Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 527-528 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel, anat., liktydigt med skuldra (hos människan) och bog (hos djuren) - Axel användes för att beteckna en symmetri-linje - Axel, geom. - Axel, maskinb., en roterande eller svängande, i lager upplagd maskindel - Axel, astron. - Axel, fys. 1. Magnetisk axel - Axel, fys. 2. Axel till en sfärisk spegel - Axel, fys. 3. Optisk axel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nyckelbenet (clavicula), det sig däremot med
en led å acromion (axel-högen, Florman)
stödjande axel- l. skulder-bladet (scapula)
och öfversta änden af det mot skulderbladet
ledande axel- l. öfverarmsbenet (humerus).
Skulderringen bär armen, hvilken ligger mot
bröstkorgens runda, öfre ände och uppbäres af flere
muskler vid hufvud och stam. Leden mellan
skulderbladet och öfverarmen (axel- l.
skulderleden) är den mest rörliga i människokroppen; den
bildas af en oval skål på skulderbladets främre
vinkel och en kulformad ansvällning (hufvudet) af
öfverarmsbenet, och rörelsen däri verkställes af 11
muskler. Då armen hänger ned i hviloställning eller
obetydligt aflägsnas från kroppens sida, märkes under
axeln en, alltefter hullet, mer eller mindre djup
grop, axelhålan l. armhålan. Denna
håla bildar ett hvalf upp mot leden och
begränsas inåt af bröstkorgens vägg, utåt af armen,
framåt af ett hudveck, som innehåller nedre kanten
af stora bröstmuskeln (musculus pectoralis major)
samt bakåt af ett hudveck med breda ryggmuskelns
(musculus latissimus dorsi) främre kant. Detta hvarf
plattas, då armen utsträckes, och då den är
uppsträckt, visar sig i gropens ställe en rundad knöl
(fett). Hålan klädes af en hårig, för beröring
(kittling) vanligen ganska känslig hud. Denna innehåller
stora svettkörtlar; hos somliga personer utmärka sig
dessa genom en rik afsöndring (armsvett), hvilken,
blandad med på stället afsöndrad hudtalg och
affjällande öfverhud, kemiskt förändras, bleker vissa
färger på kläderna och utvecklar en stark lukt. Inom
huden ligger i hålans hvalf mer eller mindre fett,
och där framgå de stora kärlen och nerverna till
armen. Jfr illustration sp. 525–526.
G. v. D.*

Axel användes inom flere af naturvetenskaperna
för att beteckna en symmetri-linje, d. v. s. en rät
linje, i afseende på hvilken en kropps särskilda
delar äro i ett eller annat afseende symmetriskt
ordnade. Finnas flere sådana symmetri-linjer, kallas
den förnämsta principal- l. hufvud-axel och de öfriga
sekundära l. bi-axlar. Se följande artiklar.

Axel, geom. I fråga om plana kroklinjer
menar man med axel den räta linje, som skär alla
mot densamma vinkelräta kordor midt i tu och således
delar figuren i symmetriska hälfter (jfr
Diameter). På samma sätt förstår man med en solid
figurs axel en rät linje, som går genom
medelpunkterna till alla mot denna linje vinkelräta plana
afskärningar.

Axel, maskinb., en roterande eller svängande, i
lager upplagd maskindel, som har till uppgift att
uppbära andra transmissionsdelar, hvilka antingen
äro fast förbundna med axeln och deltaga i dess
rörelse eller ock vrida sig med axel- eller hjulbössa
på axeln, som då åter är fast (t. ex. axlar å fordon).
Har axeln till ändamål endast att med sina
lagergångar uppbära, stödja de belastande delarna och
krafterna, benämnes den bär- l. kraft-axel; skall den
tillika fortleda mekaniskt arbete, öfverföra vridande
kraftmoment, kallas den arbets- l. vridnings-axel.
Vanligen tjäna axlarna båda dessa uppgifter
samtidigt. De utföras i allmänhet af smidesjärn eller
stål, med i regel cirkelformigt tvärsnitt, eller af
gjutjärn, med ring- eller korsformigt tvärsnitt, eller
slutligen af trä, med cirkulärt eller polygonalt
tvärsnitt (vattenhjul-stockar).

Böjliga axlar bestå af en böjlig kärna, utförd
antingen af flera inuti hvarandra anbragta ihåliga
cylindrar af skrufformigt vriden järn- eller ståltråd,
hvarannan vänster- och hvarannan höger-spunnen
(Stows konstruktion), eller ock af cylindriska

Fig. 1.
Fig. 2.

järn- eller stållänkar, tillplattade vid ändarna och där
vridbara omkring pinnar eller bultar (Janets
konstruktion; se fig. 1 och 2). I båda fallen
inneslutes kärnan i en med spiraltråd utfodrad
läderslang, som ej deltager i rotationen och sålunda kan
manövreras med blotta händerna. Vid ändarna
sammankopplas kärnan å ena sidan med det drifvande
organet och å andra sidan med den apparat eller det
verktyg, som skall arbeta.
W. H.

Axel, astron. Med en himlakropps axel förstås
den tänkta linje, kring hvilken himlakroppen roterar.
Således är jordens geografiska axel (jordaxeln) den
räta linje, som går genom jordens geografiska poler.
Jordens axel är (liksom de öfriga planeternas) under
jordens rörelse kring solen ständigt parallell med sig
själf, oafsedt de små afvikelser, som kallas
precession och nutation. Världsaxeln är den tänkta linje,
kring hvilken hela himmelssfären verkställer sin
skenbara dagliga rörelse. Den sammanfaller med den
förlängda jordaxeln. De punkter, där världsaxeln
skär himmelssfären, kallas dennas nordpol och sydpol.
Ekliptikans, ekvatorns, horisontens axlar kallas de
linjer, som, gående genom dessa cirklars
medelpunkter, stå vinkelrätt mot deras plan.

Axel, fys. 1. Magnetisk axel kallas den
linje, som förbinder båda polerna på en magnet.
Emedan jorden själf är magnetisk och dess
magnetiska poler icke sammanfalla med de geografiska
polerna, kan man tala om "jordens magnetiska
axel", hvilken följaktligen är en annan än den
geografiska. – 2. Axel till en sfärisk spegel
kallas hvarje rät linje, som från någon punkt på
spegeln drages till dess medelpunkt. Af dessa linjer
är den, som träffar spegelns midtpunkt, hufvudaxel.
Axeln till en sfärisk lins är hvarje rät linje,
som går genom linsens "optiska medelpunkt" (se
Lins). Hufvudaxel benämnes den af dessa linjer,
som förenar medelpunkterna till de båda
sfäriska ytor, af hvilka linsen begränsas. – 3.
Optisk axel. Betraktar man ett föremål genom
en s. k. dubbelbrytande kristall, t. ex. en kalkspat,
så ser man i allmänhet tvenne bilder af föremålet,
hvilka växla till inbördes läge, när kristallen
kringvrides. I hvarje sådan kristall finnes emellertid en
eller två bestämda riktningar, efter hvilka ljuset
framgår utan att sönderdelas eller gifva upphof åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>