Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 409-410 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Augustiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kristi botbröder i Italien och Frankrike.
Dessa och flera andra i Toscana lefvande
eremitförbund sammanslogos 1243 af Innocentius IV till
en enda augustinkongregation, som underställdes
kardinalen af S:t Angelis protektorat och i
kyrkopolitiskt syfte mycket nära förbands med den påfliga
kurian. Den sålunda grundlagda enheten vidgades

Augustin-munk.

utåt genom införlifvande af nya element och gjordes
ännu fastare af Alexander IV, som i en bulla 1256
meddelade förordningar för den nu s. k.
augustineremiternas orden, en benämning, som dock
framkallade en hård strid med de reguljäre
augustiner-korherrarna. De förut ensamboende munkarna drogos
genom den nu stadfästa unionen till tättbebyggda
platser, där de användes som själasörjare. Men de
påtvungna förändringarna i lifsuppgift, observans,
klädedräkt m. m. förorsakade slitningar, till följd
af hvilka brictiner och vilhelmiter separerade sig,
de förre för att återgå till sitt eremitlif, de senare
för att antaga benediktinregeln.

Augustin-eremiterna ingingo som ett nytt led i de
s. k. tiggarordnarnas klass samt erhöllo 1287 och
1290 en författning, som ytterligare närmade dem
till dessa, men dock med modifikationer, som gjorde
dem egnade att tjäna som komplement och motvikt
mot franciskaner och dominikaner. Författningen är
aristokratisk, och genom sin generalprokurator står
orden i direkt förbindelse med kurian. Dess stora
tillmötesgående mot den påfliga politiken har inbragt
densamma flera förmånsrättigheter, bl. a. att ur dess
led alltid utses sakristanen vid det påfliga kapellet.
Ordensdräkten är till skillnad från franciskanernas,
med hvilka augustin-eremiterna i äldre tid ofta
förblandades, helsvart, och den sammanhålles af en
smal lädergördel. Linne till beklädnad medgifves
icke, hvadan såväl öfver- som underdräkten
förfärdigas af ylle.

Augustin-eremiterna egde redan från stiftelseåren
italienska, franska, tyska och spanska provinser. Då
de stodo på höjden af makt och anseende, utgjorde
provinsernas antal 42, hvartill kommo tvenne vikariat
för Indien och Mähren, och klostren uppgingo till
2,000, med 30,000 munkar. Emellertid inträdde
mot medeltidens slut en tillbakagång i numerär och
ett sedligt förfall, som föranledde särskilda
"reformkongregationer" för den urartade observansens
återförande till ursprunglig renhet och stränghet. Ett
stort antal dylika kongregationer af s. k. "reguljära
observanter" bildades mestadels inom Italien, men
äfven inom Frankrike, Spanien och Dalmatien.
Inflytelserikast bland dessa är den af Thomas a Jesu
(d. 1582) vid midten af 16:e årh. grundade
kongregationen af s. k. barfota-augustiner l.
rekollekter, hvilka vunnit en afsevärd
utbredning såväl i Spanien som inom dess kolonier och
äfven äro representerade i Italien och Frankrike.
De ega en särskild, af Gregorius X 1622 dem gifven
författning. Deras benämning "rekollekter"
härleder sig därifrån att hvarje provins i närheten af
de ensligt belägna klostren har särskilda smärre
anakoretbostäder eller s. k. "rekollekthus", dit de
munkar draga sig tillbaka, som eftersträfva en högre
fullkomlighet och vilja iakttaga den af
kongregationen synnerligt uppskattade tystnaden. Äfven flera
arter af kvinnliga barfota-augustiner finnas inom
Spanien. Det första konventet af reformerade
augustin-nunnor stiftades 1589 af hoffröken
Prudentia Grillo, och deras hufvudort var
Maria-besökelses kloster i Madrid. En andra klass af
barfotanunnor samlades
1597 af
patriark-ärkebiskopen af Valencia,
Juan de Ribera, och
en tredje grupp
stiftades 1603 af Marianna
Manzanedo. Alla dessa
utmärka sig för hårda
botöfningar och täta
fastetider.

Vid Luthers tid
pågick äfven inom
Tyskland en
reformrörelse bland
augustinerna. De egde där
fyra ordensprovinser,
hvilkas kloster hade
privilegium att utsända
s. k. "terminarier" för
att insamla gåfvor och
förvärfva noviser. Stora,
rikedomar inflöto,
hvilka i sin ordning gåfvo
anledning till sedlig
tillbakagång. Efter

Förnäm augustin-nunna
från Venezia.

hårda sammanstötningar mellan
reformkongregationerna och traditionellt konservativa element
genomförde Andreas Proles, som från 1460 var
ordensvikarie, en strängt observantisk reform. Hans
efterträdare blef Johann von Staupitz, under hvars
tid Luther bröt sig loss ur klosterbandet och drog
med sig ett så stort antal munkar, att från 1526
den sachsiska kongregationen upphörde att existera.

Från augustin-eremiternas orden hafva utgått
åtskilliga påfvar, helgon och berömda teologer. Bland
dess helgon må särskildt nämnas Niccolo af
Tolentino, Johannes af Facundo, Thomas af Villanova,
Clara af Montefalcone och den förut nämnde Thomas
a Jesu; bland teologerna Ægidius de Columna och
Gregor af Rimini samt den såsom predikant vidtkände
Abraham a Santa Clara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>