Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(se d. o.), som en gång varit en del af kontinenten,
och längre västerut Kangaroo island (Känguru-ön).
Vid västra kusten märkas Dirk Hartog-ön och
Dampier’s arkipelag.
J. F. N.
Geologisk beskaffenhet. Berggrunden
inom den australiska kontinenten är till sin
beskaffenhet lika växlande som inom öfriga världsdelar, i det
lagerserier af många olika åldrar kunnat
uppmärksammas. Äfven i geologiskt afseende återstår dock
ännu mycket att utforska, i synnerhet inom de inre
delarna. Den arkeiska tidens graniter samt gnejser
och andra kristalliniska skiffrar träda i dagen inom
nästan hela västra eller sydvästra hälften af Väst-A.,
i nordvästra Nord-A., i Queensland, s. om
Carpentaria-viken, i de centrala delarna af
Alexandraland, vid Lake Gairdner i Syd-A. samt längs hela
östra kustlandet, hvars bergskedjor till stor del
utgöras däraf, ända till de australiska alperna i
Victoria. – Af den paleozoiska tidens
hufvudformationer äro alla, utom möjligen devon,
representerade. Kambrium har spårats i sydöstra delen
af kontinenten och i Tasmanien; en mäktig serie
undersiluriska lager förekommer i Victoria
äfvensom n. om Adelaide i Syd-A. Öfversiluriska lager
uppträda i Victoria och Nya Syd-Wales.
Såsom en följd af bergskedjeveckningen äro
silurbergarterna nära Bathurst och annorstädes i
sistnämnda koloni mycket förändrade i likhet med
förhållandet hos motsvarande lager inom den
skandinaviska högfjällskedjan; lerskiffrar hafva sålunda
omvandlats till gnejs och hornbländeskiffer,
korallkalk till kristallinisk marmor. Stenkolsformationen,
karbon, såväl den undre, af sandstenar och kalkstenar
bestående afdelningen, som den öfre, kolförande,
förekommer inom de östra kolonierna och i Tasmanien.
I synnerhet är den storartadt utvecklad i Nya
Syd-Wales, där kolfält sträcka sig öfver en stor areal
n., s. och v. om Sydney, med kolflötser af
sammanlagdt mera än 33 m. mäktighet. Inom den undre
afdelningen finnes ett groft konglomerat, som man
ansett vara af glacialt ursprung. – De mesozoiska
formationerna, trias, jura och krita, intaga nästan hela
västra hälften af Queensland, ända upp till
Carpentaria-viken, och sträcka sig väster om denna in
i Nord-A. Andra sådana områden träffas längs
Väst-A:s västra kustland samt vid Melbourne och
Sydney. Triasformationen, eller kanske rättare
öfvergångslagren mellan denna och jura, förekommer
inom nordöstligaste kustområdet af Nya Syd-Wales
samt angränsande del af Queensland och innehåller
där goda stenkolslager, som tillgodogöras i stor
skala. Kritformationens äldre lagerserie har stor
utbredning i Queensland; dess yngre afdelning är
representerad af den s. k. ökensandstenen, som
sannolikt delvis är af tertiär ålder, och anses vara
en eolisk bildning. Denna sandsten täcker
nordöstra hälften af Syd-A. och betydliga områden af
Nord-A:s och Väst-A:s inre delar, hvarjämte den
förekommer på Kap York-halfön och inom andra
trakter af Queensland, på halfön v. om
Carpentaria-viken, f. d. Arnhem land, samt på Dampier land
och angränsande delar i norra Väst-A. – Tertiära
aflagringar, bestående af sandstenar, konglomerat,
lera, vulkaniska tuffer m. m., af såväl marint som
terrestert ursprung, hafva stor utbredning inom
Murray-flodens och dess tillflödens flodområde i
kontinentens sydöstra del samt inom slättlandet n. om
Australiska bukten. Tydligt marina
tertiäraflagringar intaga en i ö. och v. utsträckt zon inom södra
delen af Victoria samt bilda ett parti af Väst-A:s
kustområde vid Perth. – Från den yngsta
geologiska perioden, den kvartära, finnas lösa
jordaflagringar utbredda öfver det låga kustlandet ö. och s.
om Carpentaria-viken samt på många andra ställen
längs kusterna äfvensom i de flesta floddalarna.
