Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ariosto, Lodovico
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af omotsvarighet i lynnen och intressen, ej länge
eller fullständigt kunde uppehållas. De besvärliga
och stundom vågsamma beskickningar, som A. måste
åtaga sig och hvilka han för öfrigt med stor
skicklighet utförde, hans i förhållande därtill obetydliga
ekonomiska förmåner samt kardinalens brist på sinne
för skaldekonsten ökade misstämningen, och då
skalden 1517 ånyo undandrog sig att åtfölja Ippolito
på dennes resa till sitt ärkebiskopsstift i Ungern,
blef brytningen fullständig. Snart därefter trädde
han emellertid i tjänst hos Alfonso själf.
Då inträffade penningförluster förbittrade hans lif,
nödgades han, för att upphjälpa sin ställning, mottaga
ståthållarskapet öfver provinsen Garfagnana, ett
hedrande, men till följd af röfvarväsende och
allehanda inre oroligheter betungande uppdrag, hvarifrån
han, efter treårig bortovaro, år 1525 återvände till
det kära Ferrara, där ömma band fjättrade honom
och jämväl förmådde honom att undanbedja sig en
ifrågasatt sändebudsplats i Rom. Nu vidtog för
skalden ett lugnt och behagligt tidskifte, under
hvilket han egnade sig åt dramatiska sysselsättningar,
sedan hans förmögenhetsomständigheter mycket
förbättrats, förtroligheten med Alfonso ökats och det
"otium honestum", som han så länge eftersträfvat,
kommit honom till del. Han dog 6 juni 1533.
Lämnande å sido arbetet med ett påbörjadt, i
terziner affattadt epos, som skulle behandla striden
mellan Filip den sköne och Englands konung, hade
A. under sin tjänst hos kardinalen i nära elfva år
sysselsatt sig med sin Orlando. Mot slutet af år
1515 var dikten afslutad; året därpå blef den synlig
i tryck och gjorde ett oerhördt uppseende. 1532
utkom den sista under skaldens uppsikt tryckta
upplagan, och tolf år efter hans död utgafs första
gången ett under namn af I cinque canti (de fem
sångerna) bekant fragment, af A. efterlämnadt och
tydligen afsedt att utgöra en fortsättning af dikten,
men ännu i osofrad form.
Den episka dikt, som bär namnet Orlando furioso och
i 46 sånger behandlar en del af Karlasagans
innehåll, utgör på sitt sätt en fortsättning af skalden
Bojardos "Orlando innamorato" och förutsätter
för ett rätt bedömande kännedom om såväl nämnda
dikt som Pulcis "Morgante". Men om A.
sålunda upptagit ett gammalt och af många andra
bearbetadt ämne, är han dock genom materiell
uppfinningsgåfva och stilens egendomliga behag fullt
ursprunglig. Uppfattande riddartiden med lätt ironi,
för han läsaren från äfventyr till äfventyr, där vilda
strider, tecknade med afsiktlig öfverdrift, växla med
tjusande och oftast skalkaktiga, stundom yppigt
sinnliga kärleksscener. Metern är ottava rima,
behandlad med en gratie, som, skenbart vårdslös, i
själfva verket röjer ett fulländadt mästerskap och ofta
är en frukt af lång möda. A. "filade"
oaflåtligt sina stanser, tills han gifvit dem den
intagande smidighet, som de ega; en af dem säges han
hafva fullständigt omarbetat ej mindre än tjugo
gånger. Hvad innehållet beträffar, saknar utan
tvifvel hans dikt strängare enhet och noggrann
fördelning af ljus och skugga, hvadan dels handlingen
upplöser sig i en serie af händelser, där hjältar
och hjältinnor ledas på måfå af underbara
tillfälligheter, dels de uppträdande personerna till större
delen förlora den begränsande åtskillnad, som är
nödig för en framställning af bestämda, olika
utrustade individer. De fasta formerna af medeltidens
vasallförhållanden äro här upplösta, och med afseende
på denna tids lif af "tro, ära och kärlek" iakttager
den af renässansens åskådningssätt, af moderna idéer
eller åtminstone modern fantasiriktning behärskade
skalden den skälmska misstro, för att ej säga otro,
som är honom egen. Hans styrka som konstnär
ligger i detaljen, icke i den ledande tanken. Alltjämt
[bildtext]
Ariostos hus i Ferrara.
afbrytande sin framställning, just när han spänt
intresset som mest, öfvergår han till nya bilder, för
att först sedermera återupptaga den lämnade tråden,
och tyckes skämtsamt och skeptiskt af visa hvarje
sträfvan efter att vinna oafbrutet följdsammanhang.
Hufvudföremålen för dikten äro tre, nämligen Orlando
och hans kärlek till Angelica, vidare striderna
omkring Paris mellan kristna och sarasener samt
dessa senare inbördes, och slutligen Rudigers och
Bradamantes historia, hvilken ger anledning till
huset Estes förhärligande. Men det hela fortgår ej
efter sträng plan: det är en tjusande skog, där man
går vilse; det är paradisiska labyrinter, hvilka
stundom lämna öppen utsikt öfver förtrollande
landskap med oförvanskligt vårfriska bilder, men hvilkas
irrgångar ibland, oaktadt all fägring, genom inbördes
likhet verka tröttande. Bland de yppersta detaljerna
i hela denna ystra framställning af irrande riddare
och retande, ofta otrogna damer må främst nämnas
teckningen (i 23:e sången) af Rolands utbrytande
vansinne, till hvilken världslitteraturen ej eger ett
motstycke, af Alcinas slott, af Angelicas och Medors
kärlek, af den öfvergifna Olimpias uppvaknande på
ön, af Astolfs resa till månen, af Rodomontes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
