Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arm - Arma (lat.), vapen - Armada (af lat. arma, vapen), sp. - Armadill, zool. - Armadilla, sp., diminutivum af armada, liten flotta - Ármaðr (isl.). Se Arman - Armagh. 1. Grefskap uti irländska prov. Ulster - Armagh. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap - Armagnac, fr. Se Armanjak - Armagnac, ett f. d. grefskap i sydvästra Frankrike - Armagnac. 1. Bernhard VII - Armagnac. 2. Johan V - Armagnac. 3. Karl - Armagnaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armen där nedom. Artärerna, liksom de större venerna
och nerverna, ligga för öfrigt till största delen på
djupet mellan musklerna. Vid under-armens nedre ände
träder å flathandsidan, 1,5 à 6 cm. ofvan tummens
rot, en något större artär (arteria radialis) fram
tätt under huden, mellan denna och radius; det är där
man brukar undersöka pulsen. Stundom har dock denna
artär ett afvikande lopp, så att puls icke kännes på
detta ställe; den igenfinnes då vanligen på utsidan
af strålbenet, något längre ned. Bland armens nerver –
af hvilka en del gå till huden, andra till musklerna –
må här omtalas en: ulnar-nerven, hvilken ligger ytligt
och tätt bakom inre armbågsknölen, mellan denna och
den bakre, samt bl. a. utbreder sig i huden å lill-,
ring- och långfingret. Vid tryck eller stöt på denna
nerv å nämnda ställe vid armbågen framkallas en
egendomlig smärta nedåt nämnda fingrar, hvilken,
förmodligen emedan den förnimmes i ringfingret,
af folktron anses häntyda på inträffande änklings-
eller änke-sorg. I hvardagstal kallas nerven ofta
"tjufsenan". Armen är att betrakta såsom stjälk,
skaft, för lemmens väsentligaste del, handen, hvilken
till följd af armens längd och rörlighet får ett
vidsträckt område för sin verksamhet och lätt kan
bringas i en mängd olika ställningar till kroppen och
omgifningarna. Man jämföre människans öfre extremitet
med den motsvarande hos öfriga däggdjur, fåglar eller
fiskar. Vid gång, språng och hopp äro människans armar
så att säga pådrifvare eller balanseringsstänger;
vid simning äro de skaft, medelst hvilka de kroppen
uppbärande skoflarna utsträckas; vid klättring
tjänstgöra de som lyfthakar; vid mimiken (gester)
hafva de ock sin roll – i de tre sistnämnda
fallen, liksom för det mesta, i samband med och
tjänande händerna. Se vidstående illustrationer.
G. v. D.*
Arma (lat.), vapen. – Ad arma, till vapen. – In
armis, under vapen, väpnad. – Inter arma silent leges,
"under krig tiga lagarna", d. v. s. under krig gifves
ingen annan rätt än styrkans.
Armada (af lat. arma, vapen), sp., urspr. väpnad
makt i allmänhet, sedan företrädesvis örlogsflotta
och särskildt den s. k. "stora armadan", som den
spanske konungen Filip II 1588 sände att eröfra
England och som han, säker om seger, själf kallade
"den oöfvervinneliga". Denna flotta, som fördes af
hertigen af Medina-Sidonia, bestod af 128 fartyg,
hvaribland 65 galjoner, samt hade ombord omkr. 2,000
högadliga frivillige, nära 20,000 soldater, 8,450
matroser, öfver 2,000 galärslafvar och 2,431 kanoner
samt ofantliga förråd af ammunition och proviant. Den
skulle trygga öfverförandet till England af en i
Nederländerna under Farnese samlad landstigningshär
på 30,000 man. Utsatt för häftiga stormar och oroad
genom ständiga anfall af den engelska flottan under
Howard och Drake, måste dock hertigen återvända med
oförrättadt ärende, sedan 72 stora fartyg och 10,185
man gått förlorade. Litt.: Froude, "The spanish
history of the A." (1892), Laughton, "State papers
relating to the defeat of the spanish A." (1894),
och Tilton, "Die katastrophe der spanischen
A." (s. å.) samt "The royal navy, a history", I
(1897–1903).