Inom de australiska alperna (i Victoria) träffas spår
efter en forntida glaciation. Den egendomliga
vittringsjorden laterit är allmän å Kap York-halfön samt
i norra delen af Nord-A. v. om Carpentaria-bukten.
– Amadeus-sjön, Eyre-sjön och Torrens-sjön i
mellersta A. samt de flesta andra äro saltsjöar.
För närvarande äro den australiska kontinenten och
Tasmanien fria från verksamma vulkaner, men under
medeltertiär och ännu yngre tid spelade sådana
en betydande roll därstädes. Väldiga massor af
basaltisk lava utgöto sig då och deltogo i
uppbyggandet af de östaustraliska bergskedjorna, hvilkas
stomme förut åstadkommits genom en storartad
veckning af de äldre berglagren. På de högre delarna
och sluttningarna af nämnda bergskedjor, från
Tasmanien genom Victoria, Nya Syd-Wales och Queensland,
ligga täcken och strömmar af dessa unga vulkaniska
bergarter. I Victoria v. om Melbourne samt delvis
i Queensland är en stor mängd af de vid utbrotten
bildade vulkankäglorna ännu i dag fullständigt
bibehållen. Äfven melllan Victoria-floden och
Carpentaria-viken träffas ungvulkaniska bergarter.
På metaller är A. rikt. Guldförekomster därstädes
upptäcktes i midten af 1800-talet; de tillgodogjordes
först i Nya Syd-Wales, sedermera i Victoria och
Queensland samt på senare tiden äfven i Väst-A.
Guldet uppträder dels såsom stoft och korn i
floddalarnas anhopningar af sand och grus (river drift)
såväl af tertiär som kvartär ålder (alluvial mining)
samt i konglomerat tillhörande krit- och
permokarboniska formationerna (vid Tibooburra, M:t
Brown och Mudgee i Nya Syd-Wales), dels
insprängdt i gångar och lagergångar af kvarts (s. k.
reefs), som öfvertvära eller framgå emellan äldre
sedimenfära berglager eller genomsätta eruptiva
bergarter (qvartz mining). Många af de tertiära
dalfyllningarna äro täckta af ansenliga
basaltlavabäddar, hvilka måste genomgås med grufschakt för
att man skall nå det guldförande gruset vid dalens
botten (deep leads). Vid Gulgong, Tumbarumba,
Rocky river m. fl. st. i Nya Syd-Wales finnas rika
sådana förekomster. Nyligen har guldvaskning med
mycken ifver igångsatts vid Arltunga i Syd-A.
Flertalet guldfält, åtminstone i Nya Syd-Wales, torde
arbetas på mera ytligt liggande kvartära
flodaflagringar, och många af de nuvarande floderna
innehålla i sitt grus guld, som de utslammat ur äldre
grusbäddar. Antalet kända guldfält är mycket stort.
Ensamt från Queensland uppgifvas 69 st. I Väst-A.
bearbetas flera fält på kvartsgångar, men vid
Kalgoorli (Hannans), det förnämsta guldfältet därstädes,
förekommer guldet i en skiffrig bergart, fyllit.
A:s hela guldproduktion uppgick 1901 till ett värde
af mer än 255 mill. kr. – Silfver förekommer vid
Boorook i Nya Syd-Wales, s. v. om Brisbane, koppar
vid Cobar, Nymagee m. fl. st. i Nya Syd-Wales
samt i Syd-A. Tenn, hvaraf produktionen år 1901
öfversteg 1,300,000 kr., erhålles hufvudsakligen i
Queensland och Nya Syd-Wales. Järnmalm finnes
Tryckt den 18/5 04
2 b. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
