Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aten - Atenare - Ateneerna - Ateneum - Atenienn - Ateniensare - A tergo - Aterman - Aternum - Aternus - Aterom - Atetos - Ateuchus sacer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33 tryckerier, 10 veckoskrifter samt 20 dag- och
veckoblad. Af industriella anläggningar finnas endast
några spegel-, vagn-, choklad- och vinfabriker samt
kvarnar. – Kommunens angelägenheter ledas af en
borgmästare (demarchos), flere rådmän och en
kommunalstyrelse, alla valda direkt af folket. Staden
är säte för en grekisk metropolit och en rom.-katolsk
ärkebiskop. Den ligger vid järnvägslinjerna A.–
Peiraieus (öppnad 1869), A.–Laureion med
sidolinje till Kefissia (1885), Peiraieus–A.–
Peloponnesos (1886) och A.–Lamia (under byggnad).
– I A. firades 1896, i det på bekostnad af
köpmannen Averov restaurerade panatenalska stadiet,
ett slags moderniserade s. k. olympiska spel, till
hvilka idrottsmän från alla kulturländer inbjudits.
Litt.: Stuart and Revett, "Antiquities of Athens"
(4 bd fol. 1762–1816; tysk uppl. af Wagner 1830
–33), Leake, "The topography of Athens" (2:a
uppl. 1841; tysk öfvers. af Baiter och Sauppe
1844), Forchhammer, "Topographie von Athen"
(1841), Raoul-Rochette, "Sur la topographie
d’Athènes" (1852), Bréton, "Athènes décrite et dessinée"
(2:a uppl. 1868), Dyer, "Ancient Athens, its
history, topography and remains" (1873), Burnouf,
"La ville et l’acropole d’Athènes à diverses époques"
(1877), Wachsmuth, "Die stadt Athen im
alterthum" (2 bd 1874–90), Curtius och Kaupert,
"Atlas von Athen" (1878), Curtius, "Die
stadtgeschichte von Athen" (1891), och E. A. Gardner,
"Ancient Athens" (1902). En sammanträngd, men
god öfversikt af Atens topografi och fornlämningar, af
Lolling, finnes i Bædekers "Griechenland, handbuch
für reisende" (1893, sista uppl. 1904).
A. M. A.
Atenare, invånare i Aten, person från Aten.
Ateneerna, fest till gudinnan Athenes ära. Se
Panateneerna.
Ateneum 1. Athenæum (lat., af grek.
athenaion, af Athene), urspr. tempel, helgedom åt
gudinnan Athene, sedermera en högre bildnings- eller
undervisningsanstalt. Ett i forntiden berömdt
ateneum grundlades i Rom omkr. 135 e. Kr. af
kejsar Hadrianus. Där meddelades undervisning i
de ämnen, som tillhörde en allmän vetenskaplig
bildning, och där plägade författare uppläsa sina
arbeten. – I nyare tid nyttjar man Ateneum som
namn på undervisningsanstalter (t. ex. "Ateneum
för flickor", högre kvinnligt läroverk i Stockholm,
samt på alla humanistiska högre skolor i Holland och
högre mellanskolor i Belgien), vittra sällskap,
tidskrifter för konst och litteratur (t. ex. en engelsk,
se Athenæum, och den 1898–1903 i Hälsingfors
af Wentzel Hagelstam på svenska utgifna
internationella, illustrerade tidskriften "Ateneum") samt
läsklubbar, läslokaler (t. ex. Akademiska föreningens i
Lund samt en 1824 bildad läseförening i Köpenhamn
och en 1832 inrättad dylik i Kristiania, bägge ännu
existerande). Äfven en konstutställningsbyggnad i
Hälsingfors bär detta namn.
Atenienn (fr. athénienne, "atensk"), fristående
hylla för smärre prydnadsföremål (konstsaker,
porträtt o. d.), etagère.
Ateniensare (lat. atheniensis), äldre form för
ordet atenare; likaså ateniensisk för atensk.
