Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asien och Syrien. Af redan befintliga, utom ofvan
nämnda, märkas Smyrna–Karahissar samt Beirut
–Damaskus–Mezerib-banan och Jaffa–
Jerusalem-banan. – Hela det asiatiska järnvägsnätet är dock
ännu mycket obetydligt i förhållande till trafikens
behof, och denna måste därför i de centrala delarna
nu som förr begagna andra fortskaffningsmedel. I
västra A:s stäppområde och i Sibirien reser man i
vagn eller på vintern i släde, i kontinentens sydvästra
delar förmedla kamelkaravaner, i Syd-Asien elefanter
och i östern små, af människor dragna vagnar
samfärdseln. Öfverallt begagnar man hästar, i
bergstrakter mulåsnor. Till kamelkaravanens område hör
från västra gränsen ända till Tibet och nordvästra
Kina (norr om Jang-tse-kiang) samt Punjab och västra
Indien. I öken- och stäpptrakterna går vägen från
oas till oas, och där oaserna ligga tätast, äro de
viktigaste karavanrouterna belägna. Den mest
betydande af alla, den central-asiatiska, går från
Tasjkent söder om Balkasj-sjön till Kuldsja, följer
sedan Tian-sjans norra sluttning till Barkul, öfvergår
bergen mellan denna ort och Chami samt korsar
därefter öknen till Antifan, hvarefter den utefter
Nan-sjans norra sluttning passerar Su-tsjou,
Kan-tsjou och öfvergår Hvang-ho vid Lan-tsjou. Detta
är den berömda "Jy-mönn"-passagen, som bekvämast
leder från Kina till västra A. En annan stor
karavanväg för från dubbelstaden Kiachta–Maimatsjin,
på rysk-kinesiska gränsen, öfver Urga till Sairussu
i Gobi och vidare till Kalgan, n. v. om Peking.
Den förmedlar handeln mellan Kina och Sibirien
och har en biväg från Sairussu till Uljassutai i
Changai-bergen. Tibet har i sin östra del en
trafikerad farled från Lassa till Batang och Ta-tsien-lu
i Sz-tsjvan. Utefter både norra och södra kanten af
Tarimbäckenet gå karavanvägar, hvilka mötas i
Kasjgar. Därifrån kommer man åt v. genom
Kysyl-art-passet in i Kysyl-su-dalen och Buchara eller
genom Kindshabai-passet (3,870 m.) in i
Ferghana-bäckenet (Kokan). Till Iran-platån leda från Indien
de viktigaste vägarna dels genom Kaibar-passet, då
man öfver Kabul och Herat kan komma antingen
söder om de norra kantbergen till Persien eller norr
om dem till Merv, dels öfver Kodjak-passet till
Kandahar och sydöstra Iran. Från Persien gick
förr mesta handeln öfver Teheran–Tabris till
Svartahafshamnarna; men den ofvan nämnda järnbanan
Baku–Batum jämte ångbåtsfarten på Kaspiska hafvet
har nu ledt trafiken in på denna väg, som är billigare.
I Syrien gå karavanvägar från Antiokia öfver Haleb
(Aleppo) och från Libanonskusten öfver Damaskus
till Eufrat–Tigris-länderna. – I Sibirien äro
floderna ovärderliga kommunikationsmedel, enär de äro
segelbara och genom bifloder komma hvarandra så
nära, att varorna på endast mycket korta sträckor
behöfva föras öfver land.
J. F. N.
Postväsendet är i A:s inhemska välden ännu
mycket outveckladt. I allt eger A. endast
omkring 28,000 postanstalter, mot t. ex. 25,000
ensamt i Tyskland. Af A:s postanstalter tillhör
nära halfva antalet Brittiska Indien. Föga längre
hunnet är A. i fråga om telegrafväsendet. Utom
submarina kablar finnas telegraflinjer om 170,000
kilometers längd, hvilket äfven ungefär motsvarar
hvad inom Europa Tyska riket ensamt uppvisar.
