Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aristofanes. 2. A. från Bysans, berömd grammatiker - Aristogiton. Se Harmodius - Aristokles, grekisk bildhuggare från Aten - Aristokrat, medlem af adeln - Aristokrati, de starkes välde - Aristokratism, ett aristokratiskt regeringssystem - Aristol, Ditymoldijodid, kem. farm. - Aristolochia, bot. Se Aristolochiaceæ - Aristolochiaceæ, bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kallimakos och Eratosthenes samt föreståndare för det
alexandrinska biblioteket. Han sysselsatte sig
hufvudsakligen med kritik och förklaring af äldre grekiska
skalder och utförde bl. a. en i forntiden ansedd
textrevision af de homeriska sångerna. Den ofta
synliga uppgiften att A. infört bruket af de grekiska
accent- och interpunktionstecknen är felaktig.
A. M. A.
Aristogiton. Se Harmodios.
Aristokles (grek. Aristokles, lat. Aristocles),
grekisk bildhuggare från Aten, verksam under
perserkrigen, enligt inskrift mästaren till den bekanta
grafstenen öfver atenaren Aristion (i Theseustemplet
i Aten), å hvilken den döde i naturlig storlek, profil
och låg, ursprungligen färgad relief framställes i full
rustning, stödd på spjutet i vänstra handen och
med vänstra foten framskjuten framom den högra
samt med schematiskt lagda hårlockar och stereotypt
leende. Stilen är arkaisk, men med sträfvan efter
naturalism.
C. R. N.
(O. G–G.)
Aristokrat (se Aristokrati), medlem af
adeln (särskildt medlem af högadeln); anhängare af
ett fåtalsvälde; medlem af en socialt eller ekonomiskt
dominerande öfverklass; person, som genom
förnämhet i åskådning eller väsen eller genom förfining
skiljer sig från den stora massan. Allmänna
sammansättningar äro: fullblods-, börds-, börs-,
bildnings-, intelligens-aristokrater.
Aristokrati (af grek. aristokrateia, "de bästes
välde"), de starkes välde, herrevälde, adel; de
högre, rikare och mäktigare klasserna af ett folk,
adel, prelater, rika borgare, storbönder. Som
statsrättslig term betecknar ordet aristokrati den
republikanska statsform, där makten tillhör en
begränsad, genom mer eller mindre tillfälliga
omständigheter utmärkt samhällsklass. Statsformen
kallas oligarki, när makten eges af ett fåtal
släkter, plutokrati l. timokrati, när den
tillhör de rike. Aristoteles förklarade dygden vara
aristokratiens väsen; Montesquieu åter gjorde denna
egenskap till demokratiens princip. Men historien
motsäger båda delarna. Äfven aristokratien har
snarare karakteriserats af de starkes än af de
dygdiges välde. Ofta nog, i synnerhet i det gamla
Grekland och Rom, har statsutvecklingen gått från
monarki genom aristokrati till demokrati.
Medeltidens feodala aristokrati var dels en
jordadel, dels en ämbetsmannaadel. Ursprungligen
personlig och beroende på suveränernas val, blef den
först småningom ärftlig och regerande i sina län,
hvarigenom det tyska rikets enhet omsider gick
under. Spartas "gerusia" (rådsvälde) var en
åldersaristokrati, hvars makt hvilade på mognad erfarenhet
och visdom. Kreta och Kartago ansågos jämte Sparta
för aristokratiska mönsterstater. I Aten grundades
eupatridernas aristokrati på bördens företräden,
liksom de romerske patriciernas och de skandinaviske
storböndernas eller odalmännens. Den romerska
republiken kom senare i händerna på en
ämbetsmannaaristokrati, hvilken ursprungligen tillkom genom
folkets val och blandade sig med rikedomens, såväl
jordadelns som penningadelns, män. Flera af Italiens
och Schweiz’ republiker hafva haft berömda
aristokratiska författningar. En bland de märkvärdigaste,
som någonsin funnits, var den forna venezianska
fristatens. Intill vår tid har endast Englands
aristokrati vetat bevara sin makt. Den har också, aktande
på tidens tecken, förändrat sig själf, städse
bibehållit sambandet med hela folket. I allmänhet
hafva medeltidens aristokratier mer och mer förlorat
i betydelse eller gått under, om ej förr, åtminstone
efter franska revolutionen.
Sverige har aldrig haft en aristokratisk
statsform, men äfven här har aristokratien långa tider
varit öfvermäktig i förhållande till både folket och
konungen. Aristokratiens blomstring hos oss liksom
i Danmark börjar under 1200- och 1300-talen och
sträcker sig till fram på 1600-talet, då genom
statshvälfningarna i Danmark 1660 och i Sverige 1680
konungamakten blef enväldig. Hos oss blef väl
enväldet kort, men en af dess viktigaste följder var
just aristokratiens fall.
E. V. M.*
Aristokratism (se Aristokrati), ett
aristokratiskt regeringssystem; förkärlek för ett sådant.
Aristol, Ditymoldijodid, kem. farm., ett
rödgrått luktlöst pulver, innehållande 45,8 procent
jod. Användes vid behandling af sår, brännskador,
vissa hudsjukdomar o. s. v. såsom ett
ersättningsmedel för jodoform, framför hvilket ämne aristol har
fördelen att sakna lukt. Aristol sönderdelas dock
lätt och är mycket dyrare än jodoform.
S. J–N.
Aristolochia, bot. Se Aristolochiaceæ.
Aristolochiaceæ, bot., är en naturlig växtfamilj,
[bildtext]
Aristolochia clematitis. Blomkalk i längdgenomskärning,
A före, B efter pollinationen.
bestående af örter eller klättrande refviga buskar
med oftast bruna eller dystert färgade, sambladiga,
Tryckt den 19/2 04
1 b. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
