
kroppsringarna sakna ben. Hithörande former, af
hvilka några uppnå en betydligare storlek än de
andra bladfotingarna, lefva i sötvattensgölar och
mindre kärr, hvilka uttorka under sommarmånaderna;
då försvinna dessa kräftdjur stundom för flere
år, för att efter öfversvämningar eller häftiga
regnskurar åter uppträda i stora massor. Denna företeelse förklaras
därigenom att äggen i den uttorkade dyn kunna under
mycket lång tid bibehålla sin förmåga att utveckla
sig. I Sverige finnas tre arter af detta släkte.
L-E.
Apyretisk (af grek. nekande a och pyr, eld),
feberfri.
Apyrexi (af grek. nekande a och pyr, eld), feberfritt
tillstånd.
Apyrisk (af grek. nekande </i>a</i> och pyr, eld),
oförbrännelig, eldfast.
Apyrit (af grek. nekande a och pyr, eld). 1.
Miner. En varietet af turmalin. – 2. (Gråkrut)
Tekn., ett af J. V. Skoglund patenteradt röksvagt
krut, som under någon tid varit användt vid svenska
armén.
E. S-M.
Aq., förkortning för aqua (lat.), vatten.
Aqua (lat., plur. </i>aquæ</i>), vatten. – Kem. farm.
En stor mängd kemisk-farmaceutiska beredningar
kallades förr aquæ. En del kallas så ännu. Det
enklaste preparatet af detta slag är destilleradt vatten,
aqua destillata. Till dem, som bibehållit
benämningen aqua, höra vidare alla s. k. aromatiska
vatten, aquæ aromaticæ, hvilka innehålla i lösning
en mindre mängd af någon flyktig olja, som ger
vattnen den aromatiska lukten och smaken. De
officinella aromatiska vattnen bereder man genom att först
med vatten uppmjuka en viss mängd af någon
aromatisk drog och därefter i den fuktiga massan, som
inlagts i en destillationsapparat, inleda het
vattenånga, hvarvid flyktig olja öfverdestillerar med
vattenångorna och kondenseras i förlaget jämte vattnet.
Aromatiskt vatten kan äfven beredas för tillfället
genom att vatten och flyktig olja skakas tillsammans
i bestämda proportioner (a. extemporanea). Flere
sådana vatten äro upptagna i den svenska farmakopén,
såsom aqua aurantii, pomeransblomvatten, a. carvi,
kumminvatten, a. cinnamomi spirituosa, kanelvatten,
a. foeniculi, fänkålsvatten, a. menthæ piperitæ,
pepparmyntvatten, a. petroselini, persiljevatten och
a. rosæ, rosenvatten. På något afvikande sätt beredes
bittermandelvatten, a. amygdalæ amaræ. Från kemiens
äldre dagar har man med aqua betecknat mångfaldiga
enkla eller mer och mindre sammansatta flytande
blandningar och lösningar af hvarjehanda ämnen. Så
kallade man skedvatten (den vanliga salpetersyran)
aqua fortis och betecknade med namnet aqua regia,
l. regis, "kungsvatten", en blandning af vanligast
1 del salpetersyra och 2 delar klorvätesyra, hvilken
blandning eger förmågan att upplösa guld. Bland det
stora antalet lösningar, som kallades aquæ, må
endast nämnas a. Saturni l. a. subacetatis plumbici,
äfven a. plumbi, plumbica l. saturnina (= solutio
subacetalis plumbici diluta i Sv. farm.), blyvatten,
och det italienska giftvattnet a. toffana l. tofana,
som utgjordes af lika delar arsenik och kali, lösta
i aqua cymbalariæ (beredt på örten af Linaria
cymbalaria Mill.). A. toffana ansågs förorsaka en
småningom framskridande aftäring af organismen, då
det användes i små doser. Bland andra preparat, som
äfven mer eller mindre allmänt nämnas aquæ, märkas
a. calcis (solutio hydratis calcici, Sv. farm.),
kalkvatten; a. (l. solutio) chlori, klorvatten,
a. picea l. picis, tjärvatten, a. sodæ (solutio
supercarbonatis natrici), sodavatten m. fl.
Aquæ (plur. af lat. aqua, vatten), namn på flere
romerska städer med bad och mineralkällor, såsom:
A. allobrogum, sabaudicæ l. Gratianæ, nu Aix i
Savojen, A. Aureliæ, nu Baden-Baden, A. calidæ,
Vichy, A. helveticæ, Baden i Schweiz, A. mattiacæ,
sannolikt Wiesbaden, A. mortuæ, Aigues-Mortes,
A. Origines, Orense, A. pannonicæ, Baden i
Österrike, A. Sextiæ, Aix i Provence, A. solis,
Bath, A. tarbellicæ (A. Augustæ), Dax.
Aquæ Mariæ ("Marienbad"), ett birgittinkloster,
som låg nära staden ’sHertogenbosch i Nederländerna.
Aquæ mortuæ (lat.). Se Aigues-Mortes.
Aquæ Statiellæ. Se Acqui.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
