Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asketik - Asketiker - Asketisk - Askevold, Anders Monssen - Askim - Askim, Hisings och Säfvedals domsaga - Askja - Asklanda - Asklepiadèer. Se Asclepiadaceae - Asklepiader - Asklepiadeisk vers - Asklepiades - Asklepiéer - Asklepios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asketik uppställdes förr af många som en särskild
afdelning af etiken (sedeläran).
Asketiker (jfr Askes), lärare eller författare i
asketik.
Asketisk (jfr Askes), som tillhör eller har
afseende på askesen, strängt återhållsam.
Askevold [-våll], Anders Monssen, norsk
landskapsmålare, f. 1834 i Askevold socken af Bergens
stift, fick sin utbildning dels i Düsseldorf (hos Gude),
dels i Paris, var sedan 1866 bosatt i Bergen, men
har senare uppehållit sig i München och Düsseldorf.
Hans taflor behandla vanligen sommarlifvet vid
fäbodarna i Norge; landskap med djurstaffage är
hans bästa område. I norska nationalgalleriet är
han representerad af Sommardag vid skogssjön och
Afton vid älfven, i Stockholms nationalmuseum af
Landskap med badande kvinnor.
G–g N.
Askim. 1. Härad i Göteborgs och Bohus län,
ingår i Askims, Hisings och Säfvedals domsaga och
i Göteborgs fögderi samt omfattar socknarna Fässberg,
Västra Frölunda, Nya Varfvet, Askim, Kållered,
Råda, Styrsö. Arealen 19,712 har. 15,217 inv.
(1902). – 2. Socken i nämnda härad. 3,560 har.
1,130 inv. (1902). Annex till Västra Frölunda,
Göteborgs stift, Domprosteriets södra kontrakt.
Askims, Hisings och Säfvedals domsaga, i
Göteborgs och Bohus län, omfattar Askims, Östra Hisings,
Västra Hisings och Säfvedals härad, hvilka fyra
härad utgöra ett tingslag. 68,878 har. 55,347 inv.
(1902).
Askja, en 1,150 m. hög vulkan i Odáða-hraun
på Island, bekant genom sitt våldsamma utbrott af
pimsten och aska 29 mars 1875. Askan fördes
med vinden till Sverige samt nedföll redan 30 s. m.
i Stockholm.
A. G. N.
Asklanda, socken i Älfsborgs län, Gäsene härad.
1,246 har. 248 inv. (1902). Annex till Norunga,
Skara stift, Kullings kontrakt.
Asklepiadéer, bot. Se Asclepiadaceæ.
Asklepiader, "Asklepios’ söner l. ättlingar",
kallades de vid Asklepiostemplen anställde prästerna.
Dessa bildade ett slags ärftligt ordenssamfund, hvilket
inom sig fortplantade kännedomen om en hemlig
läkekonst, som föregafs härstamma från Asklepios
själf.
A. M. A.
Asklepiadeisk vers, namn på tvenne forngrekiska
versmått. Se Asklepiades.
Asklepiades (grek. Άσκληπιάδης), "Asklepios’
son". 1. Ett namn, som forntidens läkare gärna
antogo. Den berömdaste bland de månge grekiske
läkare, som burit detsamma, var A. från Prusa
i Bitynien (i 1:a årh. f. Kr.). Han kom till Rom
såsom lärare i retorik, men fann snart denna
sysselsättning föga indräktig och slog sig i stället på
läkarekonsten. På denna nya bana förvärfvade han
inom kort ett stort anseende och konsulterades af
bl. a. konung Mithridates den store. Naturlig
skarpblick och människokännedom satte A. i tillfälle att
draga fördel af medmänniskors lättrogenhet och
fördomar, och därigenom lyckades han att skickligt
dölja de stora luckorna i sin medicinska bildning.
