Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artilleri - Artilleriafdelning - Artilleribefästning - Artilleri-belägringsträng. Se Belägringsträng - Artilleri-båtsmanskåren - Artilleri-departement. Se Arméförvaltningen och Varfsdepartement - Artilleri-förråd. Se Tygförråd - Artillerigården - Artilleriklassen - Artilleri-klubben - Artilleri-kommitté - Artillerikonstapel - Artillerimatros - Artilleri-museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid ytterligare omorganiseradt. Se härom
Sverige (försvarsväsen).
De danska och norska artilleriorganisationerna
torde från äldre tider intill 1814 hafva utvecklat sig
i öfverensstämmelse med hvarandra. Intill 1763
utgjorde de båda ländernas artillerier skilda kårer, men
sammanslogos då under en gemensam chef, som hade
sin station i Köpenhamn. 1803 inrättades en särskild
"norsk artilleribrigad" inom den gemensamma
dansk-norsk-holsteinska kåren. Under tiden hade artilleriet
blifvit betydligt förstärkt och efter 1770 satt i godt
stånd. Efter 1814 utvecklade sig båda ländernas
organisationer hvar för sig. I Danmark antogs 1867
en ny härordning, enligt hvilken landartilleriet, som
hade sin egen chef med egen stab, indelades i 2
regementen fältartilleri, hvartdera å 9 linje- och
3 reservbatterier, samt 2 fästningsbataljoner om 6
linje- och 3 förstärknings-kompanier. Hvarje batteri
var åkande och hade 8 räfflade kanoner. Till
bestridande af den tekniska tjänsten fanns en tyghus-
och laboratorii-afdelning. Genom 1880 års
härordning organiserades fältartilleriet på 2 regementen,
hvartdera på 6 linjebatterier om 6 kanoner samt
kadrer till 2 landtvärnsbatterier, och
fästningsartilleriet på 2 bataljoner med 4 linjekompanier samt
kadrer till 3 landtvärnskompanier. Dessutom
tillkommo tekniska afdelningar. Genom 1893 års
härordningsförslag, som åter framlades för 1893–94
års riksdag, ökades fästningsartilleriet till 12 linje-
och 8 landtvärns- l. förstärkningskompanier, förenade
i 3 linje- och 2 förstärkningsbataljoner. Angående
danska artilleriets nuvarande organisation se
Danmark (försvarsväsen).
I Norge upprättades, vid arméreduktionen 1816
–18, en "artilleribrigade", hvars chef, som i
regeln är generalmajor, bar titel af
"general-felt-töjmester". Brigaden indelades i 5 bataljoner,
af hvilka 2 voro stationerade i Kristiania, 1 i
Fredriksstad, 1 i Trondhjem samt 1 i Bergen och
Kristiansand. De tre första bataljonerna voro hvardera
indelade i 2 batterier, den trondhjemska i 3 och
den bergen-kristiansandska i 2. De nio batterierna
voro åkande och ridande, de två öfriga (femte
bataljonen) voro bergsartilleri till fots, med 2 1/2 tums
räfflade kanoner. Artilleriets effektiva styrka –
ihberäknadt krigsförstärkningen (590 man) och
reserven (1,550 man) – var omkr. 3,700 man, med
1,000 hästar. Alla tekniska och vetenskapliga frågor
angående artilleriet behandlades (sedan 1814) af
Artilleri- og konstruktions-kommissionen,
som hade sitt säte vid arméns
hufvudstation, Akershus. Genom 1876 och 1885 års lagar
och härordningen af 1887 har den förutvarande
allmänna värnplikten ännu strängare genomförts.
Fältartilleriet består af 3 kårer. Hvarje kår skall
uppsätta 1 linje-, 1 landtvärns- och 1 landstormsbataljon,
hvar bataljon på 3 batterier, om 6 kanoner och 1
parkkompani. Fästnings- och bergsartilleriet bestod
af 1 kår på 1 linje-, 1 landtvärns- och 1
landstormsbataljon. Genom 1898–99 års stortings beslut
har sedan kustartilleriet organiserats. Om såväl
dettas som det öfriga artilleriets nuvarande
organisation se Norge (försvarsväsen).
