Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arlbergbanan - Arlechino, it. Se Harlekin - Arlekin (it. arlechino). Se Harlekin - Alrenningja hundare. Se Arland - Arles, stad i franska depart. Bouches du Rhône - Arles-kanalen. Se Arles - d'Arlincourt, Charles Victor Prévost - Arlington, Henry Bennet - Arloing, Saturnin - Arlon, ty. Arel, välmående, fordom befäst hufvudstad - Arlt, Ferdinand, "ritter von A." - Arlöf, fabrik för tillverkning af hvitbetsocker - Arm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gulden, och banan i sin helhet har kostat 41,300,000
gulden, eller omkr. 303,000 gulden per
bankilometer.
H. L.
Arlechino [-kinå], it. Se Harlekin.
Arlekin (it. arlechino). Se Harlekin.
Arlenningja hundare. Se Arland.
Arles [arl], stad i franska depart. Bouches du
Rhône, på vänstra Rhône-stranden, 86 km. n. v.
om Marseille, 24 km. från Medelhafvet. 29,314
inv. (1901). 1834 anlades Arles-kanalen (47 km.)
och 1864 kanalen S:t Louis (3,5 km.), som sätta A.
i förbindelse med hamnen vid Bouc. Stadens
märkvärdighet härrör förnämligast från de många
fornlämningar, som där finnas. Bland dessa må nämnas
amfiteatern, med platser för 25,000 åskådare, sedan
1846 restaurerad, numera skådeplats för de på
festdagar gifna tjurfäktningarna, samt den antika teatern,
hvaraf pelare m. m. äro i behåll och där (1651) den
berömda "Venus från A." blef funnen. Dessutom
finnas lämningar af ett gammalt forum, termer och ett
palats från kejsar Konstantins tid. Kyrkan S:t
Trophime med en härlig portal leder sitt ursprung från
början af 7:e årh. Utom staden utbreda sig
Alyscamps (Elysii campi), grafplats från
romaretiden. På högra Rhône-stranden ligger förstaden
Trinquetaille. – A. hette fordom Arelas eller
Arelate och var redan en ansenlig stad, då det,
46 f. Kr., af Cæsar gjordes till en romersk
militärkoloni. Sin blomstringstid uppnådde det
under Konstantin, som upphöjde det till
Galliens hufvudstad under tillnamnet "Constantina".
A. blef därefter säte för en ärkebiskop och den
franska handelns förnämsta stapelplats. Flere gånger
eröfradt och förstördt af västgoter, östgoter och
sarasener, bevarade det likväl länge sin glans och
blef 879 hufvudstad i det burgundiska konungariket
Arelat. I 12:e årh. gjorde sig A. oafhängigt,
men underkastade sig Karl af Anjou 1251 och
införlifvades slutligen med Frankrike genom Ludvig
XIII. Flera viktiga synoder hafva blifvit hållna i A.
Arles-kanalen [arl-]. Se Arles.
d’Arlincourt [darläkor], Charles Victor
Prévost, vicomte, fransk skriftställare, f. 1789,
d. 1856, var först anhängare af Napoleon I,
därefter ifrig legitimist. I antirevolutionärt syfte
författade han romanen Le solitaire (1821, flere uppl.,
öfversatt på 10 språk) samt flere lika öfverdrifna
och bisarrt skrifna, men svagare romaner, vidare
den legitimistiska broschyren Dieu le veut (1848, 64
upplagor; "Gud vill så", 1849) m. m.
Arlington [a’li*tn], Henry Bennet, earl af
A., engelsk statsman, f. 1618, d. 1685, deltog
på stuartarnas sida i inbördeskriget och begaf sig
efter Karl I:s afrättning (1649) till Frankrike, där
han 1654 blef sekreterare hos hertigen af York.
1658 företog han som Karl II:s agent en resa till
Madrid, återvände en tid efter restaurationen till
hemlandet och utnämndes 1662 till statssekreterare.
Han stod en tid högt i gunst hos konungen, hvars
lättsinniga böjelser han uppmuntrade, och
underblåste dennes misstro mot Clarendon. Själf
antagligen lifvet igenom katolik, arbetade han ifrigt för
indulgensförklaringen 1663. År 1669 insattes han
i den efter medlemmarnas initialer s. k.