Vid behandlingen af sjukdomar använde han
hufvudsakligen bad och dietiska medel. Äfven föreskref
han ymnigt bruk af vinet, om hvars medicinska
verkningar han författade en skrift. A. skall äfven
hafva varit den, som först uppvisade skillnaden
mellan kroniska och akuta sjukdomar. Af hans
många skrifter finnas endast några få fragment i
behåll.
2. Namn på flera grekiska skalder. Berömdast
bland dessa är A. från Samos i 3:e årh. f. Kr.
Han har bland annat författat ett antal (till större
delen erotiska) epigram, som äro förvarade i den
under namn af "Anthologia græca" kända
diktsamlingen. Densamme har gifvit sitt namn åt de s. k.
asklepiadeiska verserna (den "större"
och den "mindre"), båda tillhörande den
koriambisk-logaediska taktarten. Dessa versmått, hvilka
sedermera äfven Horatius nyttjade, förekomma emellertid
redan under en långt tidigare period (hos Alkaios och
Sapfo). Deras metriska schema är:
[**]
och [**].
A. M. A.
Asklepiéer (grek. Asklepieia), namn på tempel
helgade åt Asklepios, tillika flitigt besökta
kurorter, där de sjuke sökte återvinna sin hälsa genom
denne guds omedelbara inverkan och uppenbarelser
eller genom att behandlas af hans präster,
asklepiaderna. Asklepiéer är äfven benämning på
de fester, som hvart fjärde eller femte år till gudens
ära firades i Epidauros och andra hufvudorter för hans
dyrkan. Asklepios-tempel funnos på många orter i
Grekland. Mesta anseendet åtnjöt templet i
Epidauros på Peloponnesos.
A. M. A.
Asklepios (grek. Άσκληπιός, lat. Æsculapius),
grek.-rom. myt., läkekonstens gud. Apollon var
hans fader; som hans moder nämna vissa sagor
Koronis, en dotter af den tessaliske konungen
Flegyas, andra åter Arsinoë. Gossen uppfostrades
af den vise centauren Cheiron, som undervisade
honom i jakt och läkekonst. A. kunde icke blott
bota sjukdomar, utan äfven uppväcka döda. Däröfver
klagade slutligen Pluton hos Zeus. Denne slungade
då sin blixt mot A. – A:s dyrkan spred sig från
Tessalien. Hans tempel byggdes i heliga lunder,
på källrika höjder, där luften var frisk och sund.
Det förnämsta var det i Epidauros i Argolis. Där
stod hans bildstod af guld och elfenben, förfärdigad
af Thrasymedes från Paros. Inskriften på templet
var: "Endast rena själar må här inträda." Andra
hufvudorter för Asklepios-kulten voro Kos, Pergamon
och Aten. A:s präster (jfr Asklepiader) voro
äfven läkare, och man kan betrakta hans många
tempel (asklepiéerna, asklepieia) som ett slags
vallfärdsorter. De sjuke, som där sökte bot genom
underverk, behandlades med fastor och bad. Sedan
de offrat åt guden samt genom sång och musik
försatts i helig rysning, sofvo de på offerdjurens
blodiga hudar och fingo då uppenbarelse om
botemedlet. – I Rom infördes hans dyrkan 291 f.
Kr. En svår pest härjade då staden, och oraklet
uppgaf såsom bot, att A. borde hämtas från
Epidauros. En beskickning afsändes i detta ändamål.
Vid framkomsten till templet sågo sändebuden en
orm krypa fram under gudens bildstod och därefter
genom staden begifva sig till de romerska skeppen.
Vid deras ankomst till Rom begaf sig ormen ut
på Tiberön, där ett tempel åt A. uppbyggdes.
Pesten i Rom upphörde genast. Ännu i dag finnes
på detta ställe ett hospital. – A. afbildades vanligtvis
som en gammal man, snarlik Zeus, men mildare,
med lugnt eftersinnande anletsuttryck; öfre delen af
kroppen var naken, den nedre betäckt med en mantel,
hvars ena flik var kastad öfver vänstra axeln. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