Om flottans artilleri se Sjöartilleri. –
Litteraturen om artilleri-vapnet är ganska stor. För en
utförligare framställning af detsamma hänvisas till
H. Holmbergs "Lärobok i artilleri". Bland
artilleri-tidskrifter märkas: "Archiv für die offiziere der
kön. preuss. artill. u. ingenieurkorps" (Berlin),
Mitteilungen über gegenstände des artill. u.
geniewesens" (Wien), "Revue d’artillerie" (Paris) och
"Artilleritidskrift" ,(Stockholm).
H. W. W. (E. N.)
Artilleriafdelning, sjöv., en afdelning inom
marinförvaltningen (se d. o.).
Artilleribefästning, krigsv., ett hufvudsakligast
till skydd för pjäser och serviser anlagdt
försvarsverk. Se Batterivärn, Fältbefästning
och Kanonvärn.
L. W:son M.
Artilleri-belägringsträng. Se
Belägringsträng.
Artilleri-båtsmanskåren, sjöv., en kår, som
inrättades 1845 för att från båtsmanshållet bilda
dugliga kanonkommendörer och artillerister för flottans
fartyg. Till en början bestod kåren af vissa
kompanier af båtsmanshållet, men 1860 uttogos
artilleri-båtsmännen till ett antal af 1,216 ur
båtsmanshållets samtliga kompanier. Kåren upplöstes
1874.
R. P.*
Artilleri-departement. Se
Arméförvaltningen och Varfsdepartement.
Artilleri-förråd, krigsv. Se Tygförråd.
Artillerigården i Stockholm, en vid Riddargatan
belägen byggnadskomplex, som uppfördes 1767–77
och delvis påbyggdes 1884. Utom lokaler för
tygväsendet och artilleristaben äro där inrymda ett
artillerimuseum (se d. o.) samt artilleri- och
ingenjörhögskolan (se d. o.).
L. W:son M.
Artilleriklassen, sjöv., en specialklass vid flottans
underbefälsskolor.
Artilleri-klubben, en år 1871 med statsunderstöd
bildad förening af svenska artilleriofficerare, med
ändamål att främja den artilleristiska fackbildningen.
Klubbaftnar med föredrag och samkväm hållas i
Stockholm en gång i månaden under vintern.
G. af Wdt.
Artilleri-kommitté. På kallelse af
generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet och så ofta
denne pröfvar nödigt sammanträder i Stockholm en
artillerikommitté, som utgöres af en regementsofficer
som ordförande, 2–4 officerare som ledamöter och
en artilleristabsofficer som sekreterare. Kommittén
har att afgifva utlåtanden öfver alla till dess
bedömande öfverlämnade frågor rörande artilleriets
organisation, materiel, exercisreglementen o. s. v. –
För att främja öfverensstämmelse i de förenade rikenas
artilleri-materiel, reglementen och instruktioner
sammanträder årligen, växelvis i Stockholm och
Kristiania, en sammansatt svensk-norsk
artillerikommitté, som i allmänhet utgöres af
två svenska och två norska ledamöter.
(G. af Wdt.)
Artillerikonstapel, sjöv., underofficer vid flottan,
artilleristaten.
Artillerimatros, sjöv., menig man vid flottans
sjömanskår, matrosafdelningen.
Artilleri-museum, en inom Artillerigården i
Stockholm inrymd, rikhaltig och väl ordnad samling af
fält- och fästningspjäser samt andra vapen och
vapenmodeller äfvensom öfriga föremål, som äro belysande
för (särskildt det svenska) artilleriets och handvapnens
historia, arméns beklädnad, remtygs- och
utredningspersedlar m. m. Till museet hör ett arkiv. –
Generalfälttygmästaren Thomas Cunningham inrättade vid
midten af 1700-talet en "Modellkammare för
artillerivetenskapen", och 1807 befallde k. m:t att i
samband med en artilleristabs bildande skulle en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
