Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 207-208 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asksläktet - Asksten - Askula. Se Askola - Askum - Askungen. Se Cendrillon - Askvägg. Se Härd - Askö - Aslak Bolt. Se Bolt - Aslaug. Se Aslög - Aslög

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utåt och nedåt riktade, långa grenar. Den lämpar
sig väl till bersåer samt i trädgrupper och ses i
synnerhet ofta på kyrkogårdar. Någon gång träffar
man planterad en annan varietet, med odelade blad
(var. monophylla). Askens bark användes till



garfning och svartfärgning samt förr i medicin (t. ex. mot
frossa); äfven bladen påstås hafva medicinska
verkningar. Af andra askarter märkas manna-asken
(F. ornus L.), inhemsk i södra Europa, som ur
barksnitt utsvettar manna (se d. o.), F. chinensis Roxb.,
som genom stick af en sköldlus lämnar ett hvitt
vax, och F. americana L. ("white ash") m. fl.
nordamerikanska arter, af hvilka erhålles ett
värdefullt virke. – Att asken redan i de allra äldsta
tider var ett omtyckt träd, tyckes framgå däraf,
att den flerfaldiga gånger omnämnes i den nordiska
mytologien (vi påminna om asken Yggdrasill,
världsträdet), äfvensom af de många betydelser, som
ur dess namn utvecklat sig; ordet askr betydde
nämligen i det gamla språket äfven ask (bytta),
fartyg, spjut, krigare.
S. A. (G. L–m.)

Skogsh. Asken utmärkes för sin snabba växt samt
trifves väl på god jord och fuktigt läge, t. ex. i
gräskärr. Den är ett ljusbehöfvande trädslag, som
själfmant ställer sig glest och är därför ej lämplig
att bilda rena skogsbestånd, men genom blandning
med andra af de s. k. ädlare löfträden, såsom ek,
lönn och delvis alm, erhålles en mycket värdefull skog.
Askvirket liknar ekens såväl till utseende som till
egenskaper, men det öfverträffar ekvirket i seghet och
elastisk böjlighet, hvarför det är mycket eftersökt af
vagnmakare, snickare och skeppsbyggare.
F. L.

Asksten, miner., ett af äldre författare användt
namn på turmalin.

Askula. Se Askola.

Askum, socken i Göteborgs och Bohus län,
Sotenäs härad. Arealen, med inräkning af Kungshamns
kapell, 6,955 har. 3,799 inv. (1902). Annex till
Tossene, Göteborgs stift, Vikornas södra kontrakt.

Askungen. Se Cendrillon.

Askvägg, metall. Se Härd.

Askö, dansk ö vid Laalands norra kust. 3 kvkm
240 inv. (1901).

Aslak Bolt. Se Bolt.

Áslaug (isl.). Se Aslög.

Aslög (isl. Áslaug) l. Kraka, nordisk
sagodrottning, om hvilken först jämförelsevis sena isländska
källor (Snorres Edda, Volsungasagan och Ragnar
Lodbroks saga) berätta följande. A. var dotter af
den ryktbare sagohjälten Sigurd Fafnesbane och
sköldmön Brynhild samt uppfostrades hos den senares
fosterfader, Heimer. Då denne efter Sigurds och
Brynhilds död fruktade för barnets lif, lät han
göra en harpa så stor, att flickan däri kunde
gömmas. Han vandrade sedan omkring som en
fattig spelman, bärande sin harpa med barnet uti.
På sina färder kom han till Spangereid vid
Lindesnæs i Norge och fick där natthärberge hos ett
gammalt torparefolk, Åke och Grima. För att komma i
besittning af de skatter, som de på grund af några
ur harpans springor framstickande dyrbara fransar
förmodade vara gömda därinne, dräpte Åke på
hustruns anstiftan sin gäst under sömnen. Till sin
förvåning framdrogo nu makarna ur den sönderslagna
harpan en liten flicka, som de beslöto uppfostra som
sitt barn och gåfvo namnet Kraka. För att icke på
grund af hennes ovanliga skönhet rätta
sammanhanget med hennes börd skulle kunna upptäckas,
måste hon alltid gå smutsig och uselt klädd. En
gång, då hon emellertid olofvandes badat sig,
påträffades hon af några män, som den danske konungen
Ragnar Lodbrok från sitt skepp sändt i land för att
baka bröd. Förvirrade af Krakas skönhet, läto dessa
brödet blifva brändt, och då Ragnar erfor anledningen
till detta missöde, sände han bud efter flickan samt
befallde, för att på samma gång pröfva hennes
förstånd, att hon skulle infinna sig hvarken klädd eller
oklädd, mätt eller hungrig, ensam eller i någon
människas sällskap. Kraka infann sig, klädd endast
i ett nät och sitt utslagna fotsida hår, bitande i en
lök och med gårdvaren som sällskap. Hon blef
konungens gemål och födde honom sönerna Ivar
Benlös, Björn Järnsida, Hvitsärk och Ragnvald.
Emellertid lät Ragnar en gång på ett gästabud hos
sin vän den svenske kungen Östen öfvertala sig till
att lofva att förskjuta den simpla bondflickan och äkta
Östens dotter. Vid hemkomsten mottogs Ragnar af
Kraka, för hvilken redan tre fåglar yppat hans
planer, med förebråelser, och hon röjde nu för honom
sitt rätta namn och sin härkomst. Till bevis på att
hon verkligen vore dotter af den Sigurd, som dödat
ormen Fafner, sade hon sig skola föda honom en son,
som i sitt öga skulle bära bilden af en orm. Så
skedde, och barnet erhöll namnet Sigurd Ormöga.
Förbittrad öfver det beramade giftermålets
uteblifvande, vardt kung Östen nu Ragnars fiende, men
fälldes slutligen på A:s anstiftan af hennes söner.
Vid Ragnars sista härfärd till England bereddes
hans undergång därigenom att han föraktat A:s visa
råd i fråga om flottans beskaffenhet. Sedan han af
den segrande fienden, konung Ella, kastats i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>