A tergo l. In tergo (lat.), hand., på ryggen,
på baksidan (t. ex. af en växel).
Aterman (af grek. nekande a och therme, värme),
rättare Adiaterman, fys., som icke
genomsläpper värmestrålar. Motsats: diaterman. Jfr
Absorption, Strålning och Värme.
Aternum, fordom namn på staden Pescara i
mellersta Italien.
Aternus, fordom namn på floden Pescara i
mellersta Italien.
Aterom l. Atheroma (af grek. athere l.
athare, hvetegröt), med., flenhus, ett slags
säcksvulst (cysta, tumor cysticus), hvilken synnerligen
ofta förekommer i och under huden och består af
en tunn, men fast vägg, omslutande en håla, som
är fylld af en mörjig, grötlik, smutsigt gråhvit eller
grågul, ofta mer eller mindre iriserande massa.
Sådana svulster uppstå från hårsäckarna i huden
och från de i dem inmynnande små talgkörtlarna.
Om utförsvägarna för dessa bildningar tillstoppas,
kvarhållas nämligen och samlas deras
afsöndringsprodukter mer och mer, hvarigenom en utvidgning
åstadkommes. De kvarhållna produkterna vålla en
ytterligare retning på omgifningen, och därigenom
ökas afsöndringen. På detta sätt växa svulsterna
efter hand, men stillestånd däruti kan dock äfven
för lång tid inträffa. I öfverensstämmelse med
nämnda uppkomstsätt utgöres innehållet
hufvudsakligast af öfverhuds-celler och fett i olika former,
och dessa beståndsdelar växla i mängd,
allteftersom hårsäckarna eller talgkörtlarna varit mest
verksamma vid svulstens tillväxt. Ofta finnas
kelestearin-kristaller i massan, som däraf får den iriserande
glansen. Svulsterna äro rundade, klotformiga eller
platt konvexa samt mer eller mindre elastiska för
känseln och växla betydligt i storlek. Från att vara
knappt märkbara kunna de, om äfven sällan, uppnå
storleken af ett äpple eller en knuten hand. De
kunna hos olika individer förekomma i större eller
mindre mängd, äfven enstaka. Företrädesvis
utveckla de sig i hufvudets hårbeväxta del, där man
kan finna dem till ett antal af 20–30 stycken, men
de kunna förekomma hvar som helst öfver hela
kroppen. Ateromerna äro till sin art fullkomligt
oskyldiga, och de olägenheter de medföra äro mest
af mekanisk art, såsom hinder vid kamning o. s. v.
Ofta äro de vanprydande. Operation är den enda
behandlingsmetod, genom hvilken man säkert kan
lyckas aflägsna dem. – Man använder äfven
benämningen aterom (ateromatös) för en på
inflammatorisk grund stående förändring i kärlväggarna,
hvarvid i dessas innersta hinna en grötlik, mörjig
massa bildas, till utseendet liknande massan i de
ofvan beskrifna svulsterna.
A. –y*.
Atetos (af grek. athetos, utan fast ställning),
med., en först af den amerikanske nervläkaren
Hammand 1871 beskrifven sjukdomsform,
karakteriserad af ofrivilliga, långsamma rörelser
hufvudsakligen med fingrarna och händerna, hvilka kunna
intaga de mest egendomliga ställningar. Rörelserna
upphöra vanligen under sömnen. Oftast är atetosen
en följdsjukdom efter akut hjärninflammation hos
barn, men kan också uppträda vid fallandesot och
svåra former af sinnessjukdom.
J. E. J–n.
Ateuchus sacer, zool., egyptiernas heliga
skalbagge ("skarabé"), en i Medelhafsländerna lefvande,
svart dyngbagge af ungefär 3 cm. längd,
liksom vår tordyfvel tillhörande fam. Lamellicornia
(med antennernas yttre leder bladformiga) och till
sitt lefnadssätt i det närmaste liknande denna. Hanne
och hona slå sig tillsammans och forma bollar, stora
Tryckt den 28/4 04
2 b. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
