Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarbostäder, för arbetsklassen afsedda boningshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom expropriation undanrödja hälsovådliga bostäder,
äfvensom att genom s. k. zon-expropriation (se
d. o.) reglera hela områden. Så i Frankrike, Belgien,
Sachsen och framför allt i England. Den äldsta
engelska lagen, hvars upphofsman var lord Shaftesbury,
förskrifver sig från 1851. Genom Torrens’ och Cross’
bekanta lagar (1868–75) lämnades åt lokalmyndigheterna
rätt att rifva osunda byggnader och tillhålla
egaren att där uppföra lämpliga arbetarbostäder
eller ock att efter expropriation själfva uppföra
sådana. Denna rätt har genom 1890 års lag ("Housing of
the working classes’ act") i vissa fall förvandlats
till en skyldighet. Husrifningar med stöd af dess
föreskrift ha i stor skala vidtagits, exempelvis i
London, Birmingham och Liverpool. Särskildt i den
förstnämnda staden ha stora, tätt bebyggda kvarter
fullständigt omskapats, t. ex. Boundary-street-området
(se illustr. sp. 1306). För öfrigt söker man i många
olika länder, bl. a. i Sverige, att genom byggnads-
och hälsovårdsstadga samt polisföreskrifter
råda bot åtminstone för de allra svåraste
missförhållandena. Äfven genom direkt understöd –
vanligen i form af lån – har staten stundom sökt
främja bostadsfrågans lösning. I England erhålla
arbetarbostadsbolag lån mot billig ränta på 40
års amortering. Likaså på växlande villkor bl. a. i
Belgien, Preussen, Finland, Danmark, Norge
("husleiefondens" lån åt kommuner). Mycket bekanta äro de med
bidrag från Preussens bergverksförvaltning uppförda
bostäder för arbetare i kolgrufvorna i Saarbrückens
distrikt. I Sverige har "Egnahemskommittén" (1901)
föreslagit statslåns utlämnande för förvärfvande af
smärre egna-hem (se d. o.) på landet. För bostäder
åt statens egne arbetare och betjänte, särskildt
de vid järnvägarna anställde, ha stora summor
anslagits bl. a. af Tyska riket samt flere af de
enskilda tyska staterna, framför allt Preussen,
som under de senare åren till detta ändamål
användt öfver 31 mill. mark, hvaraf staten själf
byggt för 20,3 mill. och återstoden utgått som
lån till bostadsföreningar. Äfven svenska statens
järnvägsstyrelse lämnar på flere håll bostäder
åt sin betjäning (exempelvis i Göteborg i stora
husblock). Slutligen förekommer i flere länder
(England, Frankrike, Österrike m. fl.) skattelindring
för smärre bostäder, särskildt arbetarbostäder.
Att kommunerna uppföra bostäder för vissa i deras
egen tjänst anställda arbetare är åtminstone i de
större städerna ganska vanligt. Stundom understöder
kommunen äfven företag, som afse byggande af bostäder
för den arbetande befolkningen i allmänhet. Detta
sker under mycket växlande former, exempelvis
genom egen byggnadsverksamhet, såsom i London,
Glasgow, Birmingham, Strassburg, Kristiania; genom
räntegaranti eller lån åt enskilda bolag, såsom i
Lille, Florens, Kristiania, Stockholm, Göteborg;
genom tecknande af andelar i bostadsbolag, såsom
i Bruxelles, Jönköping; genom anläggning af gator,
af vatten-, kloak- och gasledningar till områden,
där arbetarbostäder skola uppföras, såsom i Liège
och Göteborg (Annedal); genom upplåtande af tomt,
antingen gratis, såsom i Florens, eller på förmånliga
villkor, såsom i Frankfurt a. M., som lämnar billiga
tomter under förbehåll att husen uthyras endast till
barnrika familjer, och i Stockholm, där bl. a. billig
byggnadsplats upplåtits för "Stockholms arbetarhem"
(se nedan).
I fråga om privata åtgärder märkas i främsta
rummet bostadsföreningarna. Dessa äro af två slag:
sådana, som endast lämna medlemmarna lån, och
sådana, som bygga själfva. Stundom ära de verkliga
själfhjälpsföreningar, bildade af arbetare genom
inbetalning af en viss afgift i veckan eller månaden
för byggande af smärre hus, som småningom förvärfvas
af den enskilde arbetaren; stundom ha de mera
karaktären af vanliga byggnadsbolag. Vidare märkas
filantropiska stiftelser och s. k. allmännyttiga
bolag med ingen eller begränsad utdelning; åtgöranden
af enskilda reformvänner, liksom ock af arbetsgifvare,
som uppfört arbetarbostäder antingen uteslutande
i människovänligt syfte eller därjämte i affärens
intresse för att försäkra sig om en stam af kunniga,
på platsen bofasta arbetare. Slutligen ha äfven
spekulativa bolag icke utan framgång egnat sig åt
arbetarbostadsreformen. – I det följande kan endast
göras några korta antydningar om denna mångskiftande
privata verksamhet i olika länder.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
