Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgången till borgen. Under sagohjälten Theseus
af aigidernas konungasläkt tillväxte A. betydligt
genom den s. k. synoikismen, d. v. s.
sammanslutningen till en statsenhet af de förut oberoende
attiska småstaterna. Enligt den attiska arfsägnen
skall Kodros (se d. o.) hafva varit A:s siste
regerande konung och staten sedan alltfort hafva
haft en republikansk författning med undantag för
de femtio år (560–510), under hvilka Peisistratos
och hans söner, ehuru med vissa afbrott, innehade
ett usurperadt envälde (tyrannis). – Om A:s politiska
historia se Grekland.
A:s högsta blomstring inträffade i 5:e årh. f. Kr.,
efter de persiska krigen. Visserligen blef staden
vid Xerxes’ stora härnadståg (480) intagen och
ödelagd, men spåren af denna olycka utplånades
snart genom den spänstiga företagsamhet, som vid
denna tid lifvade folkets sinnen. Den krigstribut,
som erlades af de många bundsförvanterna, samt
en uppblomstrande handel hade inom kort tid i
A. hopat förut okända rikedomar, och dessa stora
tillgångar, i förening med en af fosterlandskärlek
och ädel själfkänsla eldad ideal stämning samt en
den lyckligaste intellektuella och estetiska begåfning,
framkallade äfven för konst och litteratur en gyllene
ålder, till hvilken intet lands historia kan uppvisa
något motsvarande. På Themistokles’ föranstaltande
hade stadens af perserna förstörda ringmur blifvit
ånyo uppförd i betydligt utvidgadt omfång, och
efter 460 tillkommo de "långa murarna", genom
hvilka A. med den likaledes af Themistokles
skapade och starkt befästa hamnstaden Peiraieus
förbands till en från både sjö- och landsidan oangriplig
dubbelfästning. Det sålunda omhägnade A:s
smyckande med tempel, praktbyggnader och konstverk af
alla slag blef nu ett med förkärlek omfattadt intresse,
och i synnerhet under Perikles’ långvariga och
glänsande statsledning offrades för detta ändamål
ofantliga summor. Af offentliga anläggningar äro, utom
de på Akropolis befintliga templen, såsom Parthenon
och Erechtheion (se härom Akropolis), samt de
s. k. Propyleerna (den praktfulla uppgången till
borgen), i synnerhet följande att nämna. Det s. k.
Theseus-templet (Theseion), n. v. om Akropolis, i
ädel dorisk stil, utgör ännu i dag en af A:s
bäst bibehållna fornlämningar. Det är måhända
snarare att räkna antingen såsom ett
Heraklestempel eller såsom ett Hefaistostempel. A:s största
tempelbyggnad, det kolossala Zeus-templet
(Olympieion), s. ö. om Akropolis, helt nära Ilissos,
begyntes redan under Peisistratos, men blef, sedan
arbetet flere gånger afstannat och ånyo upptagits
efter utvidgad plan, fullbordad först af kejsar
Hadrianus. Några af dess jättelika pelare stå ännu
upprätt. Dionysos-teatern, A:s och hela Greklands
förnämsta skådebana, ligger på sydöstra
sluttningen af Akropolis och är till en del uthuggen
ur själfva klippan. Byggandet af denna storartade
teater, urtypen för Greklands öfriga teatrar, började
omkr. 500 f. Kr., men afslutades ej fullständigt förr
än långt senare. Den beräknas hafva kunnat rymma
inemot 17,000 åskådare. I nära samband med
teatern stod äfven ett åt Dionysos (Bakchos) helgadt
tempel. De delvis väl bibehållna ruinerna af denna
teater uppgräfdes till stor del 1862 af arkitekten
Strack och sedermera fullständigt på 1880-talet under
ledning af Dörpfeld. Det i stadsdelen Kerameikos,
n. v. om Akropolis, belägna rymliga torget (agora)
omgafs af tempel, pelargångar och statsbyggnader.
Till de sistnämnda hörde rådhuset (buleuterion)
samt den s. k. tholos, en rotunda, i hvilken
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
