Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetsstuga (för barn), ett slags praktisk skola - Arbetstid. Se Arbetarfrågan (sp. 1331-32), Fabrikslagstiftning och Normalarbetsdag - Arbets-transmission, maskinb. - Arbets-tryck. 1. Tekn. Det högsta tillåtna tryck (t. ex. i en ångpanna) - Arbets-tryck. 2. Konstt. Sådant afdrag af graverade eller etsade plåtar - Arbetsvals, text. Se Kardning - Arbetsöfverföring (äfven, ehuru mera oegentligt, Kraftöfverföring) - Arbil, stad i turkisk-asiatiska vilajetet Bagdad - Arbin, Axel Magnus von - Arbiter l. Arbitrator (lat.), skiljeman, kompromissarie - Arbitrage, fr. (af lat. arbitrium), utslag af skiljedomare - Arbitrageur, fr., person, som verkställer arbitrage (se d. o.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetsstugan i Sverige började sin verksamhet (på initiativ
af fru A. Retzius, f. Hierta) i Adolf Fredriks
församling i Stockholm i jan. 1887. Sedan dess hafva
i hufvudstaden upprättats ytterligare 10 sådana
anstalter, alla med stöd af anslag från "Stiftelsen
Lars Hiertas minne" samt med understöd af
kommunen (25,000 kr. för år 1903) och församlingarna
(fria lokaler och delvis penningbidrag). Sammanlagdt
1,774 barn åtnjöto 1902 undervisning i hufvudstadens
arbetsstugor. Hvarje arbetsstuga har sin egen
styrelse, som representeras i en för Stockholm bildad
centralkommitté. I samband med
arbetsstugeverksamheten har de senare åren anordnats utsändning till
landsorten af s. k. feriebarn, hvilka gratis under
4–8 veckor mottagits af bondfamiljer m. fl. I det
öfriga Sverige har arbetsstugeidén med stor
framgång utvecklats, i det f. n. (1904) 50 arbetsstugor där
upprättats. För utbildande af föreståndarinnor och
lärarinnor anordnas årligen i Stockholm lärokurser, i
hvilka äfven åtskilliga utlänningar deltagit. Vid
utställningen i Paris år 1900 tillerkändes fru A. Retzius
guldmedalj för ett stort planschverk,
"Modellsamlingar från svenska arbetsstugor för barn". Se vidare
A. Retzius, "Arbetsstugor för barn, en
sammanfattande framställning af arbetsstugoverksamheten i
Sverige" (1897).
C. O. S.
Arbetstid. Se Arbetarfrågan (sp. 1331
–32), Fabrikslagstiftning och
Normalarbetsdag.
Arbets-transmission, maskinb., ledningar för
öfverförande af mekaniskt arbete. Till sådana höra
axelledningar med sina lager och kopplingar,
kugghjuls- och friktionshjuls-växlar, rem- och
linledningar, vefrörelser m. m.
W. H.
Arbets-tryck. 1. Tekn. Det högsta tillåtna tryck
(t. ex. i en ångpanna). – 2. Konstt. Sådant afdrag af
graverade eller etsade plåtar, som kopparstickaren
eller etsaren tid efter annan tager under arbetets
fortgång. Oegentligt kallas äfven dylika afdrag
proftryck, en benämning, som endast bör tillkomma
profafdrag från den färdiga plåten. Arbets-tryck äro
mycket begärliga för samlare af gravyrer.
A. T–G.
Arbetsvals, text. Se Kardning.
Arbetsöfverföring (äfven, ehuru mera oegentligt,
Kraftöfverföring) användes i stor omfattning
inom industrien, dels för fördelning af mekaniskt
arbete till drifvande af olika maskiner inom
industriella verk, dels för öfverföring af arbete från en
aflägse liggande kraftkälla till en förbrukningsplats.
Arbetsöfverföring eger rum dels medelst rent
mekaniska anordningar, dels hydrauliskt eller pneumatiskt,
dels medelst elektricitetens tillhjälp. Mekaniska
anordningar för ändamålet äro de vanliga
axelledningarna, remmar, linor och dylika organ.
