Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - d'Avaux, Jean Antoine - Awazu och Wallasis - Avdjejev, Michail Vasiljevitj - avdp - Ave - Awe - Ave - Avebury - Avebury. Se Lubbock - Avec - Aveelen, Johan van den - Ave, imperator; morituri te salutant. Se Gladiator - Aveiro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska partiets spridde och nedslagne anhängare
samt lyckades afhålla svenska regeringen från att
sända ny hjälp till de allierade makterna. Han
förmådde nämnda regering att erbjuda de krigförande
makterna sin bemedling och beredde åter den franska
politiken öfvervikt i de svenska rådslagen. Detta
förhållande fortfor äfven efter Karl XI:s död. d’A.
hade lyckats vinna den nye konungens mäktige
gunstling Piper och bragte 1698 till stånd ett vänskaps-
och handelsfördrag emellan Frankrike och Sverige,
hvilket Bengt Oxenstierna dock förstod att gifva
tämligen liten räckvidd. 1699 lämnade d’A. Sverige.
Han sändes 1701 till Holland, deltog i
Haagkonferenserna och sökte motarbeta Generalstaternas
anslutning till England. En del af d’A:s depescher för
åren 1697–98 utgafs 1860 af Wahrenberg i
"Handl. rör. Skandinaviens historia" (del 40).
Efter en afskrift i arsenalbiblioteket i Paris
offentliggjorde J. A. Wijne "Négociations de monsieur le
comte d’Avaux, ambassadeur extraordinaire à la
cour de Suède, pendant les années 1693, 1697,
1698" (4 bd 1882–83). d’A:s depescher äro en
mycket viktig källskrift för Sveriges historia under
denna tid; de hafva också flitigt begagnats af våra
häfdatecknare.
O.*
Awazu och Wallasis, en i Stockholm 25 jan. 1732
stiftad aristokratisk klubb för "ridderliga idrotter"
och "adliga bragder", hvilken tillika blef det första
kända svenska ordenssamfund af vitter betydelse.
En sådan vann det hufvudsakligen genom sin
sekreterare och ende ofrälse medlem, Dalin. Det mycket
"illustra" samfundet, hvilket synes hafva lefvat med
fullt lif egentligen endast på 1730-talet och troligen
upplöstes före 1750, hade till ständig ordförande eller
"commendeur" K. F. Piper. Bland Awazu-riddarna
märkas för öfrigt K. G. Tessin, Ch. E. Lewenhaupt
och G. F. von Rosen. "Tro och redlighet" var
ordens valspråk. Såsom högtidsdagar firade
samfundet årligen sin instiftelsedag samt Gustaf II Adolfs
och Karl XII:s dödsdagar. "I Awazu-ordens karaktär
ingingo tre element i grotesk blandning:
högtidlighållande af Sveriges stormaktsminnen, gammalmodigt
riddareväsende och modernt klubblif. Alla tre
afspeglas i Dalins ordens-diktning, hvilken består dels
i högtidstal på vers och prosa, dels i skämtsamt hållna
"sagubrott", "diarier" m. m. i gammal-svensk stil,
dels i muntra ordensvisor".
Avdjejev, Michail Vasiljevitj, rysk
romanförfattare, f. 1821, d. 1876, vägbyggnadsingenjör
i statens tjänst, förlöjligade i sin romantrilogi Tamarin
(1857) de poserande ryska "weltschmerz"-epigonerna
och väckte stort uppseende med romanen Podvodnyj
kamenj (Undervattensskäret; 1860), som afhandlar
den fria kärleken.
avdp., förkortning för avoirdupois (se d. o.).
Ave (lat.), romarnas vanliga hälsnings- och
afskedsformel; förkortning för Ave Maria (se d. o.).
Awe, Loch A. [lå’ch å’], en långsträckt, smal
och djup sjö (loch) i skotska grefskapet Argylshire.
38 km. lång.
Ave, pseudonym för Eva Wigström (se d. o.).
Avebury [ei’b*ri] l. Abury, by i eng.
grefskapet Wilts, 8 km. v. om Marlborough, märkvärdig
genom sin ofantliga stensättning, liknande dem vid
det närbelägna Stonehenge (se d. o.). Den bestod
af en större yttre krets af sannolikt urspr. 100 stenar
af 4,5–5 m. höjd och omkr. 12 m. i omkrets,
omslutande en cirkel med omkr. 300 m. diameter. Inom
denna krets, som varit omgifven af en bred graf och
en hög vall, lågo tvenne mindre kretsar af resp.
100 och 95 m. diameter, hvardera bestående af två
koncentriska stenrader. I midten af den ena stod en
enstaka sten, i midten af den andra en grupp af
tre stenar. Från denna stensättning utgingo tvenne
af jättelika, fordom upprättstående stenar omgifna
vägar, hvardera öfver 1,5 km. lång, den ena, kallad
Kennet avenue, i sydöstlig riktning till Overton, där
den slutade med en liten elliptisk grupp af dylika
stenar, den andra mot v., slutande med en enda sten.
Af hela denna stensättning, den största näst den vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>