Ännu mycket ofullkomligare är telefonens
utveckling. Japan eger omkr. 20,000 i bruk varande
telefonapparater, hela det öfriga A. kanske 10,000
och världsdelen i sin helhet alltså ungefär lika
många som – staden Stockholm.
G. S–g.
Upptäcktshistoria. Mellan Mindre Asiens
kustområde och Grekland rådde från äldsta tider
en liflig förbindelse. Grekiska kolonister befolkade
denna kust, och den grekiska kulturen började där
utbildas under asiatisk påverkan. Om A:s inre
trakter fingo grekerna närmare kunskap först på
perserrikets tid. Herodotos (484–424 f. Kr.) gjorde
resor ända till Medien, den grekiske läkaren Ktesias
(omkr. 400 f. Kr.) skref geografiska skildringar
därifrån, och Xenofon, som 401 förde en grekisk
armé från Mesopotamien till Trapezos, gaf i sin
"Anabasis" en skildring af de trakter han därvid
genomtågade. Under Alexander den stores tåg i
det inre A. lärde grekerna känna dittills obekanta
delar af denna världsdel, bl. a. Indien. De mindre
riken, i hvilka hans välde sönderföll, blefvo grekiska
kulturcentra, från hvilka nya underrättelser kommo
till de grekiske geografer, hvilka verkade i Alexandria
och annorstädes. På detta sätt kunde Strabo (63
f. Kr.–25 e. Kr.) meddela noggranna skildringar
af länderna till Turan och Pamir, af Indien och
dess stora flod Ganges samt af ön Taprobane (Ceylon).
Ptolemaios (omkr. 100 e. Kr.) talar om landet Sinai
med dess hufvudstad Thinai, i hvilka ord vi möta
namnet på Kina, hvars tillvaro redan förut var känd
i följd af de därifrån kommande sidenvarorna, hvarför
landet efter ett kinesiskt ord för siden kallats Serika.
Ptolemaios tror, att Sinai och Serika voro två olika
länder. Han kände äfven Bengaliska viken och Östra
indiska halfön, som han kallar Gyllene Chersonesos.
Längre bort fanns ett vidsträckt land med en stor
handelsstad Kattigara (enl. Richthofen belägen i
Annam). – Romarna gjorde föga för utvidgandet af
kännedomen om A. Visserligen afgick under Marcus
Aurelius (166 e. Kr.) en beskickning till Kina,
hvilken sedan följdes af flera, men några spår i den
geografiska litteraturen lämnade de icke.
Förbindelsen med östra A. var blott merkantil, i det att
sidenvaror på den centralasiatiska karavanvägen
fördes till Europa. Några nya meddelanden om A.
finna vi först hos den egyptiske munken Kosmas
Indikopleustes (omkr. 600), men blandade med en
mängd sagor. I 7:e årh. började nestorianska
missionärer framtränga i Central-A. och till Kina, där
de under kejsar Tai-tsung (627–649) vunno stort
inflytande, anlade kyrkor och församlingar, som
bestodo ända till 1400-talet; men till västerlandet
nådde blott dunkla rykten härom. Först korstågen
framkallade nytt intresse för resor i A. Mindre-A.,
Syrien och Palestina genomströfvades af pilgrimer
och korstågshärar, men äfven till det inre A.
framträngde djärfva resande och köpmän. Dessa färder
underlättades därigenom att en stor del af A. jämte
Ryssland genom Dsjingis-kan och hans söner kommit
under mongoliskt välde, ty äfven sedan riket delats
i flera kanat, upprätthöllo de med hvarandra nära
besläktade furstarna fred och samfärdsel mellan
rikena, så att en resa genom det mongoliska A.
erbjöd vida mindre faror och svårigheter än en
längre resa i Europa. Bland dessa resenärer märkas
Piano di Carpine, som 1246 besökte den nu
försvunna staden Karakorum (n. v. om Urga), då säte
för "stor-kanen", den förnämste af de mongoliske
furstarna, hvars rike vanligen kallades Kathay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
