Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Azevedo, Manoel Antonio Alvares de, brasiliansk skald - Azikolos, en biflod till Alfeios. Se Erymanthos - Azimut. Se Asimut - Azimut-kompass. Se Asimut-kompass - Azincourt l. Agincourt, by i franska depart. Pas de Calais - Azofärgämnen, kem. tekn., färgämnen som innehålla atomgruppen – N = N – - Azoföreningar, kem., en klass af föreningar med en dubbelatom kväfve - Azoisk, geol., de äldsta berglagren i den fasta jordskorpan - Azoiska formationsserien, geol. - Azolitmin. Se Lackmus - Azolla Lam., bot., ett släkte små vattenormbunkar tillhörande fam. Salviniaceæ - Azoospermi, manlig ofruktsamhet - Azorella Lmk. (Bolax Comm.), bot., växtsläkte af fam. Umbelliferæ - Azorerna (port. Açores, eng. Western-islands), arkipelag af 9 öar - Azor-platån. Se Atlantiska hafvet - Azotos, grekernas benämning på Asdod - Azov, stad i Ryssland. Se Asov - Azteker, ett fornamerikanskt kulturfolk. Se Amerika, Mexico och Nahuatl - Aztek-hufvud, anat. Se Mikrocefali - Azuay, distrikt i republiken Ecuador. Se Assuay - Azulejos, sp., glaserade fajansplattor hvarmed spanska husfasader dekoreras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Azikolos, en biflod till Alfeios. Se
Erymanthos.
Azimut. Se Asimut.
Azimut-kompass. Se Asimut-kompass.
Azincourt [asäkor] l. Agincourt, by i franska
depart. Pas de Calais (prov. Artois). Stället är
bekant genom den afgörande seger, som Henrik V
med sina 14,000 engelsmän där vann 25 okt. 1415
öfver 50,000 fransmän under dauphins anförande.
10,000 fransmän stupade, bland dem konnetabeln
d’Albret jämte sex prinsar och hertigar. Fem prinsar
togos till fånga. Engelsmännen förlorade allenast
1,600 man, bland dem hertigen af York.
Azofärgämnen, kem. tekn., sådana färgämnen,
som innehålla den för azoföreningarna utmärkande
atomgruppen – N = N –. Största antalet
azoföreningar härledes från diazobensol genom
omsättning (koppling) med fenoler eller aromatiska aminer.
I förra fallet uppkomma oxiazoföreningar, i senare
fallet aminoazoföreningar. Dessa färgämnen kallas
för resp. tropeoliner och krysoidiner. Dit höra
anilingult, bismarkbrunt, vesuvin och krysoidin.
Särskildt viktiga äro sådana azoföreningar, hvilka tillika
äro sulfonsyror, t. ex. echtgelb, heliantin,
metylorange (en viktig indikator), "echtrot C", "orange
II", "ponceau 2 R". Äfven dubbla azoföreningar,
s. k. disazoföreningar, bilda utmärkta färgämnen,
t. ex. "biebrichs skarlakan" och briljantsvart.
H. E.
Azoföreningar, kem., kallas i den organiska
kemien en klass af föreningar, som utmärkas däraf
att en dubbelatom kväfve – N = N – binder två
kolväterester, såsom i azobensol C6 H5 – N = N –
C6 H5. Azoföreningar äro färgade och beständiga.
Se vidare Azofärgämnen.
H. E.
Azoisk (af grek. nekande a och zoe, lif, "utan
lefvande varelser"), geol., en term, som begagnats
för att beteckna de äldsta berglagren i den fasta
jordskorpan, sådana som gnejs, glimmerskiffer och
andra kristalliniska lagrade bergarter, i hvilka
hittills inga fossil eller spår af organiskt lif blifvit
anträffade. Termen är likväl till en grad provisorisk,
såsom grundad på negativa bevis, ty det torde icke
vara alldeles omöjligt att framdeles finna organiska
lämningar i lager, som hittills ansetts sakna sådana.
Numera användes vanligen benämningen arkeisk i
stället för azoisk. Se Arkeisk.
E. E.
Azoiska formationsserien, geol.,
sammanfattningen af de azoiska berglagren. Se Arkeiska
formationsserien.
E. E.
Azolitmin. Se Lackmus.
Azolla Lam., bot., ett släkte små
vattenormbunkar, tillhörande fam. Salviniaceæ. En art, A.
filiculoides Lam., ses ej sällan odlad i större
växthus. Den är en liten egendomlig, på vattnet
flytande växt, med tvåsidigt anordnade blad och rötter
på den simmande stammen, som har makro- och
mikrosporangierna (se Spor) på särskilda grenar.