"cabal-ministären", bemedlade 1670 det i Dover afslutade
hemliga fördraget med Ludvig XIV och upphöjdes
1672 till earl af A. 1674 blef han af underhuset
ställd inför riksrätt för svikligt förfarande som
ämbetsman och för befordran af papismen samt
nedlade då sin post som statssekreterare. S. å.
utnämnd till lordkammarherre, tillbragte han sina
sista år i tillbakadragenhet från politiken. Af
betydelse för "cabalens" historia äro hans Letters
to W. Temple from 1664 to 1674 (1701).
V. S–G.
Arloing [arl*ä’], Saturnin, fransk fysiolog
och bakteriolog, f. 1846, vardt 1887 föreståndare
för det till Lyon förlagda veterinärinstitutet samt blef
därjämte professor vid den medicinska och
farmaceutiska fakulteten i Lyon. 1889 blef han korresp.
ledamot af franska vetenskapsakademien. A. har
särskildt sysselsatt sig med undersökningar rörande
de smittosamma sjukdomarna. Han är medupptäckare
af rauschbrandsbakterien och den förste, som lyckats
framställa rauschbrands-vaccinen. Därom handlar
hans arbete Le charbon bactérien, pathogénie
et inoculation préventive (1883; 2:a uppl.
1887).
(R. T–DT.)
Arlon [arlå’], ty. Arel, välmående, fordom
befäst hufvudstad i belgiska prov. Luxemburg, en
af landets äldsta städer (det forna Orolaunum
Vicus), belägen på en höjd vid floden Semoy, 404
m. öfver hafvet. 8,000 inv. (1902). Den franske
generalen Jourdan besegrade där österrikarna 17
april 1794.
Arlt, Ferdinand, "ritter von A.", österrikisk
ögonläkare, f. 1812, d. 1887, var 1849–56
professor i Prag och 1856–83 i Wien. A. var en af
vår tids förnämste ögonläkare. Bland hans skrifter
märkas: Die pflege der augen im gesunden und
kranken zustande (1846, flere uppl.; "Ögonens vård och
skötsel i friska och sjukliga tillståndet", 1867), Die
krankheiten des auges (3 bd, 1851–56, flere uppl.),
Die verletzungen des auges (1875), Die
kurzsichtigkeit, entstehung und ursachen (1878), Klinische
darstellung der krankheiten der binde-, horn- und
lederhaut etc. (1881) och Operationslehre (1874, i
Gräfe-Sämischs "Handbuch der augenheilkunde").
Därjämte var A. från 1855 en af redaktörerna
för "Archiv für ophthalmologie". Efter hans
död utkommo hans själf biografiska anteckningar
(1887).
R. T–DT.
Arlöf, fabrik för tillverkning af hvitbetssocker,
belägen strax n. ö. om Malmö, i Burlöfs socken.
Egare är Malmö sockerfabriks aktiebolag. På
fabriken, som anlades 1870, arbetas efter den s. k.
diffusions-metoden, och med densamma har under
senare år förenats ett raffinaderi. Drifkraften utgöres
af 7 ångmaskiner om tillsammans 1,900 hästkrafter
samt 83 elektriska motorer. Tillverkningen
uppgick under året okt. 1901–sept. 1902 till 10,870
ton råsocker, 11,660 ton raffineradt socker, 346
ton melass och 40,039 ton betmassa.
Arbetspersonalen utgjorde s. å. i genomsnitt 864 arbetare. Den
för bevillning uppskattade inkomsten af fabrikens
drift belöpte sig till 729,417 kr. – Vid A. arbetar
ock en större mekanisk verkstad, med tillverkning
af järnvägsvagnar och vågar. Verkstaden, som tillhör
aktiebolaget Arlöfs mekan. verkstad och vagongfabrik,
sysselsatte 1901 i medeltal 210 arbetare, och
produktionsvärdet belöpte sig till 961,700 kr. – Vid
A. finns ock ett större ångbränneri.
K. K.-Å.
Arm, anat., människans öfre, de fyrhändta
djurens främre lem (extremitet), mellan axeln och
handen. Armen består af två delar: öfver- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