(V. S–G.)
Armadill (fr. armadille, sp. armadillo),
zool., bältdjur (se d. o.).
Armadilla [-di’lja], sp., diminutivum af
armada, liten flotta, eskader; litet beväradt fartyg,
spanskt tullskepp.
Ármaðr (isl.). Se Arman.
Armagh [ama’]. 1. Grefskap uti irländska prov.
Ulster, s. om Lough Neagh. Arealen 1,328 kvkm.
125,238 inv. (1901). Det är i n. flackt och
sumpigt, i s. genomstruket af en bergskedja, hvars
högsta topp, Slieve Gullion, uppnår en höjd af
377 m. Mellersta delen af grefskapet är synnerligen
fruktbar, men enär större delen däraf tillhör kyrkan
och skolorna (colleges), är förpaktningssystemet
strängt genomfördt och folket ytterst fattigt.
Folkmängden har också 1871–1901 minskats med nära
54,000 pers. – 2. Hufvudstad i nämnda grefskap,
ej långt från floden Callan. 12,000 inv. (1901).
Staden är gammal och var fordom af större
betydenhet än nu, i synnerhet genom sin berömda
klosterskola, som i 5:e–9:e årh. mycket besöktes. A. är
säte för en katolsk och en anglikansk ärkebiskop,
ett katolskt seminarium, bibliotek, observatorium;
har ett dårhus och betydlig läderindustri. Liflig
handel med spannmål, garn och linneväfnader.
Armagnac [armanja’kk], fr. Se Armanjak.
Armagnac [armanja’kk], ett f. d. grefskap i
sydvästra Frankrike, en del af Gascogne, nära
motsvarande depart. Gers. Grefvarna af A., som ledde
sin härkomst från konung Klodvig, spelade en stor
roll i den franska medeltidens historia. Efter ättens
utslocknande, 1497, indrogs grefskapet till kronan.
Konung Frans I förlänade det till sin svåger, hertig
Karl af Alençon. Det kom sedan till huset Navarra
och blef ändtligen genom Henrik IV för alltid
förenadt med kronan.
1. Den mest bekante bland grefvarna af A.,
Bernhard VII, är beryktad för sitt deltagande
i de partitvister, som söndersleto Frankrike under
den sinnessvage Karl VI. Hertig Ludvig af Orléans,
Karl VI:s bror, hade jämte drottning Isabella
bemäktigat sig regeringen, i täflan med hertig Filip
af Burgund och dennes son, Johan den oförskräckte.
Den senare lät 1407 mörda Ludvig på en af gatorna
i Paris, men grefve Bernhard af A., hvars dotter
var gift med Ludvigs son Karl, trädde i spetsen för
det orleanska partiet, och därefter utbröt en ursinnig
strid emellan de båda partierna, som efter sina
anförare kallades Armagnacs och Bourgignons.
Bernhard drog 1413, i spetsen för sin här, in i Paris,
lät efter slaget vid Azincourt 1415 utnämna sig till
konnetabel och härskade med blodig stränghet. Men
hertig Johan af Burgund, som vunnit drottning
Isabella på sin sida, fick hjälp från England och
eröfrade Paris. Bernhard blef tillfångatagen och
mördades af en upphetsad folkmassa 1418. Jfr
Armagnaker.
2. Hans sonson Johan V var en af sin tids
råaste och sedeslösaste människor. Han lefde i
otillåten förbindelse med sin syster Isabella, med
hvilken han hade två barn. Slutligen, då han deltog
i den af de franske kronvasallerna mot Ludvig XI
stiftade "ligan för det allmänna bästa", blef han
af denne konung angripen, fången och mördad 1473.
3. Hans bror Karl hölls 11 år i fångenskap i
Bastiljen, blef till följd däraf svagsint och dog 1497.
Han var den siste af ätten.
Armagnaker [-nj-] kallades urspr. de af Bernhard
VII af Armagnac mot det burgundiska partiet
använde legoknektarna, bestående mest af tygellösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