I bladen finnes en ihålighet, som alltid innehåller
trådar af en blågrön alg, Anabæna (jfr
Rum-parasit och Symbios). Arten, som
härstammar från Syd-Amerika, har på senare årtionden
förvildats i sydvästra Europa.
G. A. (G. L–m.)
Azoospermi (af grek. nekande a, zoon, lefvande
varelse, och sperma, säd), manlig ofruktsamhet,
beroende på frånvaro af spermatozoider i säden.
Azorella Lmk. (Bolax Comm.), bot., växtsläkte
af fam. Umbelliferæ. Arterna, som ofta hafva ett
mycket egendomligt utseende, i det att de bilda fasta
täta dynor, förekomma uteslutande inom det
antarktiska floraområdet och på Anderna. Till följd af sin
hartsrikedom utgöra de ett värdefullt bränsle i de
trädlösa trakter, där många af dem växa. Hartset
(bolaxgummi) lär äfven ha medicinsk
användning.
G. L–m.
Azorerna (port. Açores, "hököarna", eng.
Western-islands), arkipelag af 9 öar i Atlantiska oceanen,
36° 59’–39° 44’ n. br. och 25°–31° 40’ v. lgd.
De tillhöra Portugal och räknas än till Europa, än
till Afrika. De utgöra en provins i Portugal och
sända 8 ombud till cortes i Lissabon. De hafva en
areal af 2,388 kvkm., med 256,474 inv. (1900).
däraf São Miguel 770 kvkm., 121,183 inv., Santa
Maria 104 kvkm., 6,383 inv., hvilka öar bilda
distriktet Ponta Delgada; Terceira 578 kvkm.,
48,920 inv., Graciosa 46 kvkm., 8,394 inv.,
och São Jorge 104 kvkm., 16,138 inv., hvilka
tillsammans bilda distriktet Angra; samt Fayal
165 kvkm., 22,385 inv., Pico 455 kvkm., 24,125
inv., Flores 148 kvkm., 8,141 inv., och Corvo
18 kvkm., 805 inv., hvilka öar bilda
distriktet Horta. Hufvudstad för hela arkipelagen är
Angra på Terceira. Öarna äro vulkaniska och
ofta hemsökta af jordbäfningar; mest betydande är
vulkanen Pico Alto (2,320 m.) på ön Pico. På den
största ön, São Miguel, når Pico Vara 1,089 m.; i
öns västra del ligger den stora kratersjön Sette
Cidadus. Klimatet är jämnt, mildt och hälsosamt.
Temperaturen växlar mellan + 10 och 23°. Jorden
är väl vattnad och utomordentligt fruktbar, men
dess skötsel förhindras, därigenom att den är
fördelad mellan några få stora godsegare, hvarför många
utvandra från öarna. De viktigaste produkterna äro
säd (i synnerhet majs), grönsaker, oranger, mandlar
och andra sydfrukter, vin, socker, jams, orseille
och medicinalväxter. Handeln är liflig, oaktadt
bristen på hamnar. Befolkningen, ehuru mycket
blandad, är dock hufvudsakligen af portugisisk
härkomst. – Det är icke omöjligt att A. varit kända
både af kartager, araber och normanner. Den äldsta
kartan, som upptager dem, är den s. k. mediceiska
sjökartan (1351), och det så noga, att man kan
urskilja ögruppens delning i tre mindre. Hur man
fått denna kunskap om öarna är okändt. Först 1370
omtalas det att en grek vinddrifvits dit. På den
katalaniska världskartan (1375) se vi särskilda namn
för hvarje ö. Sedermera höra vi intet om dem förr
än 1431, då Gonsalo Cabral upptäckte den obetydliga
klippan Formigas, hvilket gaf Henrik Sjöfararen
anledning att åter ditsända Cabral 1432, som då nådde
den östligaste ön, Santa Maria, men först 12 år senare
blef genom en slump São Miguel funnen (1444), därpå
Terceira (1449) och före år 1453 de öfriga. –
Senare invandrade hit en mängd morisker, som
byggt de många brunnarna, cisternerna och
vattenledningarna.
(J. F. N.)
Azor-platån. Se Atlantiska hafvet.
Azotos, grekernas benämning på Asdod.
Azov, stad i Ryssland. Se Asov.
Azteker, ett fornamerikanskt kulturfolk. Se
Amerika, Mexico och Nahuatl.
Aztek-hufvud, anat. Se Mikrocefali.
Azuay, distrikt i republiken Ecuador. Se Assuay.
Azulejos [-chås], sp., glaserade fajansplattor,
hvarmed spanska husfasader dekoreras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
