Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 3-4 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armband - Armben - Armbindel - Armborst - Armbåge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

män buro ringar på både öfver- och underarmarna,
meder och perser voro kända för sina dyrbara smycken
af flera slag. Armringarna tjänade hos dem
till att angifva sin bärares rang, och så är ännu
förhållandet i österlandet. Bland antikens greker,
där armbanden fingo omväxlande konstnärliga
former, begagnades de blott af kvinnor och unga
sprättar, öfverarmens prydnader erhöllo
gärna spiral- l. ormformen. Etruskerna och romarna
i äldsta tider gjorde armbanden cylindriska
eller ock ormformiga, och den senare formen blef
vanlig i norra Europa under järnåldern. Dittills
hade materialet mest varit guld eller brons,
enär silfret ännu var okändt. Men efter
bronsåldern uppträdde smakfulla former i silfver, ofta
af vriden och flätad silfvertråd.


Germansk armring af
brons (norraTyskland).

Hos romarna belönade fältherren tappra soldater
och centurioner med armband (armilla, galbeum).
Kejsartidens romare anbragte ringar nere kring
smalbenet, vid fotknölen, såsom ock fallet var hos
germanerna och ännu förhållandet är hos vilda stammar.
Gallerna prydde sig gärna med breda guldarmband, hvaremot
andra kelter och efter dem germanerna mindre
lade an på dyrbarheter. Männen buro armbanden
både som prydnad och som skydd i striden; dessa
betäckte då underarmen, ofta i skepnad af två
spiralformigt förenade rundskifvor eller som breda
spiralcylindrar af brons med ända till 20 à 30
vindlingar (se fig.; sådana ringar ha ofta
uppgräfts ur Skandinaviens jord).


Spirallagd armring af brons (Skåne).

Ändarna voro ofta prydda med ormhufvud eller upprullade
i flata band. Germanerna skattade armringar synnerligen
högt, förärade dem ofta som vänskänker och använde
dem äfven till betalningsmedel. I Statens
historiska museum i Stockholm visas ett synnerligen
stort antal fornsvenska amringar af brons,
guld och silfver, uppgräfda ur Sveriges jord. –
Under medeltiden utträngdes armbanden af de långa
ärmarna, men med spanska dräkten kommo de åter
i bruk på 1500-talet. Pärlarmband blefvo
ett mod för hofvets damer under Anna af Österrike
och än mer under Ludvig XIV, då blottade armar
voro föreskrifna. En tid i slutet af 1700-talet
buro damerna armband (ofta flätade af hår) såväl
på öfver- som på underarmen. Lyxen med armband blef
allmänt spridd under 1800-talet; mot seklets slut blef
bruket af armband modernt t. o. m. bland män. –
De ryktbaraste armband i nyare tid äro de två,
som ingå i de persiske sjahernas regalier och urspr.
tillhört de mongoliske kejsarna i Indien; därå äro
infattade några juveler af omätligt värde. – Hos vissa
afrikanska stammar äro armbanden försedda med
utstående spetsar – ett fruktansvärdt vapen.


Armring af guldblock (Bohus län).


Armring af silfver från järnåldern (Dalarna).


Armben l. Armpipor, anat., de tre i armen ingående
benen: humerus, ulna och radius (se Arm). De äro
till formen cylindriska, med mer eller mindre skarpa
kanter. Deras ändar äro knöligt ansvällda, på olika
sätt för hvarje. Ulna och radius förenas till största
delen af sin längd med en mellanliggande aponeuros
(membrana interossea). Ulna ledar mot öfverarmsbenet,
radius hänger vid ulna, och vid radius är handen fäst.
G. v. D.*

Armbindel af tyg, lätt synlig, användes stundom till
den militära dräkten för att särskilja dess bärare. En
hvit armbindel anlades af officerarna vid Gustaf III:s
revolution och bibehölls sedermera länge. Numera
bäres en hvit armbindel med rödt kors på i yttre
sidan af all personal vid sjukvården, för att ställa
den under Genévekonventionens skydd. I Frankrike
hafva generalstabsofficerarna armbindlar af olika
färger för angifvande af hvilka staber de tillhöra.
C. O. N.

Armborst (trol. förvridning af lat. arcubalista, ett
med båge försedt kastvapen, af lat. arcus, båge, och
grek. ballein, kasta), ett anfallsvapen, som under
gamla tiden och medeltiden gaf utslag i striderna,
men slutligen måste gifva vika för eld vapnen.
Till konstruktionen var det närmast likt en pilbåge,
och ur detsamma skötos först pilar, men sedermera
nyttjades äfven bly kulor, och den kraft, som genom
spänningen åstadkoms, var så stor, att ofta ett mål på
150 m. afstånd kunde träffas.


Armborst af olika konstruktioner.
W. G. B.*

Armbåge, anat., dels i allmänhet de delar, som utgöra
och ligga omkring mötespunkten mellan öfver- och
underarm, dels särskildt vissa framspringande punkter
därå. I förra bemärkelsen innefattas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>