Mekanisk arbetsöfverföring på större afstånd sker vanligen
genom linledningar. Intressanta äro de äldre
mekaniska anordningar, som länge begagnats i våra
bergslagsdistrikt, de polhemska s. k. "konstgångarna",
ett system af trähäfstänger, som genom en fram- och
återgående rörelse öfverföra arbete ofta på långa
afstånd, vanligen från ett vattenfall för drifvande af
grufpumpar och dylikt. – Hydraulisk arbetsöfverföring
(med tryckvatten eller olja) användes för vissa
specialändamål, såsom då stor kraft och jämförelsevis mindre
hastighet erfordras, bland annat för vissa väg- och
vattenbyggnadsarbeten, för manövrering af
kanontorn m. m. Pneumatisk arbetsöfverföring (med
komprimerad luft) användes i stor utsträckning bl. a. för
borrmaskiner vid bergsprängning. – Den elektriska
arbetsöfverföringen användes numera i allt större
utsträckning dels för arbetsfördelning, dels framför allt
för öfverföring på långa afstånd, för hvilket fall den
särskildt väl lämpar sig. I Sverige äfvensom i
Schweiz och Amerika har den redan fått en
storartad användning för tillgodogörande af
vattenkraften för industriens behof (se vidare Elektrisk
arbetsöfverföring).
A. E–M.
Arbil, stad i turkisk-asiatiska vilajetet Bagdad,
emellan Tigris’ bifloder Stora och Lilla Zab. A. är
det forna Arbela (se d. o.).
Arbin, Axel Magnus von, ingenjörofficer,
f. 1717 i Stockholm, deltog som löjtnant vid
fortifikationen i det finska kriget 1741 och såsom major
i det pommerska 1757–62, under hvilket han
utmärkte sig både som ingenjör och soldat. Det då
i Sverige rådande partiet hindrade likväl hans
befordran. Emellertid adlades han 1761 af tyske
kejsaren och 1762, efter krigets slut, äfven af Adolf
Fredrik. 1773 blef han generalkvartermästare och
direktör för fortifikationen. 1773 och 1782 var han
preses i Vetenskapsakademien, af hvilken han blifvit
ledamot 1772. Han tog såsom generallöjtnant afsked
ur krigstjänsten 1784 och dog 1791. – Under
pommerska kriget upprättade A. en för sin tid vacker
och utförlig Rekognosceringskarta öfver såväl svenska
Pommern med Rügen som den del af preussiska
Pommern, där armén agerat. Bland de få skrifter
han efterlämnade må här nämnas det värdefulla
tjänstgörings-reglemente för fortifikationen, hvilket
trycktes i Greifswald 1761 under titeln En svensk
ingenieurcorps uti fält, med dess tillhöriga sysslor,
samt de i Vet. akad. handl. 1773 och 1783 tryckta
presidii-talen om Kungl. svenska
fortificationsstatens inrättning. Biogr. af G. W. af
Tibell.
(L. W:SON M.)
Arbiter l. Arbitrator (lat.), skiljesman,
kompromissarie, Arbiter bibendi (lat.),
"dryckes-konung", hos romarna den person, som presiderade
vid ett dryckesgille. Han valdes genom lottkastning
och benämndes äfven rex (magister) convivii, hos
grekerna symposiarchos.
Arbitrage [-tra*], fr. (af lat. arbitrium), utslag
af skiljedomare, ungefärlig uppskattning. Som
handelsterm betecknar ordet numera en jämförelse mellan
de vid olika börser eller handelscentra rådande
kursskillnaderna, och man använder det nu för tiden
knappast annat än i fråga om växel-, penninge- och
fondregleringar, där frågan gäller om hvar man kan
billigast köpa eller med största fördel afyttra dylika
valutor. Arbitrage kan sålunda gå ut på att erhålla
visshet antingen om den faktiska differensen mellan
samma slags valutor å olika börsplatser eller ock
skillnaden mellan olika slags valutor å samma
börsplats. I förra fallet måste uträkningen ske så, att
man kan finna sig hafva gagn af att t. ex. draga på
London i st. f. att likvidera i francs, i senare fallet
att verkställa betalningen i guld, sedlar eller på
annat sätt. En noggrann kännedom om kutymer
och usancer m. m. är en nödvändig förutsättning
för arbitrage. Se Haupt, "Arbitrages et parités".
En rätt god handbok är Swobodas "Die kaufmännische
arbitrage".
RM.
Arbitrageur [-*ör], fr., person, som verkställer
arbitrage (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
