Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baazius. 1. Johan B. d. ä., biskop - Baazius. 2. Johan B. d. y., ärkebiskop - Bab., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för C. C. Babington - Bab (arab., pers.), dörr, port. Se Bab-el-mandeb - Baba (turk och pers.), fader, i Persien bruklig hederstitel för munkar och andra andlige - Baba, Kap, Asiens västligaste udde, i Mindre Asien - Baba, slav. myt., naturens urmoder - Babáco, bot. Se Carica - Baba-dag (Baba-tag). 1. Ett berg på kaukasiska bergsryggen - Baba-dag. 2. (Slav. Baba-gora) Pass öfver Balkan i Bulgarien - Baba-dag. 3. Befäst stad i Dobrudsja - Babakuten, zool., en art af indrisläktet - Bábar, äfven Baber l. Babur, egentl. Sehir-eddin Muhammed, Stora Mogul-väldets grundläggare i norra Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikets biskopar förd strid för att socialt och kyrkligt
höja det lägre prästerskapets ställning och genom
det af regeringen förordade "consistorium generale"
inskränka biskoparnas maktfullkomlighet. B.
nödgades 1636 göra afbön och återupptogs så "in
fraternitatem". 1647 blef han kallad och utnämnd
till biskop i Växjö, men dog redan 1649. Utom
predikningar författade B. flera teologiska arbeten:
Harmonia evangeliorum (1627), Förklaring öfver
Uppenbarelseboken (1629) och Inventarium ecclesiæ
sueogothorum (1642), hvilket sistnämnda
kyrkohistoriska arbete, trots det stora anseende det åtnjutit,
måste med stor försiktighet användas såsom källa
för däri meddelade uppgifter. Se därom E.
Hildebrand, "Ett bidrag till frågan om J. Baazius såsom
kyrkohistoriker" (i Hist. tidskr. 1899).
J. Hdr.
2 Johan B. d. y., den förres son, ärkebiskop,
f. i Jönköping 1626. Efter studier i Dorpat,
Uppsala och Königsberg blef han anställd såsom lärare
för den unge Nils Brahe, riksdrotsen Per Brahes
brorson, och sedan hans lärjunge slutat sina studier,
kallades B., efter tvenne års nya utrikes studier,
af riksdrotsen till kyrkoherde i Skärstad i Växjö
stift. Strax därefter (1653) utnämndes han af
drottning Kristina till hofpredikant och bibehöll detta
ämbete hos Karl X och hans gemål, Hedvig Eleonora.
1659 utnämndes B. till kyrkoherde i Vingåker i
Strängnäs stift, 1667 till biskop i Växjö, 1673 till
biskop i Skara och slutligen 1677 till ärkebiskop.
Han dog under ett besök i Stockholm 1681. B.
utmärkte sig lika mycket genom personlig fromhet
och stor teologisk lärdom som genom ämbetsnit.
Han utgaf bl. a. en dissertation om den fria viljan
(1653) samt meditationer öfver treenigheten och
Kristi gudamänsklighet (1659).
G. O. L. (J. Hdr.)
Bab., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för C. C. Babington.
Bab (arab., pers.), dörr, port. Se
Bab-el-mandeb. – Bab-i-âli, Bab-i-humajûn,
höga porten. Se Porten.
Baba (turk och pers.), "pappa", fader, i Persien
bruklig hederstitel för munkar och andra andlige
(= lat. pater); någon gång äfven efter ett namn,
motsvarande arab. sjeik, t. ex. Ali baba.
H. A.
Baba, Kap, Asiens västligaste udde, i Mindre
Asien, vid Egeiska hafvet, 39° 28’ n. br., 26° 4’
ö. lgd.
Baba, slav. myt., naturens urmoder, hvars namn
ofta återkommer i många af de slaviska
folksagorna, där hon skildras som en gammal ful häxa,
hvilken i en järnmortel flyger genom luften. Ej
ovanlig i den ryska folkpoesien är sammansättningen
baba-jaga, ett mytologiskt begrepp, som under andra
former återfinnes äfven hos polacker, tjecher,
slovaker m. fl. Några slavister hafva i denna hotfulla
häxa trott sig finna en personifikation af
vinterstormen. Äfven i den tjechiska folkuppfattningen
sammanhänger bába med tanken på ovädersmoln.
– I samband med denna mytologiska uppfattning
af detta öfvernaturliga kvinnoväsen står sannolikt
icke det slag af gamla, i Syd-Ryssland funna
bildstoder, som kallas baba. Dessa figurer i
kroppsstorlek, som påträffats redan i 13:e årh. och delvis
torde förskrifva sig ända från den äldre järnåldern,
föreställa icke blott kvinnor, utan äfven män. Något
närmare om deras betydelse känner man ej med
visshet. I allmänhet hafva de anträffats i de
nejder, där det funnits kurganer (sydryska
grafhögar).
A–d J.
Babáco, bot. Se Carica.
Baba-dag (Baba-tag). 1. Ett 3,536 m. högt
berg på kaukasiska bergsryggen, i ryska guvern.
Baku. – 2. (Slav. Baba-gora) Pass öfver Balkan
i Bulgarien, nära Etropol. Spelade en strategisk
roll i rysk-turkiska kriget 1877–78. – 3. Befäst
stad i Dobrudsja, i den rumänska kretsen Tulcea.
Omkr. 4,000 inv. Handel på Svarta hafvet. Tatarisk
högskola. Den hel. Babas graf, som är belägen i
närheten, är en berömd vallfärdsort. B. har i de
flesta rysk-turkiska krig varit den turkiske
öfverbefälhafvarens hufvudkvarter.
Babakuten, zool., en art af indrisläktet.
Bábar, äfven Baber l. Babur ("lejon"),
egentl. Sehir-eddin Muhammed, Stora
Mogul-väldets
grundläggare i norra Indien, var
på fädernet ättling i
femte led af Timur och
härstammade på
mödernet från Djingis kan.
Han föddes 1483 och
efterträdde 1494 sin
fader i det lilla
konungariket Ferghana vid öfre
Syr Darja. Hans ungdom
upptogs af med växlande
vapenlycka förda
äfventyrliga tronstrider mot
andra Timursättlingar
och kamp mot
usbekernas mäktige härskare,
Sjaibani kan. B:s mål
härunder var att intaga
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
